En luciadag med många fioler

Imorse fick jag en halvtimmes sovmorgon för den första stråkklassgruppen skulle på luciafirande när de skulle haft lektion med oss. Skönt att få sova en halvtimme längre, det gör mycket på morgonen! När jag kom till jobbet tjyvkikade jag några minuter på luciafirandet innan det var dags att börja förbereda inför lektionerna. Mysigt att i alla fall ha fått se lite av ett luciatåg på riktigt och inte bara på tv. Sen var det dags att packa upp och stämma en massa små fioler. Närmare bestämt tretton stycken och de är inte helt glada såhär års nu när det blivit kallt ute. Sen rullar morgonen och förmiddagen på fram till strax efter klockan ett med att hålla ordning på en massa 7-åringar med varsin fiol. Det tar på hjärncellerna med allt ljud, att hålla rätt på 10-13 barn med fioler och försöka få alla att göra samma sak samtidigt utan alltför mycket kaos. Med varierande resultat från gång till gång och grupp till grupp. Både igår och idag har jag haft dagar då huvudet inte riktigt varit på min sida. Lite typiska kortisonsvaj-dagar, när binjurebarsvikten inte riktigt är på rätt humör. Inte sådär att jag varit jättedålig men jag får lite allmänt dålig verklighetsuppfattning, tiden rinner liksom ifrån mig utan att jag får något vettigt gjort och jag glömmer saker. I kombination med allmän trötthet, lite huvudvärk och seg i kroppen. Hjärncellerna pratar helt enkelt inte riktigt med varann som det borde vilket leder till lite lustigheter ibland. Jag har lärt mig att mest skratta åt det nu, det går inte att gräva ner sig för mycket i det.
Livet med Addison helt enkelt.

Det väger i alla fall upp lite att det har snöat de sista dagarna! Det gör att det blir lite mer julkänsla och så skönt att det är ljusare ute. Tänk om det kunde få ligga kvar över julen…! Var mysigt det vore! Men det är sådär på vippen att det regnar istället och det blir slask och sen fryser det på och töar lite och fryser på. Så det är knaggel och allmänt dåligt väglag. Hoppas att det kan få bli snö som ligger kvar lite längre för en gångs skull, det var så himla länge sen nu! Efter jobbet blev det luciafika och glögg med föräldrarna för att kompensera att jag inte fick min traditionsenliga luciafrukost till lucia på tv. Fira lite lucia måste man ju göra ändå!  Sen blev det en stund tillsammans med fiolen som har fått glitter dagen till ära. Förutom att spela lite skalor och annat nyttigt blev det mest julmusik. Dels för att öva inför spelningen på måndag men framförallt för att jag tycker det är så himla mysigt att spela julmusik. Som musiker känns det som att man inte riktigt får tycka om julmusik vilket känns så tråkigt. Det finns ju så himla mycket fin och rolig musik att både spela och lyssna på såhär års. Sen har det blivit en lugn kväll med god mat och titta på luciafirandet på tv. En del av det tyckte jag var bra men en del var tyvärr ganska platt och lika måste jag säga. Framförallt tyckte jag att barnen var så himla söta! Efter det blev det Jill’s veranda, så himla smidigt med inspelningsbar tv-box så det går att kolla på program lite när man vill. Det är väldigt mysiga, och ibland jobbiga, program som ger en annan bild både av musik, musiker och samhällsfrågor.
En lugn kväll helt enkelt, verkligen välbehövt en dag som denna. Men det har ändå varit en väldigt fin dag.

Amoll – Anna-Maria Lundström

Några fullspäckade dagar i Örebro

Lördagen gick i spexets tecken. Efter att ha vilat lite så piffade jag till mig och tog med mig en julklapp och min halvflaska med bubbel och rörde mig mot lokalen där kvällens sittning skulle vara. Jag lyckades tajma att bli lagom mycket sen så jag kom precis till när det mesta verkade dra igång. Typiskt mig att ha gott om tid och sen ändå få tidsbrist på slutet.

Det blev en otroligt rolig och trevlig sittning som alltid när det är spexfolk inblandat. Det blev mycket sång, mycket gyckel och många andra oväntade trevligheter. Och det är alltid himla bra mat även för mig som inte äter en del saker. Chokladmoussen var helt magisk! Den smakade som riktig chokladmousse vilket är ett väldigt bra betyg när det ska vara både mjölk- och glutenfritt. Det stående skämtet efter ett tag när maten skulle serveras blev att det var special för veganer, Anna-Maria och Sky. Jag är ganska van vid det här laget att min mat brukar bli namnmärkt så för mig var det inte så konstigt ändå. 

Söndagen började sömnigt efter lite för lite sömn men med en fin promenad till musikhögskolan. Först på schemat stod rep med Christoffer inför en spelning om en vecka. Det är alltid kul att spela med honom och jag är lite hemligt svag för julmusik så det blev några roliga timmar. Efter repet blev det en snabblunch där jag råkade springa ihop med Angelica i pentryt. Bra tajming för henne skulle jag träffa mer senare på eftermiddagen. När lunchen var uppäten bar det av vidare till datasalen för lite fixande med bandgrejer och arrande till spexet. 

Sen styrde jag stegen hemåt för att lämna fiolen innan det var dags att röra mig neråt stan för att möta upp Angelica och Adam. Vi började med fika och jag lyxade till det med både varm choklad på sojamjölk och en glutenfri, vegansk chokladboll. Det hör inte till vanligheten att hitta sånt som funkar för mig att äta! Men vi var inte direkt ensamma på fiket, eller på stan för den delen, för det var dags för ett av de större jippona i Örebro.

Vi trängde ihop oss på Stortorget med 25 000 andra som var taggade på att starta julfirandet. Det var nämligen dags för O Helga Natt som spelas in på Stortorget varje år och sen visas på julafton på tv4. Jag har bott i Örebro i, det måste vara fem år nu, och har aldrig varit på O Helga Natt tidigare. De första åren visste jag nog faktiskt inte att det fanns ens och för ett par år sedan då jag hade planerat att gå blev det inställt för att det var storm och scenen höll på att blåsa bort. Väldigt snopet både för mig och för de stackars artisterna som hade laddat och förberett för att vara med. Men nu var det alltså äntligen dags och det var första gången för Angelica och Adam också.

Det var väldigt bra och trevlig stämning i publiken och vi fick förvånansvärt bra platser med tanke på att vi stannade inne i värmen så länge vi kunde. Rätt som det var en stund innan det skulle börja så måste de ha öppnat någon avspärrning längre fram för vi fick flytta fram närmare 50 meter utan att ens behöva trängas! Inte så tokigt!

Mysigt att få lyssna på julmusik! Både Alcazar och Boris René var väldigt bra tycker jag och P4 Örebros lokalartist gillade jag också. Kul med lite allsång också! 

Vi avslutade med att värma upp oss lite på sushirestaurangen som ligger på Stortorget och fick lite middag i oss också. Så mysigt att få träffa både Angelica och Adam när jag var i stan. Det blir alldeles för lite jag ser av Angelica nu när jag mest är i Uppsala. Ja, av alla mina Örebrovänner för den delen. Varför går det inte att vara på flera ställen på samma gång? Vi fick i alla fall träffas en vända nu och det var himla god sushi. Rena konstverken, kändes nästan synd att äta upp det. Adam beställde någon lyxsushi och fick alla möjliga sorters fisk och de var piffade med topping uppepå av olika slag. Helt klart avancerad och tjusig sushi!



När vi hade ätit klart lyckades jag tajma det så himla bra att jag precis hann med bussen hemåt. De går inte mer än en gång i timmen på söndagkvällar så det hade varit segt att missa den. Väl hemma kröp jag ner i sängen med fika och kikade på början av en film och fick äntligen vila lite. Lång dag, lite för lite sömn och dessutom mensvärk/endovärk så kroppen skrek verkligen efter vila.

Idag åkte jag tillbaka till Uppsala igen och det blev mer och mer vinter ju längre jag åkte. Det började snöa lite redan när jag var på väg till bussen men sen blev det mer och mer ju närmre Uppsala jag kom. Sen har det fortsatt snöa så det är faktiskt ett litet snötäcke utanför nu! Tänk om det kunde få ligga kvar fram till jul? Eller i alla fall fram till lucia. Vad mysigt det vore!

En Jul för Alla – Duo Dur & Moll


Jag och Christoffer har ett projekt och vision tillsammans för vår duo Dur & Moll: att nå ut till människor med musik. Människor som inte får höra musik så ofta och framförallt inte livemusik. Äldreboenden, förskolor, sjukhus, gruppboenden av olika slag, boenden för asylsökande och ensamkommande barn, kyrkor och mötesplatser. Ja, alla tänkbara platser där det kanske inte alltid är så roligt att behöva vistas på eller ställen som inte har så mycket musik.

Med vårt julprojekt ”En Jul för Alla” vill vi sprida julmusik till alla som kanske inte har det så lätt alltid.
Musik för de som vill höra.
Musik för de som behöver.
Sånt som vi vill spela och som vi tror att ni vill höra såhär i jultider.

Vi har fortfarande några dagar lediga så vet ni någonstans i Uppsala med omnejd där det skulle muntra upp med lite julmusik mellan den 15-17 december så skicka ett mail!
Dela gärna för att ge folk möjlighet att få lite glädje och musik före jul.

Decembermys och fioldejt

Det gäller att ta vara på det fina i alla stunder. Jag behöver gå upp och få i mig frukost senast klockan åtta på morgonen vilket inte alltid känns sådär superkul kanske en lördagmorgon. Men jag har börjat se på det som en en lugn och mysig stund istället för något nödvändigt ont. Det gör det så mycket lättare. Framförallt nu i december när det är frost på taken (och på min lilla röda bil som står där nere) och det långsamt börjar bli ljusare ute i takt med att jag får äta min frukost i soffan framför julkalendern med tända ljus. När jag är i Uppsala så bor jag hos föräldrarna och de har lagt sig till med senare sovvanor än vad jag har numera så jag får en stund helt för mig själv på morgonen och det är så skönt och mysigt. Det har blivit en stund som jag verkligen har börjat uppskatta och ta tillvara på.

Idag kom tröttheten ikapp mig lite efter frukosten. Jag skulle bara titta färdigt på slutet av avsnittet av Outlander som jag kikade på efter julkalendern. Trodde jag ja, för jag vaknade strax före lunch lite lagom förvirrad. Men det var nog välbehövt att få någon timmes sömn till för jag kände mig mycket piggare efter det. Eftermiddagen ägnades åt att fixa med en del saker med bloggen, en del andra datorgrejer och att röja upp lite hemma. Sånt där som behöver göras, det också. Men före middagen fick det bli en välbehövd dejt med fiolen istället. Det har blivit så dåligt med spelandet på sista tiden, under alldeles för lång tid faktiskt. Men nu börjar jag få tillbaka lusten att spela lite mer känner jag så jag hoppas att det ska bli ändring på det i fortsättningen. Idag blev det främst julmusik, det är ju trots allt första advent imorgon så jag tyckte att det passade bra. Sen är det ju himla trevligt med julmusik, bra för själen. 🙂

Dagen avrundas i soffan framför tvn med Moraeus med mera och sen Grantchester, självklart med en stor kopp te och kvällsfika. Himla bra musik ikväll som är med på Moraeus. Orsa spelmän är såklart lite av favoriter för mig men sen blev jag väldigt positivt överraskad av Good Harvest som missat helt innan och även Lisa Miskovsky som jag inte lyssnat så mycket på. Alltid kul att hitta nytt att lyssna på!

Att tappa bort sig själv och vägen framåt

Det är alldeles för lätt att tappa bort sig själv. Tappa bort vad som är viktigt och vad man själv står för och tycker om. Speciellt i ett samhälle där det förväntas att man ska passa in och vara som alla andra. Jag har insett att det är dags för en ny start på livet för mig.

Jag har förnekat, förminskat och hindrat mig själv under alldeles för många år och nu får det vara nog. Jag har tröttnat på att försöka anpassa mig, vara perfekt och leva upp till hur man förväntas vara. Jag har inte behandlat mig själv som jag behandlar andra. Jag har inte varit snäll mot mig själv och givit mig själv chansen att ens räcka till. Det har alltid varit något som inte duger eller som borde vara bättre. Något som borde gjorts annorlunda.

Dessutom har jag inte varit ärlig mot andra i min omgivning. Jag har inte ens givit andra chansen att finnas där med en hjälpande hand när det kanske skulle ha behövts. Jag har inte låtit många veta om de extra hinder jag råkar leva med varje dag. Några vet en del men få vet hela sanningen. Jag har tänkt att det är mina problem och mitt eget ansvar, inget jag ska lägga över på någon annan. Men det är skillnad att lägga över det på någon annan och att dela med sig, kunna ta emot hjälp och släppa in vänner och familj. Det inser jag nu. Hade nära vänner eller familj till mig betett sig på samma sätt hade jag blivit både arg och ledsen. Så jag har insett att det inte är rättvist att behandla andra på det sättet.

Jag har förminskat och hållit mig själv tillbaka på alla plan vilket enbart har blivit en nedåtgående spiral under åren. Både när det kommer till min hälsa, mitt musicerande, min nyfikenhet på nya saker, min kreativitet och mina relationer. Ja, hela livet helt enkelt.

Nu då?

Det här ska från och med nu få vara jag. Precis vad jag är och allt jag vill. Alla mina drömmar, tankar, önskningar och förhoppningar. Allt positivt och även de motgångar som finns med mig ibland. Vägen framåt och uppåt till det liv jag vill leva. Vad det blir i slutändan återstår att se men jag vill få vara fri och gå min egen väg. Jag passar inte in i ett vanligt åtta-till-fem-jobb. Det har jag insett. Jag är snart trettio och älskar att springa runt i färgglada raggsockar och regnbågsrandigt hår för att det gör mig glad. Jag blir lycklig av att göra sånt som man inte riktigt kanske får eller förväntas att göra. Till exempel att spela pop på el-fiol och att jobba med alla möjliga kreativa saker. Eller att skutta runt utan skor, leta äventyr i alla tänkbara hörn och bli fnittrig bara av att öppna en flaska bubbel.

Nu får det vara nog med tankar som att saker inte går att göra eller att jag inte klarar av det jag vill. Jag är inte perfekt, långt ifrån, men vem är det? Jag dömer ingen annan för att de inte är perfekta så varför ska jag fortsätta att döma mig själv för samma sak? Tanken är att ni ska kunna få följa mig här nu i fortsättningen. Följa mig på alla mina gamla, nya och tokiga upptåg.

Vem är jag?

Jag är:
Drömmare, musiker, pratglad, färgstark, älskar (mammas) raggsockar, kreativ, positiv, envis, nyfiken, rastlös, barnslig, rättvis, bestämd, bubbel-älskare, långhårig, fotograf, tycker om att skriva, bokälskare, pryltokig, föredetta datavetare, teknikintresserad, chokladfantast, noggrann, förvirrad, tankspridd, älskar djurvideos, musikgalen, te-galen. 

Jag har:
Binjurebarksvikt (Addison), endometrios, fibromyalgi, astma/bronkiektasier. 

Jag är betydligt fler saker än vad jag har, något som är viktigt för mig att lära mig att fokusera på. Jag ÄR INTE mina sjukdomar men de råkar vara en del av mig. Något som har format mig till den jag är idag på både gott och ont och givit mig många erfarenheter längs med vägen och fler kommer det bli.

Det här är min väg framåt.

Follow my blog with Bloglovin