Jag har plockat fram violan igen efter lite för många års uppehåll och börjat försöka öva lite. Börjar ganska grundläggande med lite skalor, en etyd och en enkel konsert som jag spelade för många år sedan. Det känns väldigt dubbelt fortfarande. På ett sätt är det kul att komma igång lite igen samtidigt som det är så otroligt mycket ångest och negativa tankar kopplade just till violan. Men det går väl inte att komma över det jobbiga utan att faktiskt utsätta sig för det tänker jag, så det gäller nog att bita ihop och försöka fortsätta ändå även om det känns tufft.
I söndags blev det premiärtur med tåg för Mini. Det var inga problem alls, hon kröp in under bordet och la sig som om hon inte gjort något annat förut. Trots några andra hundar i vagnen låg hon lugnt hela resan.
Vi hade köpt med oss lunch att äta på tåget. Inte så dumt!
Målet med resan var ettårskalas utanför Gävle hos gemensamma vänner. Inte så dumt! Det var en hel del gamla vänner där som var kul att träffa igen. God mat fick vi också. Det var smörgåstårtor och en massa fika. Jag fick en helt egen tallrik med blandat plock som var riktigt gott. Kul att få komma bort på kalas!
Hemresan gick lite knaggligare. När vi åkt en bit med tåget ropade de ut att vi inte skulle komma hela vägen till Uppsala pga polisinsats på stationen. Så vi skulle stanna i Storvreta och blev hänvisade till att ta stadsbussen resten av vägen. Men att stationen i Uppsala var helt avstängd för tillfället. När pappa hörde om det erbjöd han sig att komma och hämta oss i Storvreta så vi slapp krånglet med stadsbussarna och tur var väl det. När vi åkte förbi busshållplatsen var bussen som stod där redan överfull och kön utanför var längre än hela bussen. Så det skulle nog tagit några timmar innan vi hade tagit oss hem den vägen.
Väl hemma kraschade vi på soffan. Både jag och Mini var väldigt trötta efter dagens utflykt. Men jag var nöjd ändå över hur bra jag hade orkat med allt trots mensvärk. Skönt att ha lite mer ork till att göra saker numera. Mini blir trött av att vara ute bland så mycket folk och framförallt en massa barn som vill leka. De är lite väl opålitliga för hennes smak så vi fick pausa lite en stund i mitten och gå ut och sniffa och springa på gräsmattan istället.
I måndags eftermiddag var det dags igen för besök hos min sjukgymnast på smärtrehab. Mini var såklart med och höll ställningarna och vaktade matte ordentligt efter bussresan dit. Det tar lite på krafterna fortfarande att åka buss även om det går bättre och bättre. Besöket hos honom blev bra som alltid. Han fungerar nog mer som terapeut för mig än som sjukgymnast men han är en så himla vettig och bra människa. Får bra stöd och tips om allt möjligt från honom, både när det gäller kroppen men även livet i allmänhet. Han är helt enkelt rätt person på rätt ställe!
Det blev ett ovanligt långt besök hos honom så klockan var mycket när vi väntade på bussen hem igen. Passade på att skicka bild till en kompis som bor där ute, att vi var i deras kvarter och hängde.
På vägen hem fick jag snouten i knät. Då tyckte nog Mini att det var hög tid att komma hem igen och vila för matte. Och mer än hög tid för middag för henne. Christian var ute på äventyr så vi hade en kväll själva. Mini har börjat bli så gnällig så fort Christian är borta. Ynkar och går och lägger sig på mattan i hallen och väntar på att han ska komma hem igen. Hon är som mest nöjd när vi båda två är hemma och sitter i soffan och inte gör någonting annat. Vi ska bara vara där.
Annars har veckan bjudit på en tur till veterinären igen för att kolla rumpan som krånglat några gånger. Men den här gången såg allt fint ut så det var skönt att det inte blivit krångel redan igen. Jag har varit så orimligt trött så det har blivit mycket vila och tupplurar för att orka med dagarna. Tror att kroppen börjar komma ikapp mig lite av allt stapplande på kryckor. Det tar på krafterna och sliter en hel del på armar och axlar. Har promenerat både till veterinären och till vårdcentralen den här veckan så det har nog gjort sitt till. Tror kanske kroppen helt enkelt är i stort behov av vila just nu för att komma lite mer på banan igen. Svårt att veta alltid när man ska vila och när man behöver bita ihop och ta tag i saker istället.
Jag började med födelsedagsfrukost! Det måste man ju även om man bor själv! Kaffe, omelett och två smörgåsar med vegopastej och saltgurka. (Saltgurka är för övrigt min senaste craving, äter det till allt känns det som!)
Även om det var en tom dag i kalendern så fanns det en massa jobb att fixa med. Så är livet som fiollärare, musiker och egen företagare. Framåt lunchtid hade jag planerat veckans lektioner och fixat med lite annat som behövde fixas med. Så skönt att ha fått in vanan att planera hela veckans undervisning i tid och slippa sitta med det i panik strax innan lektionerna.
Efter lunch blev det ett teknikpass. Skalor behöver spelas oavsett födelsedag eller inte! Kanske snarare blir viktigare med åren! Haha!
Jag lyxade till det med kärleksmums (gluten- och mjölkfri som jag hittade i frysdisken på Ica! Så god!) som jag piffade till med rester av tårtingredienser. Dessutom fuskade jag med en andra kopp kaffe. Jag blir nog aldrig vuxen på riktigt, även om jag tror att det nog har slutat att överraska folk vid det här lagen.
Efter lite mer övning var det dags att hoppa i andra kläder för då kom mamma och pappa för att fira mig.
Jag bjöd på bubbel och de kom med paket. Bra fördelning måste jag säga!
Efter att ha druckit upp bubblet och öppnat paketen var det dags att åka neråt stan i spöregnet. För Uppsala bjöd verkligen inte på sin finaste sida direkt. Spöregn och bara ett par grader varmt. Blä! Vi åkte i alla fall ner till Bishops Arms för att äta middag!
Jag åt pulled pork som var så himla god! Den nästan smälte i munnen.
Vi hade missat att måndagar tydligen är quiz-kväll så vi hamnade mitt uppe i någon slags quiztävling och kvällens tema var dryck. Vi kom på en övertygande och delad sistaplats! Haha!
Som avslutning blev det lite Xanté och en kopp te innan det var dags att åka hemåt igen i regnrusket.
När jag kom hem kröp jag ner i sängen med en kopp te. Typ det bästa sättet att avsluta dagen på. En lugn och bra födelsedag helt enkelt!
Jo! Ett fint kort, långa teskedar (vilket är typ det enda jag faktiskt behövde i köksväg) och en soffa! Mamma hade letat fram den lilla soffan som fanns i mitt dockskåp så jag fick den inlindad i ett paket. Väldigt fint! Men den riktiga presenten är ju såklart en riktig soffa! Så himla bra present! Behöver verkligen byta ut min slitna soffa! Nu gäller det bara att hitta en som jag gillar…!
Jag fick de här fina blommorna också! De står fortfarande på mitt köksbord och är nästan ännu finare nu. Älskar rosor! Borde kanske byta vatten på dem nu? Jag har så himla dålig koll på allt som har med blommor att göra…
(Och till alla musiker med lite för bra syn: jag vet, det slank med en punkt för mycket på halvnoten till höger när jag pratade och skrev samtidigt innan hon skulle springa till bussen.)
Jag gillar att gå till ställen där de har koll på specialkost. Där jag inte behöver fundera över om jag får något som jag kan äta eller inte. Han har stenkoll på skillnaden mellan mjölkfritt och laktosfritt och jag har fått både goda smörgåsar och god sallad där vid olika tillfällen. Idag blev det en liten sojalatte och en glutenfri smörgås med skinka och avokado på. Väldigt gott! 
Har ni haft en fin fredag? 
