En missnöjd Mini

6 mars, 2022 @ 20:36 av Anna-Maria 6 kommentarer

Mini är lite missnöjd med livet just nu tror jag. Det är för mycket flyttstök vart vi än är och ingenting är riktigt som det ska vara. Dessutom är matte lite överansträngd och ligger halvt utslagen med mensvärk så det blir inte så mycket roligheter att distrahera oss med heller. Jag som inte ens brukar ha mens har lyckats pricka in rätt tajming mitt i flytten.

Helgen har mest ägnats åt att försöka vila och ta det lugnt för min del medan Christian har flyttpackat och stökat. Det blev en kortare promenad både igår och idag så Mini fick springa av sig lite men jag orkade inte gå alltför långt. Det börjar kännas att det är lite mer vår ute nu. Verkligen skönt och välbehövt. Hoppas att all is försvinner snart också så det går lite lättare att vara ute och promenera. Jag är så trött på all halka överallt.

Nu ska jag fortsätta att klappa på lilla fröken missnöjd som ligger bredvid mig i soffan och dricka te. Ladda upp inför veckan som kommer. Det kommer bli en spännande och intensiv vecka!

När livet kommer ikapp en

2 mars, 2022 @ 11:10 av Anna-Maria 2 kommentarer

Kanske inte helt oväntat så har livet kommit ikapp mig litegrann nu efter allt flyttstök. Trots att jag har försökt att ransonera på krafterna så har det nog ändå blivit lite för mycket, lite för många dagar. Det får jag igen nu. Men det hade jag räknat med, även om det kom några dagar tidigare än väntat. Nu har jag nästan en vecka på mig att försöka vila ikapp och få kroppen lite mer på min sida igen inför tillträdet på tisdag och flyttlassen som går om en vecka.

Det jag inte hade räknat med var att jag skulle krokna redan innan aktiviteterna med kyrkan som jag hade inbokade den här veckan. Igår vaknade jag med feber men covid-test var negativt så det är ”bara” min vanliga överansträngning som spökar. Mini har attack-yl-larmat både i måndags och igår så när hon började med det igen på lunchen fick jag erkänna mig besegrad och lämna återbud till hembesöket jag skulle följa med diakonen på. Istället blev det sängen och försöka vila kroppen lugn, vilket inte gick sådär jättebra. Klockan larmade ungefär var 20e minut för hög vilopuls och jag hade så himla svårt att komma till ro.

Det är himla fint och bra att jag kan vara några dagar hos föräldrarna nu mellan allt flyttstök men är det något jag saknar när vi är här så är det min lite större säng. Mini kan vara väldigt mycket hund när hon breder ut sig tvärs över sängen mitt i natten. Hon ligger utsträckt på diagonalen och jag får ligga hopkrupen i övre halvan av sängen.

Annars tror jag att Mini trivs ganska bra med att vara här. Det är inte en massa flyttstök som det varit både hos mig och hos Christian utan mer lugnt och skönt. Dessutom går det att hitta solfläckar att ligga och njuta av. Det har vi inte haft nere hos oss på markplan. Både här och hos Christian tar hon varje chans hon får till att ligga i solen.

Annars har jag mest försökt vila och komma ikapp mig själv, även om det har gått lite sådär. Det har blivit mycket knappande på datorn och pysslande. Jag har börjat med twitter igen efter många års uppehåll så en del av tiden har gått åt till att sätta mig in i det igen. Följ mig här om du vill! Det där med sociala medier har helt plötsligt blivit riktigt skoj igen efter flera års stiltje. När jag inte fipplat med dator och mobil har jag stickat på mina restgarnsbenvärmare. De är nästan klara nu och Mini fick pröva dem.

Hon var inte helt övertygad men när råttan fick vara med också var det lite mer okej.

Efter vår lilla fotosession fick jag flärpen lite försynt där hon låg på soffan. Först gav hon mig råttan och då började jag ana oråd. Sen, efter lite ynkande, fick jag flärpen och då kom jag på att jag bara hade tagit den vanliga dosen kortison en halvtimme tidigare istället för dubbel dos som jag står på just nu pga feber och livet. Tur att jag har fröken polis som håller rätt på mig när hjärnan inte riktigt är med.

Idag är planen annars att jag ska vara med och spela på en andakt på ett äldreboende på eftermiddagen så jag hoppas verkligen att orken ska räcka till det. Pappa tog långpromenaden med Mini så jag kunde vila och spara lite på krafterna. Nu ska jag spela igenom psalmerna en gång till och hoppas att jag inte kroknar idag också som jag gjorde igår. Efteråt ska jag parkera mig på soffan hos Christian och krama på honom.

En solig promenad och flyttstök

26 februari, 2022 @ 15:20 av Anna-Maria 2 kommentarer

Vi var uppe ganska tidigt idag för att vara lördag så efter frukost tog jag med mig hunden och pojkvännen ut på promenad i det fina vädret. Det var riktigt vårväder ute idag, alldeles stilla och solen värmde. Härligt att det börjar finnas lite hopp om vår nu.

Mini njöt av att få springa fritt och sniffa på allting. Det är livet som liten labrador, att få springa och sniffa.

Vi pausade ett tag på en bänk. Mini blev inte nöjd förrän hon också fick sitta på bänken mellan oss. Lilla fröken som alltid ska vara med.

Hon kan vara den finaste hunden i världen. Men jag kanske är en aning partisk i den frågan… 🙈

Jag kommer sakna att ha nära att gå ut här i Håga när vi flyttat. Det är fina promenadstråk på lagom avstånd från Christian. Men vi hittar förhoppningsvis nya promenadvägar i nya området.

Nu ligger jag på soffan med datorn i knät och Mini vid mina fötter. Christian håller på att flyttstöka och kommer då och då och visar saker han hittar. Lite foton från när han var liten och en massa andra saker som dyker upp. Så mysigt och fint att han kommer och vill dela med sig av sina saker med mig.

Jag blev nästan klar med allt mitt flyttpackande igår med föräldrarnas hjälp. Det är bara lite småsaker kvar att fixa i ordning med nu, annars är allt stort klart. Köket är packat, alla kläder är nerpackade och allt jag äger står staplat i flyttlådor. Jag har flyttat det viktigaste för att mellanlanda hos mina föräldrar fram till flytten går och nu över helgen är jag hos Christian. Så jag bor verkligen i resväskor för tillfället och känner mig lite vilsen och hemlös för stunden. Men det är väldigt skönt att ha bra med marginal och få lite tid nu innan flytten går för att kunna vila ikapp lite. Det behövs verkligen!

Några dagar i februari

24 februari, 2022 @ 13:38 av Anna-Maria 4 kommentarer

I helgen tog jag lite ledigt från mitt eget flyttstök och var hos Christian och tittade på när han flyttstökade istället. Jag satt och pillade och fixade med nya bloggen och alla ändringar. Praktiskt att ha egen it-support som kan hjälpa till när det behövs. På söndagen tog vi paus i allt fixande och gick ut på promenad med Mini i Håga. Väldigt härligt väder att promenera i.

Vi träffade på hästar borta vid stallet. Jag kommer att sakna närheten till Håga och promenadstråken som är där när vi flyttat!

Jag hade sällskap av Mini på soffan. Bästa nosen att kunna klappa på emellanåt. <3

Annars har veckan gått åt till flyttstök och möten så tiden har mest sprungit iväg känns det som. Hade ett bra besök hos min sjukgymnast i tisdags. Han är bra. Lite brutal ibland i sitt direkta sätt men det är nog vad jag behöver få höra ibland för att få mig en tankeställare. Han fungerar nästan mer som psykolog än sjukgymnast men det är nog vad jag behöver. Få mer perspektiv på hur jag ska ransonera med krafterna och vad som är viktigt att prioritera. Vila är något jag måste bli bättre på att aktivt få till. Det är alltför ofta som jag mest blir trött-sittandes utan att få något vettigt gjort men heller ingen ordentlig vila vilket stör mig. Han har förhoppningsvis rätt i att jag kommer orka mer i längden om jag prioriterar in bra vila på rätt ställen. Men det är ju det där med att ha bra rutiner och struktur… Så orimligt svårt!

Idag hade jag otroligt svårt att komma upp och igång. Så trött efter att ha flyttpackat hela eftermiddagen igår med hjälp av både föräldrarna och moster och morbror. Så vi blev sena ut på vad som nog är den sista riktiga morgonpromenaden här innan flytten. Ganska galet! På slutet träffade vi Sigge och hans husse så Sigge och Mini fick leka en stund. Grannhunden Sigge är en av få hundar som Mini får hälsa på och leka med. Men hon är mest intresserad av husse som har godis. Fast idag verkade det vara ganska kul ändå att springa och kasta boll så hon kanske lär sig att leka med andra hundar så småningom om hon får fortsätta med det. Skulle gärna hitta en hundkompis i området dit vi ska flytta.

Annars ser mitt hem mest ut såhär just nu. Flyttlådor överallt och tomma skåp. Ganska opraktiskt och bökigt att bo såhär, så imorgon räknar jag med vara sista dagen här. Då ska förhoppningsvis allt det sista fixas och packas ner och sen tar jag det mest nödvändiga och bosätter mig hos föräldrarna fram till flytten går. Dels för att jag har en del saker inbokat i nästa vecka så tiden inte riktigt finns för flyttstök och dels för att hinna få några dagars ordentlig vila sen innan själva flytten drar igång. Jag försöker i alla fall att vara lite klok och ransonera på krafterna men jag tror att det kommer bli mycket ändå i slutändan.

Vecka 8

21 februari, 2022 @ 12:57 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Jag tänkte att vi kan testa med en liten veckoplanering. Det är ju trots allt måndag idag och det är en del saker som händer just nu. Framförallt har jag fått igång den här bloggen igen på nygamla adressen som legat och vilat länge nu. Det känns lite mer relevant att ha det här som blogg och att fixa i ordning Amoll som mer hemsida/portfolio.

Måndag: Gå hem från Christian i snöstormen och flyttstök med tillsammans med föräldrarna.

Tisdag: Telefontid med närvårdsteamet och besök hos min sjukgymnast. Sen blir det nog en lugn kväll hos Christian.

Onsdag: Flyttstök med mamma och moster.

Torsdag: Boendestöd och spelmanslag på kvällen.

Fredag: Lämna prover på sjukhuset tidigt på morgonen och förhoppningsvis det sista flyttstöket.

Helg: Vara med Christian. Skulle tro att vi är hos honom större delen av helgen så han kan flyttpacka en del.

Är det någon som har hittat tillbaka hit? Eller någon ny? 🙂 Vad har ni för planer för veckan?

När två hem ska bli ett

17 februari, 2022 @ 10:59 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Det är mycket som händer just nu. Många förändringar som tar både tid och ork. Om lite mindre än tre veckor går flyttlasset. Då blir vi sambos. Lite smått galet för en sån som mig som levt största delen av mitt vuxna liv själv. Men det ska bli så fint och bra att inte längre vara ensam med allt. Nu är vi två. Eller tre, om man räknar med Mini som alltid är med på ett hörn.

Just nu går all ledig tid åt till att flyttpacka. Har jag något annat inbokat samma dag räcker orken oftast inte riktigt till något mer fixande. Det gäller att hushålla med orken. Men alla för övrigt lediga dagar går åt till att packa och fixa med allt inför flytten. Min plan är att försöka vara färdig en vecka tidigt så jag kan ta några dagar och ligga på soffan hos föräldrarna och vila upp mig lite. Ladda om för att orka fixa på det nya stället sen.

Jag längtar mest efter att få komma dit och vara på plats. Få det viktigaste i ordning. Köket och soffan. Sen kan vi stöka och fixa med allt annat i lugn och ro. Men då bor vi där. Då är vi sambos och kan på riktigt börja vårt liv tillsammans. Slippa allt fläng fram och tillbaka mellan varann.

Tills dess är det många saker att fixa med. Mycket att komma ihåg att ordna med inför en flytt och inför att bli sambos. Det ska ordnas med avtal hit och räntepapper dit. Många saker att hålla rätt på och det blir lätt lite rörigt och stökigt i mitt huvud. Det är lite pyssel att få två hem att bli ett gemensamt. Vems kaffekokare ska användas och vilket piano ska stå framme? Dubbla uppsättningar av det mesta i köket. Men jag längtar! Snart är vi där och kan dela på allt.

Vad jag drömmer om just nu

14 mars, 2018 @ 09:35 av Anna-Maria Lämna en kommentar

Det är en seg sjuka det här. Jag är fortfarande ganska utslagen med en himla hosta, ont i kroppen och så extremt trött. Lägg på en vända till med endometrioskrångel/blödningar/mens också trots att det bara var ett par veckor sedan sist som pricken över i:et. Det är ju rimligt… Det blir ju lite så, det som redan finns där innan och krånglar ser sin chans att krångla lite extra när annan sjukdom kommer in i bilden.

För att pigga upp lite tänkte jag att vi kunde kika på lite vad jag drömmer om just nu. En väldig blandning av både det ena och det andra. Musik, hälsa, prylar och livet. I väntan på lite vårvärme och sol sådär.

Viper elfiol

Att jag har snöat in mig lite på elfiol och att bli elgitarrist (på fiol!) när jag blir stor har nog varit svårt att undgå. Det här är nog vad jag googlar på absolut mest just nu och visar för folk. Varesig de vill se eller inte. Haha!
Drömmen om att ha den här fiolen alltså! Så himla häftig! Så himla dyr och så himla svår att få provspela. Överväger en sväng till Durham och Electric Violin Shop i sommar för att testa alla olika varianter.
Den affären, jag skulle nog svimma om jag kom dit!

Foto: Wood violins

Nintendo Classic Mini NES Edition

Trots den datanörd jag innerst inne fortfarande är så hade jag ingen tv-spelsbarndom. Jag har knappt spelat de där gamla klassiska 8-bitarsspelen man ska ha spelat under sin uppväxt. I alla fall när man hör till min generation som är kring 30 nu. Redan för ett år sedan när Nintendo kom med den här konsollen blev jag sugen på den men nu riktigt kliar det i fingrarna att få sätta mig och spela ikapp alla spel som jag inte spelade som barn. Super Mario, Zelda, Final Fantasy, Donkey Kong…

Foto: Maxgaming

Kortionpump

Det här är, och har länge varit, en av mina största drömmar. Kanske även en av de svårare att nå just nu med tanke på den svenska sjukvården och läkemedelsverket.
En pump för att få i mig mitt kortison på ett vettigt sätt istället för att ta tabletter sex gånger per dygn i olika stora doser. Sex gånger per dygn blir var fjärde timme. Helst i samband med att äta något för att skona magen. Det innebär att aldrig få sova mer än fyra timmar i sträck. Att äta skorpor och nyponsoppa kl 3 varje natt. Att alltid hålla koll på klockan för att inte krascha mellan doserna.
En pump skulle innebära att jag får i mig kortisonet ungefär som kroppen skulle producerat det på egen hand och utan att behöva passera magen på vägen. Inga höga toppar och låga dalar. En jämnare dygnskurva. Aldrig helt tom på kortison. Kunna sova utan att ställa minst fem larm på mobilen.
Den drömmen alltså…!

Foto: Medtronic

Sony RX100 V

Jag har sedan i höstas kikat på att skaffa en mindre kamera men inte kommit till skott än. Jag har velat fram och tillbaka mellan alla möjliga varianter och inte kunnat bestämma mig. Den ska vara liten och smidig. Ge bra bildkvalitet. Fota bra i dåliga ljusförhållanden. Ha en riktig sökare och inte bara displayen. Kunna filma i vettig kvalitet. Fota i RAW såklart. Ligga bra i handen. Och helst inte kosta typ 30 000 kr. Ja, ni hör ju. Inte det lättaste att hitta direkt.
Men jag har nog landat på att jag vill ha den här! En Sony RX100 V eller den lite äldre varianten IV. Vet inte riktigt om det är värt flera tusen extra för att få lite bättre autofokus på den senaste varianten. Eller så är det värt varenda krona för just en sån sak. Beslutsångesten!

Foto: Trusted reviews

Min lägenhet

Men det jag nog faktiskt drömmer mest om just nu är min lägenhet! Att flytta tillbaka dit och få bo in mig helt i mitt eget igen. Kunna få rå om mig själv och börja leva mitt eget liv igen efter all sjukdom som varit under det sista året och efter att ha bott både här och där. Nu är det en och en halv vecka kvar till flyttlasset går från Örebro! Det är helt galet vad fort tiden går!
Det kanske dröjer lite till innan jag faktiskt kommer i ordning och kan bo där, framförallt nu när en hel del av det jag hade tänkt fixa med de här veckorna inte blivit av pga influensan. Men bara känslan av att nycklarna sitter där på nyckelknippan gör så mycket!
Lite vemodigt känns det att lämna Örebro och lägenheten jag har där men samtidigt känns det som att jag behöver flytta. Behöver dra ett streck, ta nya tag och börja om lite. Få en nystart helt enkelt.

Vad drömmer ni om i väntan på våren?

Hemma på min gata i Uppsala

3 mars, 2018 @ 15:26 av Anna-Maria Lämna en kommentar

I onsdags var det äntligen dags för något jag väntat länge på. Som jag skrev om i januari är det nu under våren dags för mig att flytta tillbaka till Uppsala igen på riktigt. Tillbaka till min alldeles egna lägenhet som jag har hyrt ut under mina år på vift. Tillbaka till Uppsala och skapa mig ett liv här efter nästan 7 år borta. Nu i onsdags var det som sagt dags. Jag fick tillbaka nycklarna och lägenheten är nu min på riktigt igen! Ja, min har den ju alltid varit såklart men nu är den min att bo.

Planen inför helgen var att börja fixa och packa upp en hel del köksgrejer och sånt men influensan satte stopp för det. Jag har dessutom lyckats dela med mig av eländet till både mamma och pappa så vi ligger jättesjuka hela familjen. Så mycket för den helgens lägenhetsfixande. Men! Bara vetskapen om att lägenheten finns där borta, 10 minuters promenad bort och väntar på mig känns så himla skönt och bra! Snart, snart, snart bor jag där igen!

Rundtur i nästan tom lägenhet

Jag tänkte att vi kunde kika lite på hur det ser ut där just nu. Jag hyrde ut den möblerad så det finns möbler men ingenting annat. Alltså väldigt tomt och innehållslöst för tillfället men oj så mycket utrymme för att få det fint och som jag vill ha det!

Vardagsrummet

Här har vi vardagsrummet! Skrivbord, bokhylla, tv med plats för mina gitarrer hängandes på väggen bakom och fönster + balkongdörr. På något sätt vill jag få till en bra arbetshörna i anslutning till skrivbordet för att kunna hålla på både med skrivbordsjobb och musikgrejer. Det hänger ju liksom ihop ganska mycket för mig. Hur återstår att se.

Soffan (med mammas jacka tjusigt slängd över schäslongen), soffbord och min gamla, gamla fåtölj som en gång i tiden var svart. Soffan behöver verkligen bytas ut, den går sönder mer och mer för varje år som går. Men jag älskar verkligen den sortens soffa. Stor och mysig att krypa upp i, så något liknande ska den ersättas med så snart som möjligt. Tanken är en bäddsoffa så jag lätt kan ha vänner på besök. Numera har jag alla mina vänner utspridda över landet känns det som så de måste kunna hälsa på. Fåtöljen får nog flytta ner i förrådet igen för att lämna plats för det gamla elpianot som står hos mina föräldrar. Hoppas verkligen att det får plats!

Köket

Här är mitt stora, fina kök! Efter två år på internat med delat kök, 1,5 år i korridorsrum, ett halvår i Brasilien med delat allting och sedan drygt 2,5 år med ett pyttepyttekök ska det bli SÅ skönt att få tillbaka mitt stora, riktiga kök igen. Spana in alla skåp och bänkytor! Och det där mellan spisen och diskhon, det är min diskmaskin! Inga mer diskberg i diskhon! Inte behöva välja om jag ska koka ägg eller diska.

Ett kylskåp i normal höjd och inte i golvhöjd som jag har haft de senaste åren. Så jag slipper sitta på golvet för att hitta det jag vill i kylen och sedan försöka ta mig upp igen när jag har en sämre dag med ont i magen/kroppen. Bara att öppna och titta in utan att ens behöva böja mig ner. Småsaker för andra kanske men en enorm skillnad för mig!

Och en rejäl matplats. Ja, den går dessutom att variera i storlek. Nu är matbordet utfällt så det är stort men det går att få hälften så stort genom att vika ihop det också. Funderar lite på om jag ska byta ut bordet mot det matbord jag har i Örebro nu. Det går också att anpassa storleken på men på ett lite smidigare sätt. Det kanske blir Örebro-köksstolarna också. De här är de gamla vi haft så länge jag kan minnas som jag snodde med mig när jag flyttade hemifrån för många år sedan. Lite nostalgi och de får kanske vara kvar just av den anledningen.

Sovrum och hall

Sovrummet är inte så stort men det får ändå plats en 140 cm stor säng som jag verkligen längtar tillbaka till efter många år i en smal 90-säng! Den ska få sig en ny bäddmadrass bara innan den är fit for fight igen. Ja, eller fit for sleep kanske passar bättre. Det finns ordentliga garderober mot väggen som man knappt ser också. Och den där konstiga, bruna hyllan som skymtar bakom byrån till höger ska bytas ut mot en av hyllorna jag har i Örebro nu som kommer passa så mycket bättre in där.
Ett riktigt sovrum igen med en stor säng! Lyxen i det alltså…!

Det är här man kommer in till mig. Hallen med plats för många jackor och skor. När jag fortfarande bodde här så gillade jag att ha en massa andra jackor och skor på besök. Något jag ser fram emot igen. Fylla hallen med skor, och resten av lägenheten med en massa fina vänner och släktingar som jag inte träffat tillräckligt under de sista åren.

Badrummet missade jag att fota men ärligt talat är det så litet att det knappt skulle fastna på bild. Haha! Däremot finns det en tvättmaskin med inbyggd torktumlare där inne! Det ska bli så himla skönt och lyxigt att komma tillbaka till. Att inte vara tvungen att springa upp och ner för trappor en miljon gånger till en tvättstuga för att sen ändå inte hinna få all tvätt torr. Nu kan jag tvätta någon maskin då och då istället och sånt som går att torktumla kan dessutom bli torrt på direkten.

Märks det att jag är pepp på att få flytta hem igen? För det är så det känns nu. Jag får komma hem igen. Hem till min lägenhet och hem till Uppsala. Efter nästan sju år borta är det hög tid. Det känns i varenda millimeter av mig. Framförallt nu när jag varit här ganska länge men bott hos föräldrarna för att jag fick jobb här.

Förändringar under 2018

18 januari, 2018 @ 09:45 av Anna-Maria 6 kommentarer

2018 kommer bli ett år med en hel del förändringar för mig. Både privat och när det gäller jobb, och en del som hamnar lite mittemellan också såklart. Men så blir det ju lätt när man är musiker och har sitt intresse som jobb. Så, vad är på gång?

Jobb

I höstas fick jag ett vikariat på Uppsala Kulturskola på 35% fram till jul, två dagar i veckan. Egentligen hade jag sökt ett vikariat till vårterminen, mest som en chansning och för att jag tänkte att det var bra att börja få in en fot i Uppsala inför framtiden. När det bara var några veckor kvar till jul ringde chefen och frågade om jag ville fortsätta hela vårterminen också. Ja, det tackar man ju inte nej till. När det bara var några dagar kvar före jul ringde chefen igen och frågade om jag skulle vara intresserad av att jobba även torsdagar.

Så helt plötsligt har jag 50% jobb hela vårterminen. I Uppsala! Det var inte riktigt vad jag hade trott och förväntat mig inför vårterminen men det känns så himla bra och roligt! Så nu är jag fiolfröken på halvtid fram till sommaren.

Företaget

Mitt mål är att komma igång mer som egen företagare och faktiskt lära mig ordentligt hur man driver företag. Hittills har jag fått massor av hjälp av föräldrarna, det är pappas företag jag fått ta över och gjort om för att det ska passa mig och min verksamhet bättre. Men det är så mycket nytt man måste lära sig från ingenstans. Förhoppningen och planen är att kunna jobba mer som frilansmusiker och kunna ha en del privatelever också. Kanske även en del fotojobb, skriva och kanske få in bloggen som en del också. Ja, helt enkelt göra sånt som jag vill och tycker är roligt. Sånt som jag mår bra av!

På lång sikt vill jag så himla gärna ha en egen studio, även om det är en bit framåt i tiden. Att ha någonstans där jag kan ha både musikgrejer, övnings- och undervisningsrum, kontor och fotostudio. En alltiallostudio helt enkelt.

Flytta

Jag har börjat känna det sista året att det nog snart börjar bli dags att röra mig tillbaka till Uppsala igen efter ganska många år borta. Fram till i höstas har jag inte längtat tillbaka så mycket och jag har inte saknat min lägenhet som jag hyrt ut under sex års tid nu. Men i höstas, ungefär när jag började må bättre och ändå vara kvar i Uppsala för att jobba, då sa det PANG och jag började längta tillbaka hit så mycket! Längta tillbaka till min egen lägenhet och få ha mitt eget liv i Uppsala igen. Nu när jag är i Uppsala bor jag hos mina föräldrar, vilket såklart är jättebra att jag kan göra. Annars hade jag inte kunnat ta jobbet på Kulturskolan. Men är man van att bo själv blir det en omställning att bo hemma hos föräldrarna igen.

Nu föll det sig så väl att jag kunde få tillbaka min lägenhet redan i mars istället för i juli som annars var planen. Det passar verkligen perfekt för mig, så i mars går flyttlasset på riktigt tillbaka till Uppsala! Det känns så overkligt och spännande och läskigt på samma gång! Det är lite saker som behöver fixas med lägenheten inna jag flyttar in. Så det är planen för början av mars. Att fixa golven och kanske lite annat som behöver ordnas med innan alla mina prylar kommer dit igen.

Privat

Jag har bestämt mig för att 2018 ska bli mitt år! Jag ska vara snäll mot mig själv och bygga upp kroppen igen en gång för alla. Försöka hitta ett sätt att kunna leva ett hållbart och bra liv med mina sjukdomar. Lyssna mer på kroppen och jobba med mig själv och inte mot. Ett stort steg i det hoppas jag kan vara det smärtrehabprogram som jag ska börja på måndag på sjukhuset. Det har jag väntat länge på så jag är så himla pepp! Även om jag tror att det kommer att bli kämpigt på många sätt. Att bryta gamla vanor och bygga nya går inte över en natt. Framförallt inte när man har en kropp som lever lite sitt eget liv. Drömmen är att komma igång och träna på något sätt för att få en starkare och friskare kropp. För att orka göra det jag vill om dagarna och inte bara vara trött och ha ont överallt.

En stor förändring är också att jag i höstas fick byta tillbaka till det kortison jag hade för ett par år sedan för min binjurebarksvikt. Då blev det så himla tydligt att jag inte mått bra på den medicin jag haft de senaste åren. Det kan nog vara en stor förklaring till att jag bara mått sämre och sämre. För mig är det mer eller mindre livet i tablettform, för utan kortisol i kroppen så överlever man inte lång tid.

Ny stad, nya möjligheter

Att flytta tillbaka till Uppsala tror jag också blir väldigt bra för mig. Jag behöver en förändring och få börja om lite igen. Även om jag kommer tillbaka till livet i Uppsala så kommer jag tillbaka som en helt annan människa och har så mycket nya erfarenheter och tankar om livet. Många bra och vissa mindre bra saker såklart. Men det känns som att jag behöver få lämna Örebro för att kunna baka ihop allt till något bra inför framtiden. Hitta min egen väg helt och hållet och göra det jag vill och brinner för.

Jag vill tillbaka till Uppsala igen också för att hitta tillbaka till vänner som jag under åren har träffat alldeles för lite. Vänner som jag saknar att umgås med mer än ett par gånger om året. Kunna åka och träffa vänner när jag känner för det och framförallt att vänner ska kunna komma hem till mig.

Musik

När det kommer till musiken så börjar allt långsamt släppa igen känns det som. Det har varit så lång tid nu som jag bara känt mig opepp på musik och inte haft motivation eller ork till att spela. Men nu börjar det kännas roligt och motiverande igen! Jag har så mycket tankar, idéer och saker jag vill lära mig. Det gäller bara att jag inte blir för ivrig (som jag har en förmåga att bli) och ta mig vatten över huvudet. Så nu försöker jag för stunden fokusera på det absolut viktigaste även om det kanske inte är exakt det jag vill lägga tiden på. Men det fina med musik och övning är ju att den ena övningen ger något till den andra. Så all övning är bra övning!

Jag och Carol har en del projekt på gång inför våren som vi hoppas på. Bland annat Loud Grrrl och några andra idéer där vi vill kunna uppmuntra och ge folk möjlighet att spela tillsammans. Det finns alldeles för få möjligheter till det, framförallt om man är lite äldre eller inte har spelat så länge. Så synd för musik går ju ut på att spela tillsammans!

Inte att glömma är såklart spexet i Örebro där jag är en av bandcheferna! Mindre praktiskt att ha jobb i Uppsala men med lite pusslande hoppas jag få ihop livet över föreställningsperioden. Nu går vi in i det som är den mest intensiva perioden så det kommer bli en del åkande fram och tillbaka. Det kommer bli en häftig föreställning som utspelar sig i Louisiana där Edward Cope och Othniel Marsh konkurrerar om att bli nästa stora paleontolog genom att hitta flest dinosaurieskelett.

Egen övning

När det kommer till spelandet vill jag främst lära mig mer inom rock, pop och improvisation. Det är det nya jag snöat in på. Elfiol, loop-pedal, spela i band och få göra sånt som man ”inte får göra” när man spelar fiol. Jag har insett också hur fruktansvärt mycket man utvecklas av att jobba som lärare. Det kan också vara att jag i och med kortisonbytet har fått tillbaka en hel hög med hjärnceller igen, men övningen ger så mycket mer nu. Det jag ändå behöver öva på inför undervisningen gör jag ofta på elfiolen för att öva upp det tekniska på den. Framförallt har jag släppt mycket av alla krav jag har på mig själv. Det är okej att testa och se hur det låter. Våga prova nya saker och hitta på nya sätt. Spela elgitarr fast på fiol. För att det är roligt!

Sen då?

Vad sommaren och hösten kommer att bjuda på är än så länge ganska öppet. Det känns på ett sätt väldigt skönt. Det finns inget som hindrar mig från att göra vad jag vill och ta tag i egna projekt. Nya utmaningar. Nya idéer och drömmar.
2018 ska helt enkelt bli mitt år!