Idag tar Mini sitt jobb som fröken Polis på största allvar. Hon tar varje chans hon får att platsa mig, kanske som hämnd för alla gånger som jag har platsat henne?

Hon började redan på förmiddagen med att vara plåster på mig. Jag passade på att borra in näsan i den där mjukaste pälsen uppepå huvudet. Det kan vara bland det bästa.

Hon fortsatte med att lunchlarma och det räckte inte med att jag la mig på soffan med datorn. Det passade inte för fröken så hon kom demonstrativt och skulle vara med. Det slutade med att hon ålade upp och la sig på min högerarm så jag fick helt enkelt lägga ifrån mig datorn och vila mer ordentligt istället. Det var väl kanske det jag behövde.

Efter att ha vilat lite och hjälpt mamma med en grej så satte jag mig än en gång i soffan för att knappa lite på datorn. Eller kanske sticka lite. Eller i alla fall dricka teet som stod på bordet. Men Mini var av annan åsikt och la sig tvärs över mig i soffan. Så mycket för det fipplandet. Nyss ålade hon ner, gick några sniff-varv och slutade med att larma. Igen.

Kroppen och Mini är ganska överens om att livet inte riktigt är som det ska just nu. Så hon har väl rätt i att jag behöver vila. Det är bara så himla frustrerande att inte kunna göra det jag vill. Så mycket för att jag skulle öva en sväng idag. Jag har i alla fall duschat och varit ute på en långpromenad med Mini före frukost. Alltid nåt.

Hur är er fredag?