En promenad till föräldrarna

Publicerat den av Anna-Maria 14 kommentarer

Igår tog jag hunden och den stora kameran i varsin hand och promenerade iväg i vårvädret till mina föräldrar. Det var länge sen jag var där nu och hälsade på och jag behövde gå och kolla så pappa höll på att pigga på sig ordentligt. Han har både opererat bort gallan och fått blodförgiftning i samma veva. Ingen höjdare! Förra veckan hade jag fullt upp med diverse sjukvårdstider och orken var inte på topp så jag hann aldrig dit något. Frustrerande när inte orken räcker till allt man vill.

Men igår hade jag en ledig dag så då gick jag dit. För första gången på otroligt länge fick den stora kameran följa med. Lite ovant att fota med den. Jag tänkte försöka komma igång att fota lite mer igen. Har ju den bästa modellen att fota, även om hon är lite svårflirtad och helst tittar åt ett annat håll.

Där borta bor vi! Har nog inte riktigt förstått det helt än, att vi faktiskt bor där tillsammans. Jag och Christian. Och Mini såklart.

Järnvägen gjorde sig bäst i svartvitt tycker jag. Här finns den i färg också.

Det blev många foton på Mini på vägen. Så går det när man har den finaste hunden i världen. 💖

Hon tyckte nog att jag var lite tråkig som höll på att fota och ha mig.

Roligare att titta åt ett annat håll istället.

När vi var nästan framme mötte vi upp mamma och pappa. De var ute på en liten minipromenad för att rasta sjuklingen. Mini blev överlycklig över att få träffa dem igen och sprang i full fart och anföll dem. (Hon sprang såklart inte förrän hon fick klartecken från mig och jag kollat att det var fritt fram.)

Hos föräldrarna blev det fika. Te och muffins till mig och morot till Mini.

”Men moroten då? Den ligger ju bara där!”

Smaskens med morot tycker Mini!

Pappa hade fått fina blommor. Tyvärr var de lite överblommade och luktade massor så jag blev ganska allergisk mot dem.

Mini gjorde ett fynd och var så stolt över att bära runt på den här.

Sen blev hon svartsjuk och ville sitta i knät på mamma. Knashund!

”Matte! Nu måste du hem och vila!”

Så vi gick hemåt och mötte upp Christian på vägen. Efter en tur in på Ica gjorde vi hemgjord pizza, åt glass och vilade på soffan resten av kvällen. Idag har jag redigerat foton, pysslat lite och nu är det snart dags för en tidig middag innan vi ska iväg på extrarep med spelmanslaget.

Här går det att titta på alla fotona jag tog på promenaden. Det blev några stycken så alla fick inte plats här.

Soffhäng, diverse stökande och menskrämpor

Publicerat den av Anna-Maria 22 kommentarer

Nu blir det ett sånt här ”det här har vi gjort de sista dagarna”-inlägg igen. Det verkar vara lite så jag jobbar när det kommer till bloggandet just nu så det får väl vara okej tänker jag. Appropå bloggen så är det något jag stör mig på att jag inte kan lägga till min blogg på Bloglovin’. Jag har försökt kontakta deras support flera gånger utan att få svar och jag vet inte vad som är felet. Den dyker helt enkelt inte upp hos dem när man söker efter den. Jag förstår inte varför när jag verkar ha ett fungerande RSS-feed. Någon som är bekant med problemet och vet hur man löser det? Kan det ha med wordpress-temat att göra? Jag kanske får testa med ett annat tema och se om det blir skillnad då? Använder folk Bloglovin’ fortfarande eller är det utdött?

Den här nosen har hållit mig sällskap i soffan. Tröttaste hunden när vi söndagsslappade i soffan. Vi var nog båda trötta efter dopet i lördags.

Jag hade PMS och kurerade mig med detta. Kaffe, chokladboll (den ena var till Christian) och choklad. Inte så dumt en tröttig söndag.

Annars hängde vi inne på golvet i Christians rum. Mini, Igelkotten och jag var support och moraliskt stöd när det pysslades.

Christian höll nämligen på att bygga ihop sitt nya skrivbord. Det var lite pyssel men nu är det färdigt. Det blev en riktig rotering av bord här. Det skrivbord jag hade monterades ner, jag fick Christians gamla höj- och sänkbara bord och han fick ett nytt. Win-win helt enkelt! Så nu har jag ett vitt och fint höj- och sänkbart bord inne på mitt rum istället för det gamla svarta, slitna. Inte så dumt! Men det är inte riktigt färdigt där än så jag håller lite på att visa hur det blev ett tag till.

Mini var med och vaktade så det gick rätt till med alla skruvar och allt monterande. Eller så vaktade hon mig så jag inte skulle stöka för mycket när jag hade en tröttig dag. Eller så var hon mests sällskapssjuk och ville vara nära.

Det bästa när det monteras möbler måste ju ändå vara allt förpackningsmaterial hälsar Mini. Hon hjälpte till att ta rätt på all papp och for runt och rullade runt på golvet.

Måndagen såg mycket ut som söndagen men den här gången var det fika för att kurera menskrämpor. Det blev soffläge och varva bok och slumra nästan hela dagen och idag har varit samma. Det är kämpigt när kroppen får för sig att syssla med mens igen. Först pms i en vecka och sen influensakänslor och mensvärk när eländet väl börjar. Tjohoo för att vara tjej… Men det är ju bara att försöka acceptera läget och vila när kroppen säger vila. Igårkväll började jag titta på Charmed som jag såg fanns på Prime att titta på. Lagom avancerat att småslumra till så det blir nog kanske samma ikväll. Christian håller på och stökar för att komma i ordning på sitt rum när han inte jobbar så jag har haft fri tillgång till tvn.

Jag har sällskap i soffan av Mini. Hon låg ihoprullad till en kringla och sov större delen av eftermiddagen igår och idag gör hon samma sak. Men hon vill inte ligga riktigt så nära som hon brukar göra så jag vet inte vad som är felet riktigt. Om hon bara behöver få lite utrymme eller om hon känner sig lite åsidosatt och bortglömd kanske. Eller så blir hon helt enkelt bara trött hon också av att vi gjort en del saker den sista tiden så hon också behöver få vila. Hon verkar bli trött och slö när jag har tröttare perioder så vårt mående går ganska mycket hand i hand.

Stadsutflykt och dopkalas

Publicerat den av Anna-Maria 18 kommentarer

Igår tog vi bussen ner på stan på eftermiddagen när Christian hade slutat jobba för dagen. Jag hade slumrat lite på soffan (och först vid köksbordet efter frukosten) så jag var lite mosig men vi tog bussen ner på stan ändå. Vi hade några saker att fixa med inför helgen när vi var bjudna på dop. Då behövde det införskaffas både doppresent och en skjorta till Christian.

Mini skötte sig bra som alltid. Här låg hon under mina ben vid busshållplatsen i väntan på att åka hem. Vi behöver träna lite mer på ”under”-kommandot, det var verkligen superlänge sen vi gjorde det. Men hon kom ihåg det ganska bra ändå tycker jag, även om rumpan stack ut lite.

Den här sötnosen fick följa med oss hem och skulle få bli Valters nya kompis. Jag provkramade på honom i affären och han fick godkänt. Alla barn behöver en ordentlig nalle! Så är det bara!

Vi köpte en liten röd bil till storebror Alfred också. Jag tänkte att det kunde vara bra när lillebror kommer få massor av presenter. Den blev en hit! Det var nog kul för honom att få sig ett litet paket också.

Idag var det dags för dop och strax före lunchtid åkte vi iväg till kyrkan. Mini följde såklart med och låg lugnt vid mina fötter under hela dopet. Hon slog sig till ro ordentligt mellan mig och Christian och reste sig inte förrän alltihopa var slut, trots att vi ställde oss upp i mitten under ceremonin.

Om jag inte minns fel sa prästen (som även är morfar till dopbarnet) att det var 50 vuxna, 10 barn och en hund där. Ganska överväldigande efter dessa år av pandemiisolering.

Efteråt var det dopkaffe i församlingshemmet och det bjöds på mackor och fika. Och en massa gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Det här var många gemensamma vänner till mig och Christian från när vi pluggade på universitetet här i Uppsala. När jag fortfarande skulle bli datavetare, innan jag flyttade från stan och fick för mig att bli musiker. Lite roligt att träffa dem igen nu men tillsammans med Christian. Så det kan gå va? Nu är det betydligt fler par och framförallt betydligt fler barn med. Det har hunnit hända en del under mina år borta plus pandemin.

Det är skönt att det fungerar så bra att vara ute på saker nu. Både med Mini men även med hur det fungerar för mig. Det är nog en kombination av att jag har både Christian och Mini med mig som stöd. Det gör att jag kan hålla nere stirret lite mer och då räcker orken längre. Jag känner mig lugnare och tryggare när jag har dem vid min sida. Det känns fint.

Men så ovan man är vid sociala situationer nu! Jag vet knappt hur man ska hälsa på folk längre. Kramas man? Tar man i hand? Vinkar man lite obekvämt? Hoppas verkligen att det inte ska dröja 2.5 år igen tills det går att ses nästa gång. Förhoppningsvis blir det redan till Valborg med några. Det vore inte så dumt!

En födelsedag med lite födelsedagskalas

Publicerat den av Anna-Maria 12 kommentarer

Hipp hipp hurra på födelsedagen till mig! Igår var det min födelsedag och jag skulle för första gången på flera år fira med lite kalas. Några saker fastnade på bild och jag tänkte att vi kunde titta på det.

Hej hej, jag hade piffat till mig lite med smink och en klänning. Mirakel kan ske!

Jag fick en hög med paket! Inte så dumt!

Jag gjorde det enkelt för mig och bjöd på frysta bullar, chokladbollar, dammsugare och glass med chokladsås, maränger och strössel. Lite barnkalas över det hela vilket passade mig alldeles utmärkt! BigPack är ju växtbaserat numera så jag var tvungen att pröva den. Den smakade som jag minns den från när jag var liten. Inte så dumt! Mini fick en morot.

Det blev kalas med föräldrarna, moster & morbror, kusin, faster & farbror och ett kusinbarn. Ja, och Christian och Mini då såklart! När alla hade gått igen parkerade vi oss på soffan och var nog lika trötta båda två, Mini och jag.

Jag fick massor av fina blommor. Två orkidéer och en stor bukett med rosor. Väldigt vårigt och fint!

Av min moster fick jag den här snyggingen! Hon brukar ofta ge nåt skojigt och plojigt och den här gången blev det den här tuppen(?) lagom till påsk.

Av föräldrarna fick jag en assiett till (fick sju stycken i julklapp för det fanns inte fler då) och skålar i serien från Marimekko som jag samlar på och fler bestick. Inte så dumt! Kul att ha full uppsättning av allting. Jag gillar verkligen porslinet från Marimekko, tycker det är så kul att det är olika mönster på dem men att de matchar ändå.

Kvällen spenderades i pyjamas på soffan. Vi beställde mat och jag åt röd curry och vi tittade på Let’s Dance. Okej, jag kan ha slumrat mig igenom en del av det liggandes i Christians knä. Skön avslutning på en bra födelsedag.

Idag är jag trött. Så otroligt trött. Har inte fått mycket gjort alls, mest suttit i soffan. Men det får kanske vara en sån dag idag helt enkelt. Christian stökar en del här hemma och fixar inne på sitt rum. Jag har någon förhoppning om att jag ska orka öva mina små pass och göra träningen. Får se om det blir så eller om det blir vilodag idag. Svårt att avgöra om jag ska ge efter och vila eller om jag ska försöka skrapa ihop mig och göra något vettigt.

Hur har er helg varit?

Efter-bebis-tröttheten

Publicerat den av Anna-Maria Lämna en kommentar

Det finns helt klart bättre och sämre varianter av trötthet. Nu är på pricken all min energi slut för idag. Jag ska precis försöka flytta mig mot sängen nu för att vila denna kropp och sova tidigt, klockan är faktiskt åtta nu! Haha! Men det är den bra sortens trötthet. En trötthet som kommer av att jag har gjort något och som har givit massor av positiv energi.

Jag har haft en nära vän här idag med hennes snart 10 månader gamla son och fy vad bra det är för själen! Jag mår bra av att få krypa runt på golvet, fåna mig och åla ikapp med bebis. Utforska livet från hans perspektiv och hitta på nya hyss och upptåg. Förundras över hur himla snabbt han lär sig nya saker mellan varje gång vi ses, trots att det ändå inte brukar dröja så lång tid mellan gångerna. Vi har roat oss med att leka tittut, slita fram precis alla glasunderlägg på golvet och jag har passat på att stjäla lite bebiskramar de sekunder han sitter stilla.

Trevligt och mysigt att få prata ikapp lite om livet med hans mamma också. Skönt med vänner som det inte behöver vara så uppstyrt med när man ses. Äta matlådelunch tillsammans och sen fika. Bara umgås helt enkelt. Det behöver inte vara mer avancerat än så. Oftast blir det ju faktiskt trevligast då tycker jag.

Om jag kommer ta mig ur sängen imorgon är ett senare problem. Haha! Tills vidare fortsätter jag att njuta av att ha lite fler hjärnceller på min sida. Fokusera på det som faktiskt går åt rätt håll och vara glad över alla småsaker!

Nattinatt! 

Kallt att kissa och lite för få skedar

Publicerat den av Anna-Maria 3 kommentarer

Idag är det kallt. Både ute och i mitt badrum. Ventilationen har sedan igår fått för sig att blåsa IN kall luft istället för att dra ut luften som den ska. Otroligt praktiskt när det är -6 grader ute! Det är kallt att kissa! Och jag ser verkligen inte fram emot när jag om en stund ska ta en dusch.

Frosty fence

I måndags var min moster och morbror här och fikade. Jag tyckte det var en bra idé nu när jag faktiskt bor i stan igen, att kunna träffa dem lite lättare. Väldigt bra träning för mig också för att försiktigt komma igång lite mer. Sociala sammanhang är fortfarande otroligt ansträngande, både fysiskt och mentalt. Hjärnan blir trött av ingenting och jag behöver framförallt öva på att träffa folk på ett lugnt sätt. Inte trigga igång någon speedad extraenergi som jag egentligen inte har.

Igår blev det en promenad hem till föräldrarna efter att pappa varit här och försökt hjälpa mig fixa ventilationen. Tyvärr utan resultat så det fick bli till att maila bostadsrättsföreningen idag istället. Fördelen med att hälsa på hos föräldrarna, förutom att få träffa dem såklart, är att det för det mesta bjuds på middag. Dessutom skickar mamma ofta med matlåda. Inte så tokigt!

Annars fixar och stökar jag lite här hemma. Är det inte tvätt som ska fixas med så är det frukt som ska sköljas, disk som ska fixas eller mail som ska skickas. Igår hade jag skrivit upp mig på ett inspirerande webinar med La Linda också som var väldigt bra!
Men jag är ändå nöjd med att jag klarar av så mycket mer nu än i höstas! Det gäller att fokusera på allting som faktiskt fungerar. Jag bor ju ändå själv nu igen! Tjohoo!

Det är väl förresten fullt normalt att lägga frukt och grönsaker på tork i diskstället? Haha!

Frukt på tork

De sista dagarna har jag varit trött. Ja, mer trött än vanligt känns det som. Den där eviga känslan av att aldrig ha tillräckligt med skedar*. Men å andra sidan är jag faktiskt igång lite mer om dagarna. Gör lite mer saker och framförallt har jag viljan att göra mer saker. Även om orken inte riktigt räcker till än. Men motivationen finns där igen och jag har en del nya idéer som ligger och bakar till sig i hjärnan.

*Känner ni till the spoon theory?

En lugn helg

Publicerat den av Anna-Maria Lämna en kommentar

Den här helgen har gått i väldigt lugnt tempo. Sista veckan har kroppen haft åsikter om något oklart men de sista dagarna har jag ändå i långsamt tempo orkat göra lite saker. I fredags kom Sara hit med sushi till lunch. Det var alldeles för länge sen vi sågs ordentligt nu så det var verkligen på tiden! Bra att få prata ikapp lite om livet och umgås.

  • Promenad
  • Fika

Efter en lugn förmiddag promenerade jag igår eftermiddag iväg hem till föräldrarna. Trots dubbar på skorna var det riktigt otäckt att gå i halkan. Det är helt galet vad halt och knaggligt det är här på gatorna just nu! Väl framme bjöds det på fika för min faster och farbror var där för att gratta mamma som fyllde år för en vecka sedan. Vi hade redan haft ordentligt kalas för henne förra lördagen men de var upptagna då så det blev fika igår istället. Bra anledning för mig att komma ut en sväng och jag fick middag också innan pappa skjutsade hem mig. En trevlig lördag helt enkelt!

Ny kalender

Idag testade jag orken lite med att åka en sväng till Gränby centrum. Jag har levt de här första 13 dagarna på året utan någon kalender så det var verkligen på tiden att det åtgärdades. De hade lite för många att välja på i bokaffären men det fick bli något lite skojigare än de tråkiga svartvita. Rosa känns ju helt klart som min grej så kommande år får vara rosa! Lite annat nödvändigt lyckades jag med att köpa också i form av ett par favoritpennor, lite ansiktsprylar och resorb.

Det blev en ganska yrslig vända med flera vilopauser men jag fixade det! Tjohoo! Livet blir ganska spännande när det känns som att man är kalasfull hela tiden. Det känns mycket mer befogat om man faktiskt har druckit vin. Haha! Men det var bra att komma ut en sväng och jag fick det viktigaste fixat ändå.

Ny kalender

Resten av eftermiddagen och kvällen har jag jag mest hängt på soffan, duschat och ätit middag. Helgen har kantats av mensvärk så nu har jag bäddat ner mig på soffan med vetepåse, te och Så ska det låta på tv. Trevlig och lugn söndagkväll.

Jag försöker att ta vara på de bra sakerna och hitta fungerande sätt och lösningar på saker nu istället för att bara vara bitter över att jag inte mår bra. Det gör ändå ganska stor skillnad och är nog en viktig del i att försöka hitta vägen till ett bättre fungerande liv. Jag tänkte också försöka att dela med mig lite mer av livet som numera kanske ser lite annorlunda ut än förut. Men det betyder inte att det måste vara dåligt.

Bra saker för själen

Publicerat den av Anna-Maria Lämna en kommentar

Tänk vad mycket lite sol kan göra för både kroppen och själen! Idag var första dagen på länge som det var sol ute i mer än 10 minuter. Hela dagen faktiskt! Så himla skönt efter de här sista gråa veckorna! Den där råa och kalla kylan var dessutom utbytt mot ett par minusgrader och sådär friskt och krispigt i luften. Riktigt härligt!

Det blev en promenad runt min ”skog” i Stabby i solen. Det är något jag verkligen har längtat efter att orka med. Hittills har det annars mest blivit kortare promenader runt de närmsta kvarteren. Nu är det ju ingen långpromenad direkt, mitt skogsvarv, men det är längre än mina tidigare promenader. Så det känns ändå som en vinst. Det gäller att ta vara på det positiva.

I måndags hängde jag på sjukhuset större delen av dagen för att ta prover för en kortisolkurva. Roligare dagar har jag haft i mina dagar måste jag säga. Väldigt långtråkigt och flängigt men annars himla smidigt att kunna lämna proverna via picclinen. Skönt att slippa bli stucken för allting just nu.

Tisdagen var betydligt trevligare. Efter lunch tog jag ledigt från allt var sjukdomar heter och åkte iväg till Julia. Framförallt för att hänga med hennes fem månader gamla son under eftermiddagen så hon kunde flyttstöka lite i lugn och ro utan att behöva passa på rullande bebis hela tiden. Lite ”ledigt” för henne och väldigt roligt för mig att få leka med honom. Vi hann med att fika också när han tog en tupplur. Väldigt trevlig eftermiddag. Bebislek är verkligen himla bra medicin för själen!

Den riktiga 30-årsdagen

Publicerat den av Anna-Maria Lämna en kommentar

Det var ju inte i lördags jag fyllde år även om jag hade pizzakalaset då. I måndags var min riktiga födelsedag och den måste vi ju passa på att kika lite på också tycker jag. Även om det är genom mobilen och instastories.

Jag började med födelsedagsfrukost! Det måste man ju även om man bor själv! Kaffe, omelett och två smörgåsar med vegopastej och saltgurka. (Saltgurka är för övrigt min senaste craving, äter det till allt känns det som!)

Även om det var en tom dag i kalendern så fanns det en massa jobb att fixa med. Så är livet som fiollärare, musiker och egen företagare. Framåt lunchtid hade jag planerat veckans lektioner och fixat med lite annat som behövde fixas med. Så skönt att ha fått in vanan att planera hela veckans undervisning i tid och slippa sitta med det i panik strax innan lektionerna.

Efter lunch blev det ett teknikpass. Skalor behöver spelas oavsett födelsedag eller inte! Kanske snarare blir viktigare med åren! Haha!

Jag lyxade till det med kärleksmums (gluten- och mjölkfri som jag hittade i frysdisken på Ica! Så god!) som jag piffade till med rester av tårtingredienser. Dessutom fuskade jag med en andra kopp kaffe. Jag blir nog aldrig vuxen på riktigt, även om jag tror att det nog har slutat att överraska folk vid det här lagen.

Efter lite mer övning var det dags att hoppa i andra kläder för då kom mamma och pappa för att fira mig.

Jag bjöd på bubbel och de kom med paket. Bra fördelning måste jag säga!

Efter att ha druckit upp bubblet och öppnat paketen var det dags att åka neråt stan i spöregnet. För Uppsala bjöd verkligen inte på sin finaste sida direkt. Spöregn och bara ett par grader varmt. Blä! Vi åkte i alla fall ner till Bishops Arms för att äta middag!

Jag åt pulled pork som var så himla god! Den nästan smälte i munnen.

Vi hade missat att måndagar tydligen är quiz-kväll så vi hamnade mitt uppe i någon slags quiztävling och kvällens tema var dryck. Vi kom på en övertygande och delad sistaplats! Haha!

Som avslutning blev det lite Xanté och en kopp te innan det var dags att åka hemåt igen i regnrusket.

När jag kom hem kröp jag ner i sängen med en kopp te. Typ det bästa sättet att avsluta dagen på. En lugn och bra födelsedag helt enkelt!

Vad det var i paketen?

Jo! Ett fint kort, långa teskedar (vilket är typ det enda jag faktiskt behövde i köksväg) och en soffa! Mamma hade letat fram den lilla soffan som fanns i mitt dockskåp så jag fick den inlindad i ett paket. Väldigt fint! Men den riktiga presenten är ju såklart en riktig soffa! Så himla bra present! Behöver verkligen byta ut min slitna soffa! Nu gäller det bara att hitta en som jag gillar…!


Jag fick de här fina blommorna också! De står fortfarande på mitt köksbord och är nästan ännu finare nu. Älskar rosor! Borde kanske byta vatten på dem nu? Jag har så himla dålig koll på allt som har med blommor att göra…

Notfunderingar, fredagsfika och övning

Publicerat den av Anna-Maria Lämna en kommentar

Som fiolfröken vet man aldrig riktigt vad som väntar på jobbet. Igår fick jag träffa fyra nya elever som jag ska ha under vårterminen. Det är alltid lika spännande när det kommer nya elever. Ingen är den andra lik och det är ju det som gör det roligt att jobba med barn. Och ibland lite svårt. Jag tycker att det är viktigt att alltid försöka svara så bra det går på elevernas frågor. Det värsta jag visste när jag var liten var att få svaret att jag inte behövde bry mig om det eller att jag inte skulle förstå så jag försöker verkligen se till att inte ge sådanna svar.

Med gårdagens sista elev blev det mer teori än spelande och det slutade med det här tjusiga på tavlan. Väldigt rolig tjej men oj vad förvirrat det kan bli ibland när man ska försöka reda ut lite kluriga saker.

Hur lång är en punkterad fjärdedelsnot? ”Öh, typ tre?” Tre vaddå? ”Jag vet inte, slag kanske?”

Vi fick börja med att reda ut hur allting hänger ihop med de vanliga noterna. Hur matten hänger ihop helt enkelt. Mer än så hann vi inte med igår och tur var nog det med tanke på hur mycket skratt och rörigheter vi hann med på de där 25 minuterna. Haha!
Är inte mina noter och krumelurer fantastiskt tjusiga förresten?

(Och till alla musiker med lite för bra syn: jag vet, det slank med en punkt för mycket på halvnoten till höger när jag pratade och skrev samtidigt innan hon skulle springa till bussen.)

Förmiddagsövning

Idag är första fredagen på ett bra tag nu som jag inte var hängig halva dagen för att kroppen fått för sig att en ”ledig” dag innebär att det är okej att säcka ihop. En ledig dag som musiker är ju inte så ledig i praktiken, det finns alltid övning att ta tag i och annat att fixa med. Det är helt klart väldigt opraktiskt när alla dagar som inte har något viktigt inbokat blir komadagar för att kroppen inte hänger med. Det är ju lite sånt jag hoppas att det ska bli ändring på nu när jag får hjälp till andra vanor och sätt att hantera saker på via smärtrehabprogrammet.

Det är skönt och motiverande när det redan nu märks skillnad med de förändringar jag börjat med. Det är lite stelbent och väldigt mycket planerande såhär i början. Men jag tror att det kommer att bli bra i längden och ge mer tid och energi. Jag har redan nu märkt att jag fått lite mer tid och mer struktur på tillvaron. Och det är ändå bara några dagar in på allt nytt.

Rent allmänt måste jag lära mig att lyssna på kroppen och inte pressa mig för hårt. Veta när det är läge att vila istället för att köra på. Men ibland är det viktigt att komma iväg på saker också även om det är dagar med mer ont. Nu är det troligtvis mens på gång snart så jag har dragits med mer ont de senaste dagarna och imorse tog det såklart i ännu mer. Bara för att jag hade bestämt träff med Carol. Det fick bli lite extra vila vid frukostbordet och sen medicin och koppla på tens-apparaten för att lyckas komma iväg ändå. För att komma på andra tankar, och dessutom var det planen enligt dagsschemat, fick det bli ett kort övningspass innan jag skulle iväg. Idag behövdes det sociala mer än vilan.

Snöslask och fika

Sen var det hög tid att trotsa snön och promenera iväg till bussen mot stan. Konstigt väder idag. Ena stunden har det snöat och andra regnat. Mest bara grått och slaskigt överallt, framförallt lite senare på dagen. Här var det fortfarande mer snö än slask. 

Jag skulle ner på stan för att möta upp Carol här på Moe Joe’s för förmiddagsfika och prata ikapp lite om livet. Det är bra med fina vänner som man kan prata om allt och ingenting med. Så himla bra att få ha henne här i Uppsala nu. Hur oväntat är inte det med tanke på att vi träffades första gången i Örebro och blev bra kompisar när jag var i Brasilien? Jag gillar att gå till ställen där de har koll på specialkost. Där jag inte behöver fundera över om jag får något som jag kan äta eller inte. Han har stenkoll på skillnaden mellan mjölkfritt och laktosfritt och jag har fått både goda smörgåsar och god sallad där vid olika tillfällen. Idag blev det en liten sojalatte och en glutenfri smörgås med skinka och avokado på. Väldigt gott!

Kamerafunderingar och en lugn kväll

När jag ändå var på stan passade jag på att ta en sväng till nya favoritapoteket och beställa lite mediciner som det är lite special och krångel med. Lika bra service där idag som förra gången! En vända på Åhléns för att köpa några småsaker också och lyxade till det med att köpa lite god choklad på hälsokosten. Sen avslutade jag med en vända in på fotoaffären för att spana lite på kameror igen. Jag blir nog mer osäker på vad jag vill ha ju mer jag kollar. Men killen jag varit in och bollat funderingar med är väldigt trevlig och bra. Nu velar jag nog mest mellan en Sony och en Lumix. Tänk om det gick att kombinera dem, att ta det bästa från båda och slå ihop till en… Haha!

Eftermiddagen ägnades efter en sen lunch och lite vila åt lite träning och sedan blev det ett par korta övningspass till. Sen var det dags för middag och efter det har det mest blivit vila i soffan. Glass, en kopp te och en biskvi har fått bli kvällsfikat. Jag knappar på datorn och föräldrarna tittar på Doktorn kan komma som jag också slötittar på med ena ögat. Typsikt lugn och skön fredagkväll! Har ni haft en fin fredag?