Imorse när jag gick upp var det så himla fint ute när jag fixade frukost. Solen höll på att gå upp och det var frost överallt. Jag kunde inte låta bli att slita åt mig kameran och smita ut mitt i frukosten för att ta några foton.
Nu har det hunnit bli ljusare och det ser ut att vara en så härlig dag ute. Det får kanske bli en liten promenad trots att jag har massor av saker som jag behöver fixa med. Det ger nog mer energi också att få lite dagsljus.
Dagens planer
Det som står på schemat idag är främst hemmajobb. Jag har lite svårt att komma igång och strukturera min tid på ett vettigt sätt när jag ska jobba hemifrån. Det är väl en vanesak antar jag, och en fråga om självdisciplin. Kanske även att jag behöver omvärdera lite vad det innebär att faktiskt ”göra något”. Det är att jobba och göra saker även om pyjamasen kanske fortfarande är på och att jag fortfarande är oduschad.
Jag behöver nog kanske också inse att jag inte är någon superwoman (än) och hinner med riktigt så mycket varje dag som jag tror och hoppas på. Krafterna är fortfarande inte alls tillbaka fullt ut även om jag är mycket piggare nu än för bara några månader sedan. Det där med att vara snäll mot sig själv är något jag fortfarande behöver jobba mycket på. Och acceptera att mitt tempo kanske är en aning långsammare än alla andras. Svår sak att landa i. 
Nej, nu är det hög tid att komma i lite vettigare kläder och ta tag i den här dagen på riktigt! Lektioner planeras inte av sig själva och låtar arras inte automagiskt. Förhoppningen är att hinna öva lite mer ordentligt idag också.
Hur var det nu det där med att inte försöka hinna med för mycket på en dag?
Sen var det dags att packa upp och stämma en massa små fioler. Närmare bestämt tretton stycken och de är inte helt glada såhär års nu när det blivit kallt ute. Sen rullar morgonen och förmiddagen på fram till strax efter klockan ett med att hålla ordning på en massa 7-åringar med varsin fiol. Det tar på hjärncellerna med allt ljud, att hålla rätt på 10-13 barn med fioler och försöka få alla att göra samma sak samtidigt utan alltför mycket kaos. Med varierande resultat från gång till gång och grupp till grupp. 
Både igår och idag har jag haft dagar då huvudet inte riktigt varit på min sida. Lite typiska kortisonsvaj-dagar, när binjurebarsvikten inte riktigt är på rätt humör. Inte sådär att jag varit jättedålig men jag får lite allmänt dålig verklighetsuppfattning, tiden rinner liksom ifrån mig utan att jag får något vettigt gjort och jag glömmer saker. I kombination med allmän trötthet, lite huvudvärk och seg i kroppen. Hjärncellerna pratar helt enkelt inte riktigt med varann som det borde vilket leder till lite lustigheter ibland. Jag har lärt mig att mest skratta åt det nu, det går inte att gräva ner sig för mycket i det.
Efter jobbet blev det luciafika och glögg med föräldrarna för att kompensera att jag inte fick min traditionsenliga luciafrukost till lucia på tv. Fira lite lucia måste man ju göra ändå! 
Sen blev det en stund tillsammans med fiolen som har fått glitter dagen till ära. Förutom att spela lite skalor och annat nyttigt blev det mest julmusik. Dels för att öva inför spelningen på måndag men framförallt för att jag tycker det är så himla mysigt att spela julmusik. Som musiker känns det som att man inte riktigt får tycka om julmusik vilket känns så tråkigt. Det finns ju så himla mycket fin och rolig musik att både spela och lyssna på såhär års. 
Sen har det blivit en lugn kväll med god mat och titta på luciafirandet på tv. En del av det tyckte jag var bra men en del var tyvärr ganska platt och lika måste jag säga. Framförallt tyckte jag att barnen var så himla söta! Efter det blev det Jill’s veranda, så himla smidigt med inspelningsbar tv-box så det går att kolla på program lite när man vill. Det är väldigt mysiga, och ibland jobbiga, program som ger en annan bild både av musik, musiker och samhällsfrågor.