I somras hittade jag äntligen den hakkopp jag länge velat pröva till fiolen. Alldeles av en slump när jag var hos min violinmakare för att få både min fiol och viola justerade. Jag mest chansade och frågade om han visste hur man kunde få tag på en sån hakkopp som jag länge varit sugen på att testa. Jag hade inte ens hittat någonstans där man kunde köpa den smidigt via nätet. Så döm om min förvåning när han säger vänta lite och börjar gräva i en massa lådor i en stor Pettson-byrå. Fram dyker han igen med en precis sån hakkopp som jag letat efter! Rätt höjd och allt! (De finns i alla möjliga höjder, det är en av de fantastiska sakerna med dem.)
Efter ett litet glädjerop från min sida fick jag den ditsatt på fiolen direkt och fick sedan testa den hemma i lugn och ro. Halleluja! Den var ungefär så fantastisk som jag hade hoppats på!
Om den var bra tänkte jag att han skulle få fixa fram en till violan också.
Bättre sent än aldrig
Av många anledningar har det dragit ut på tiden. Helt ärligt har violan inte fått så mycket kärlek alls det senaste halvåret. Ingen av fiolerna har fått ens i närheten av så mycket uppmärksamhet som de borde men det är en annan historia. Nu har det blivit ändring på detta! Före jul hörde han av sig och hade fått hem hakkoppen till violan. Ikväll fick jag äntligen tid och tummen ur att byta!
Det blev ungefär lika mycket halleluja på violan som det blev på fiolen! Tänk vad stor skillnad bra tillbehör kan göra! Och hur insnöad man är som musiker. Haha! När definitionen av lycka är en ny hakkopp.
Så för första gången på väldigt länge har kvällen ägnats åt att öva viola. Det var verkligen inte en dag för sent det heller.
Annars har största delen av eftermiddagen och kvällen gått åt till att stöka med julmat och hjälpa morsan i köket. Även om vi inte varit så många så är det en himla massa saker som ska fixas när det kommer till julbordet. Hej och hå! Det blev gott allting och en trevlig dag och kväll ändå.
Sen var det dags att packa upp och stämma en massa små fioler. Närmare bestämt tretton stycken och de är inte helt glada såhär års nu när det blivit kallt ute. Sen rullar morgonen och förmiddagen på fram till strax efter klockan ett med att hålla ordning på en massa 7-åringar med varsin fiol. Det tar på hjärncellerna med allt ljud, att hålla rätt på 10-13 barn med fioler och försöka få alla att göra samma sak samtidigt utan alltför mycket kaos. Med varierande resultat från gång till gång och grupp till grupp. 
Både igår och idag har jag haft dagar då huvudet inte riktigt varit på min sida. Lite typiska kortisonsvaj-dagar, när binjurebarsvikten inte riktigt är på rätt humör. Inte sådär att jag varit jättedålig men jag får lite allmänt dålig verklighetsuppfattning, tiden rinner liksom ifrån mig utan att jag får något vettigt gjort och jag glömmer saker. I kombination med allmän trötthet, lite huvudvärk och seg i kroppen. Hjärncellerna pratar helt enkelt inte riktigt med varann som det borde vilket leder till lite lustigheter ibland. Jag har lärt mig att mest skratta åt det nu, det går inte att gräva ner sig för mycket i det.
Efter jobbet blev det luciafika och glögg med föräldrarna för att kompensera att jag inte fick min traditionsenliga luciafrukost till lucia på tv. Fira lite lucia måste man ju göra ändå! 
Sen blev det en stund tillsammans med fiolen som har fått glitter dagen till ära. Förutom att spela lite skalor och annat nyttigt blev det mest julmusik. Dels för att öva inför spelningen på måndag men framförallt för att jag tycker det är så himla mysigt att spela julmusik. Som musiker känns det som att man inte riktigt får tycka om julmusik vilket känns så tråkigt. Det finns ju så himla mycket fin och rolig musik att både spela och lyssna på såhär års. 
Sen har det blivit en lugn kväll med god mat och titta på luciafirandet på tv. En del av det tyckte jag var bra men en del var tyvärr ganska platt och lika måste jag säga. Framförallt tyckte jag att barnen var så himla söta! Efter det blev det Jill’s veranda, så himla smidigt med inspelningsbar tv-box så det går att kolla på program lite när man vill. Det är väldigt mysiga, och ibland jobbiga, program som ger en annan bild både av musik, musiker och samhällsfrågor.
Det gäller att ta vara på det fina i alla stunder. Jag behöver gå upp och få i mig frukost senast klockan åtta på morgonen vilket inte alltid känns sådär superkul kanske en lördagmorgon. Men jag har börjat se på det som en en lugn och mysig stund istället för något nödvändigt ont. Det gör det så mycket lättare. Framförallt nu i december när det är frost på taken (och på min lilla röda bil som står där nere) och det långsamt börjar bli ljusare ute i takt med att jag får äta min frukost i soffan framför julkalendern med tända ljus. När jag är i Uppsala så bor jag hos föräldrarna och de har lagt sig till med senare sovvanor än vad jag har numera så jag får en stund helt för mig själv på morgonen och det är så skönt och mysigt. Det har blivit en stund som jag verkligen har börjat uppskatta och ta tillvara på.
Eftermiddagen ägnades åt att fixa med en del saker med bloggen, en del andra datorgrejer och att röja upp lite hemma. Sånt där som behöver göras, det också. Men före middagen fick det bli en välbehövd dejt med fiolen istället. Det har blivit så dåligt med spelandet på sista tiden, under alldeles för lång tid faktiskt. Men nu börjar jag få tillbaka lusten att spela lite mer känner jag så jag hoppas att det ska bli ändring på det i fortsättningen. Idag blev det främst julmusik, det är ju trots allt första advent imorgon så jag tyckte att det passade bra. Sen är det ju himla trevligt med julmusik, bra för själen. 🙂