Tidigt i våras var det föreställningsperiod med Örebrospexets produktion Utgrävarna. Såhär vid terminsstart är det tradition att köra en repris av vårens produktion som extraföreställning. Reklam för att värva nya studenter till föreningen. Eller helt enkelt en chans för oss att få ha kul tillsammans igen en sista gång på scen.
Nu var det alltså dags för extraföreställningen så jag packade min väska och tillsammans med elfiolen åkte jag i torsdags mot Örebro. Det blev tre väldigt intensiva dagar med genomdrag, genrep och föreställning från torsdag till lördag. Jag fick sova hos Angelica så jag hann med att umgås litegrann med henne också. 
Väldigt roligt att få göra allt en sista gång och få spela mitt smöriga tangosolo och feta hårdrockssolo igen på nya elfiolen. Framförallt väldigt kul att att få träffa alla fina spexmänniskor igen. Det här är det sista ordentliga jag är med på där eftersom jag har flyttat tillbaka till Uppsala igen. Det känns faktiskt lite vemodigt att lämna spexet efter dessa fina år med dem! Men jag räknar med att åka och titta på nästa produktion i vår för att se att de sköter sig ordentligt.
Pappa kom och tittade på föreställningen så jag kunde åka med honom tillbaka till Uppsala i lördags kväll. Väldigt smidigt och skönt att få skjuts men framförallt himla kul att han kom och tittade. För den som är nyfiken tittar de väldigt konstigt på en på McDonalds när man kommer alldeles grönsminkad i ansiktet en lördagkväll. Haha! Jag hade inte orkat sminka av mig innan vi åkte och som vanligt tycker jag att det är ganska underhållande att se hur folk reagerar när man inte ser ut eller gör som man ”ska” göra på allmänna ställen.
Den här veckan kommer bli lite snärjig. Mycket att göra och en hel del flängande. Det är ju roliga saker allting men det känns lite extra spännande och lite oroligt när kroppen inte är på så bra humör än.
Jag måste erkänna att jag varken visste särskilt mycket om föreställningen eller hade några särskilda förväntningar innan. Evert Taubes musik är ju alltid trevlig och jag trodde att det nog skulle vara något som mamma skulle gilla. Att det var lite modernare tappning hade jag förstått, framförallt utifrån namnet, men mer än så visste jag inte. Jag hade nog faktist hellre stannat hemma på soffan igår om jag ska vara helt ärlig. Men oj vad fel jag hade. Eller kanske just för att jag inte hade några förväntningar eller förhoppningar alls egentligen.
En sak är säker, det var verkligen inte Evert Taubes musik som vi är vana vid att höra den. Otroligt annorlunda föreställning och de hade liksom vänt på allting kändes det som. Fritjof Andersson var Frida Andersson, Pappa kom hem blev Mamma kom hem istället, det var stencoola och duktiga tjejer som musiker och killarna hade smink och bitvis klänning. Arren av låtarna var otroligt välarbetade och intressanta med delvis ganska oväntade klanger och variationer på sina ställen.
Jag satt helt förtrollad hela föreställningen igenom och visste knappt vad jag skulle säga i pausen och när det var slut. Vilken grej! Så himla konstigt och bra på samma gång. Gå och se den om ni har möjlighet, Taube Today!
När föreställningen var slut promenerade vi ett par kvarter bort till Peppar Peppar där vi hade bokat bord för att fortsätta firandet. Ny restaurang för mig och faktiskt lite nya kvarter i Uppsala också. Väldigt mysigt hus!
Vi åt otroligt god mat och det var verkligen smidigt för mig som behöver krångla lite med att få mjölk- och spannmålsfritt. Inga problem överhuvudtaget och trevlig servitris så två tummar upp för det! Jag åt någon modifierad version av deras ryggbiff med rödvinssås och rostade rotfrukter. Väldigt gott!
Men det som var nästan bäst var desserten! Det är inte så ofta det ens finns något för mig att kunna äta så att få inkokt persika med chokladsorbet var smått magiskt. Chokladsorbet åt jag för första gången för bara någon månad sedan och herregud vilken grej!
Vad är dina trummor? Vad skulle du göra om du skulle kliva ur din trygghetszoon och testa något nytt? 
I fredags förmiddag packade jag väskan och elfiolen och gick ut till bussen för att åka mot Örebro. Det var nästan lite sol när jag satt och väntade. Väldigt härligt efter många dagar med grått! 
Tyvärr var det inte alls lika fint väder i Örebro när jag kom fram. Grått och ganska slaskigt, de hade nog varit väldigt generösa med att salta överallt. Men det var ändå fint att vara tillbaka igen. 
Jag hann hem för att lämna grejer och vila lite. Sen var det dags att gå iväg till Aula Nova på universitetet. Anledningen till att jag var i Örebro över helgen var att det var dags för provföreställning med spexet. Efter en hel del roddande och fixande blev det här min utsikt. Så roligt att bandet får plats mitt på scenen i år istället för på kanten, halvt bakom dekoren som förra året!
Efter att ha soundcheckat och sett till att vi i alla fall hade skaplig medhörning inför dagen blev det en oväntad paus. Det var något strul med myggorna så det blev rundgång och det behövde såklart lösas. Jag passade på att lägga mig på golvet och vila ryggen lite under tiden. Som stråkmusiker är mardrömmen att få en dålig fällstol att sitta på så länge. Då gäller det att ta alla möjligheter som finns att vila min redan ganska trötta och slitna kropp för att orka med.
Sen blev det dags att samla ihop oss och peppa! Det var dags för själva provföreställningen och vi hade en liten inbjuden publik med tyckare som var där. Tyckare är gamla, rutinerade spexare som ska hjälpa till att komma med tips och glada tillrop för att få ihop allting till en bra föreställning. Det själva provföreställningen, ja hela den här helgen egentligen, går ut på är att testa allting som är färdigt hittills. Kostym, smink, dekor och scenografi, musik, texter och teknik… Ja, allting som går att testa för att veta hur vi ligger till inför premiären helt enkelt. Väldigt bra, läskigt och spännande på samma gång!
När vi var färdiga och hade städat undan allting från aulan igen blev jag hämtad av Angelica. Jag har inte träffat henne sedan 
Jag gav mina blommor en skvätt vatten till för att de ska ha en chans att överleva till jag kommer tillbaka nästa gång. Men jag måste säga att de fortsätter att överraska och imponera! Jag, som verkligen är urusel på att hålla växter vid liv, har lyckats odla dessa från sticklingar (heter det så när man får dem som en liten växtbebis från en större växt?) till att se ut såhär nu! Till saken hör då att jag sedan i juni knappt har varit där någonting. De har sett jätteledsna ut varje gång jag kommit dit och jag har trott att det varit kört. Men de har ändå fått en skvätt vatten och sen dagen efter har de rest på sig och sett mycket piggare ut igen. Så efter ytterligare en skvätt vatten och lite glada tillrop så har de återhämtat sig varje gång! *peppar peppar*
Jag packade om väskan, diskade och åt lite lunch. Sen var det dags att gå till bussen i det väldigt märkliga vädret. -8 grader, dimma OCH sol! Jag var som vanligt väldigt tidig till bussen så jag njöt av sol och frisk luft en stund innan det var dags för två timmar instängd på tåg och buss.