- Det var så kul och mysigt att träffa Julia och Elias igen. Trots att kroppen hade en usel dag så blev det en så mysig eftermiddag med dem. Det ger så mycket positiv energi och är så bra för själen. Dregliga bebispussar och prata ikapp med en kompis måste vara bland den bästa medicinen!
- Jag fortsätter att bli positivt överraskad av nya vårdcentralen som jag bytte till i maj. Vänta 20 minuter på att få träffa en väldigt trevlig och kunnig sjuksköterska och sen få en läkartid en kvart efter att jag var färdig hos sköterskan. Helt klart godkänd väntetid! Helt okej läkare också tycker jag. Fick antibiotika i väntan på odlingssvar för urinvägarna.
- Jag orkade hälsa på föräldrarna som bjöd på fredagsmiddag. Det blev en trevlig eftermiddag och kväll på deras terrass med god mat. Verkligen inte så tokigt!
- Kört en maskin tvätt. Inte så roligt men skön känsla att jag orkade.
- Pappa fyllde år i söndags och det blev en väldigt trevlig och bra middag på restaurang för att fira honom. Trots en ganska risig dag så räckte orken förvånansvärt bra och jag hade väldigt trevlig. God mat och kul att träffa släkten. Pappa verkade dessutom nöjd över firandet vilket var det viktigaste!
Etikett: Bebis
Hattifnattmugg och bebisbästishäng
I mitten av förra veckan var jag en aning piggare någon dag så jag lyckades samla ihop tillräckligt med ork för att orka träffa en fin kompis och hennes bebis några timmar på eftermiddagen. Han är min bebisbästis och det är så himla kul att få följa hur stor han börjar bli nu! Han är knappt en bebis längre, jag hänger verkligen inte med i hur han växer och utvecklas!
Förra gången de hälsade på hos mig blev jag så avundsjuk på hans fina pipmugg med hattifnattar på. Nu när de kom hade de med sig en födelsedagspresent till mig! Jag fick dessutom hjälp att öppna paketet, mest med att slita och dra i snörena. I paketet fanns den här fina hattifnattmuggen så nu kan vi matcha! Så himla fint! Nu har jag dessutom en dröm om att samla på mig muminmuggar att ha som kaffekoppar.
Jag behöver bara ett dubbelt så stort kök först för att få plats med alla muggar och koppar…
Det var så himla kul och välbehövt att få träffa både bebisbästis och mamman en stund och leka lite igen. Bättre medicin för själen får man leta länge efter! Sen somnade jag ovaggad tidigt den kvällen. Haha!
Efter-bebis-tröttheten
Det finns helt klart bättre och sämre varianter av trötthet. Nu är på pricken all min energi slut för idag. Jag ska precis försöka flytta mig mot sängen nu för att vila denna kropp och sova tidigt, klockan är faktiskt åtta nu! Haha! Men det är den bra sortens trötthet. En trötthet som kommer av att jag har gjort något och som har givit massor av positiv energi.
Jag har haft en nära vän här idag med hennes snart 10 månader gamla son och fy vad bra det är för själen! Jag mår bra av att få krypa runt på golvet, fåna mig och åla ikapp med bebis. Utforska livet från hans perspektiv och hitta på nya hyss och upptåg. Förundras över hur himla snabbt han lär sig nya saker mellan varje gång vi ses, trots att det ändå inte brukar dröja så lång tid mellan gångerna. Vi har roat oss med att leka tittut, slita fram precis alla glasunderlägg på golvet och jag har passat på att stjäla lite bebiskramar de sekunder han sitter stilla.
Trevligt och mysigt att få prata ikapp lite om livet med hans mamma också. Skönt med vänner som det inte behöver vara så uppstyrt med när man ses. Äta matlådelunch tillsammans och sen fika. Bara umgås helt enkelt. Det behöver inte vara mer avancerat än så. Oftast blir det ju faktiskt trevligast då tycker jag.
Om jag kommer ta mig ur sängen imorgon är ett senare problem. Haha! Tills vidare fortsätter jag att njuta av att ha lite fler hjärnceller på min sida. Fokusera på det som faktiskt går åt rätt håll och vara glad över alla småsaker!
Nattinatt!
Framåt som en berg-och-dalbana
Efter en faktiskt riktigt bra vecka förra veckan är det kanske inte mer än väntat att livet kommer ikapp och orken dalar under helgen. Det borde vara ganska väntat men det är svårt att fokusera på hur många steg framåt jag ändå har tagit när kroppen helt plötsligt lever sitt eget liv igen. Men det är så livet är för alla, det går uppåt och det går neråt. Mina svängar är kanske en aning större och mer påtagliga för tillfället men jag försöker att påminna mig själv om att det fortfarande är betydligt bättre nu jämfört med för bara några månader sedan.
Det är så otroligt lätt att köra på för mycket och inte ransonera med den lilla nya energi jag faktiskt har fått. Jag blev nog lite för övermodig i början av förra veckan och tvättade ikapp en hel del tvätt och fixade med saker här hemma i lite för snabbt tempo. Men jag kände mig lite lättare till sinnet och fick tillbaka lite mer hopp och vilja till saker igen.
När det blev dags för torsdag var kroppen ganska trött men jag såg fram emot att få besök av en nära vän till mig och hennes bebis. Lunch, bebislek, fika och prata ikapp om livet är verkligen bra för en lite sliten själ.
Hos mig får man provsmaka Harry Potter-böcker, spela piano och sprida ut glasunderlägg över hela vardagsrumsgolvet när man är en 8-månaders bebis. Vi passade också på att utforska Bob, min robotdammsugare. Men han var lite läskig ibland när han började röra på sig för mycket. Så häftigt och roligt att se hur spännande världen är för en så liten kille. Och hur snabbt han lär sig nya saker nu!
Framåt sen eftermiddag var både mamma, bebis och jag ganska trötta av allt utforskande och pratande. Det tar på krafterna att vara på upptäcktsfärd och jag funderade lite över vem av oss som var tröttast när de gick hem. Haha!
Under helgen sen har jag hängt hos mina föräldrar. Fredagens häng var planerat då mamma undrade om jag ville komma på middag. För att slippa ta mig hem sent sov jag kvar för enkelhetens skull. Sen blev det lite oplanerat att stanna kvar till söndag då kroppen inte riktigt visade sig från sin bästa sida under lördagen. Ganska svajande kortison och väldig trötthet gjorde att jag blev kvar. Bra med lite sällskap i sånna lägen.
Men väl hemma hos mig själv igen på söndagen passade jag på att testa lite från min nya julklappsbok. Ja, den hade precis kommit till mamma och pappa efter en del krångel från alla möjliga håll. Bättre sent än aldrig och det passar bra nu när jag vill försöka komma igång mer med spelandet igen. Så med den lilla ork och hjärnceller jag hade mellan söndagens kortisonras testade jag att spela lite. Verkligen på tiden att börja hänga mer med fiolerna igen nu! Och de andra instrumenten också för den delen. Musik är ju ändå så himla bra för själen!
Bra saker för själen
Tänk vad mycket lite sol kan göra för både kroppen och själen! Idag var första dagen på länge som det var sol ute i mer än 10 minuter. Hela dagen faktiskt! Så himla skönt efter de här sista gråa veckorna! Den där råa och kalla kylan var dessutom utbytt mot ett par minusgrader och sådär friskt och krispigt i luften. Riktigt härligt!
Det blev en promenad runt min ”skog” i Stabby i solen. Det är något jag verkligen har längtat efter att orka med. Hittills har det annars mest blivit kortare promenader runt de närmsta kvarteren. Nu är det ju ingen långpromenad direkt, mitt skogsvarv, men det är längre än mina tidigare promenader. Så det känns ändå som en vinst. Det gäller att ta vara på det positiva.
I måndags hängde jag på sjukhuset större delen av dagen för att ta prover för en kortisolkurva. Roligare dagar har jag haft i mina dagar måste jag säga. Väldigt långtråkigt och flängigt men annars himla smidigt att kunna lämna proverna via picclinen. Skönt att slippa bli stucken för allting just nu.
Tisdagen var betydligt trevligare. Efter lunch tog jag ledigt från allt var sjukdomar heter och åkte iväg till Julia. Framförallt för att hänga med hennes fem månader gamla son under eftermiddagen så hon kunde flyttstöka lite i lugn och ro utan att behöva passa på rullande bebis hela tiden. Lite ”ledigt” för henne och väldigt roligt för mig att få leka med honom. Vi hann med att fika också när han tog en tupplur. Väldigt trevlig eftermiddag. Bebislek är verkligen himla bra medicin för själen!
Bebismys och veckoplanering
Jo, men det där att sakta men säkert komma in i nya rutiner och vanor är ju bättre än ingenting. Vi kör helt enkelt en titt på hur det ser ut i min bullet journal den här veckan också och lite på vad veckan har att vänta. Det är mest jobb och fokus på sånt. Ny vecka, ny månad och nya tag tänkte jag mig.
Idag har jag pysslat med lektionsplanering, svarat på en massa jobbmail och försökt styra upp både det ena och det andra. Med lite varierande resultat. Frustrerande när man väntar på svar på flera mail och inte riktigt kan fortsätta förrän svaren trillat in. Jaja, sånt är livet och inget att fundera så mycket över.
På eftermiddagen blev det paus från allt sånt och jag fick krama och gosa med bebis istället. Julia och Elias kom och hälsade på och jag fick diskutera livets stora frågor med Elias. Fantastiskt vad mysigt och roligt det är att prata med en tremånaders bebis! Det är så himla bra medicin för själen. Jag är övertygad om att allt mitt pratande med honom i magen har gjort att han känner igen mig nu också. Haha! Ja, att få träffa Julia var ju verkligen inte fel det heller! En av fördelarna med att bo i Uppsala igen är att ha närmre till fina vänner.
Annars blir det undervisning på kulturskolan på tisdag och torsdag den här veckan. Hej och hå! Tanken och förhoppningen är att träffa Sara en sväng på onsdag och sen en födelsedagsmiddag för pappa på fredag. Det beror lite på hur orken och kroppen sköter sig helt enkelt. Jag behöver dessutom förbereda inför att undervisningen på Folkuniversitetet börjar om en vecka. Så kul att få några vuxenelever också, de verkar så himla taggade flera av dem! Väldigt kul! Sen behöver jag öva upp mig inför extraföreställningen med spexet också den 15 september. Det ska bli kul att få spela föreställningen en sista gång! Lite gott och blandat helt enkelt.
Det där läkarbesöket då?
Läkarbesöket i torsdags blev lite av ett antiklimax och en besvikelse och vi hann bara gå igenom hälften av det som hade behövt diskuteras utan något egentligt resultat. Visserligen skickar han mig på röntgen av hypofysen och det är ändå är ett steg i rätt riktning. Nackdelen är att han inte gör någonting alls åt alla usla provsvar förrän resultatet av röntgen har kommit och det dröjer troligtvis flera månader innan jag får den tiden. Fantastiskt kul att behöva gå och vänta oklar tid innan någonting alls händer. Det som inte hanns med under besöket i torsdags ska jag få en telefontid ”snart” för att gå igenom. Vad snart innebär återstår väl att se…
Men nu ska jag nog tacka för mig den här måndagen och försöka komma i säng. Sömn är bra medicin och bästa uppladdningen för att orka med morgondagen på bästa sätt.