Mini är lite missnöjd med livet just nu tror jag. Det är för mycket flyttstök vart vi än är och ingenting är riktigt som det ska vara. Dessutom är matte lite överansträngd och ligger halvt utslagen med mensvärk så det blir inte så mycket roligheter att distrahera oss med heller. Jag som inte ens brukar ha mens har lyckats pricka in rätt tajming mitt i flytten.
Helgen har mest ägnats åt att försöka vila och ta det lugnt för min del medan Christian har flyttpackat och stökat. Det blev en kortare promenad både igår och idag så Mini fick springa av sig lite men jag orkade inte gå alltför långt. Det börjar kännas att det är lite mer vår ute nu. Verkligen skönt och välbehövt. Hoppas att all is försvinner snart också så det går lite lättare att vara ute och promenera. Jag är så trött på all halka överallt.
Nu ska jag fortsätta att klappa på lilla fröken missnöjd som ligger bredvid mig i soffan och dricka te. Ladda upp inför veckan som kommer. Det kommer bli en spännande och intensiv vecka!
Jag är mitt uppe i en flytt. Verkligen mitt uppe i. Allt jag äger är nerpackat på ett eller annat sätt, jag sover på olika ställen nästan varje natt och jag bara räknar dagarna innan vi får tillträde till vårt nya boende. För nu är det helt plötsligt inte bara jag längre utan vi. Och då menar jag inte vi som jag och Mini utan vi som jag och Christian. Jag ska bli ett vi för första gången. Det känns både spännande, fantastiskt och läskigt på samma gång.
Tänk vad dubbelt allt känns när man är mitt uppe i en flytt. Jag längtar verkligen efter att få komma till vår nya lägenhet och att på riktigt få börja vårt liv tillsammans. Att inte längre behöva välja om vi ska ses hos honom eller hos mig utan att vi på riktigt kan ha en vardag tillsammans. Men samtidigt så känns det väldigt tråkigt och vemodigt att lämna mitt lilla radhus som jag har trivts så bra i. Mitt lilla radhus som har varit min trygga plats under de senaste två åren och som fått vara med om några ganska stora livsförändringar. Det var där jag fick Mini och började började vända livet åt rätt håll. Det var där jag börjat lite lätt med arbetsträning och det var där jag träffade Christian.
Men nu är det dags för nya äventyr. Det är dags att slå ihop våra liv och bygga något nytt tillsammans. Det ska bli fint. Fint att ha hittat någon att dela livet med och fint att ha någon att känna trygghet tillsammans med. En person som förstår mig, ibland bättre än jag förstår mig själv, och som har blivit min stabila punkt i livet. Han som ger mig lugn. Han och Mini. Tillsammans tror jag att vi tre kommer få det bra där på det nya stället. På vårt nya ställe. Tillsammans.
Idag tar Mini sitt jobb som fröken Polis på största allvar. Hon tar varje chans hon får att platsa mig, kanske som hämnd för alla gånger som jag har platsat henne?
Hon började redan på förmiddagen med att vara plåster på mig. Jag passade på att borra in näsan i den där mjukaste pälsen uppepå huvudet. Det kan vara bland det bästa.
Hon fortsatte med att lunchlarma och det räckte inte med att jag la mig på soffan med datorn. Det passade inte för fröken så hon kom demonstrativt och skulle vara med. Det slutade med att hon ålade upp och la sig på min högerarm så jag fick helt enkelt lägga ifrån mig datorn och vila mer ordentligt istället. Det var väl kanske det jag behövde.
Efter att ha vilat lite och hjälpt mamma med en grej så satte jag mig än en gång i soffan för att knappa lite på datorn. Eller kanske sticka lite. Eller i alla fall dricka teet som stod på bordet. Men Mini var av annan åsikt och la sig tvärs över mig i soffan. Så mycket för det fipplandet. Nyss ålade hon ner, gick några sniff-varv och slutade med att larma. Igen.
Kroppen och Mini är ganska överens om att livet inte riktigt är som det ska just nu. Så hon har väl rätt i att jag behöver vila. Det är bara så himla frustrerande att inte kunna göra det jag vill. Så mycket för att jag skulle öva en sväng idag. Jag har i alla fall duschat och varit ute på en långpromenad med Mini före frukost. Alltid nåt.
Kanske inte helt oväntat så har livet kommit ikapp mig litegrann nu efter allt flyttstök. Trots att jag har försökt att ransonera på krafterna så har det nog ändå blivit lite för mycket, lite för många dagar. Det får jag igen nu. Men det hade jag räknat med, även om det kom några dagar tidigare än väntat. Nu har jag nästan en vecka på mig att försöka vila ikapp och få kroppen lite mer på min sida igen inför tillträdet på tisdag och flyttlassen som går om en vecka.
Det jag inte hade räknat med var att jag skulle krokna redan innan aktiviteterna med kyrkan som jag hade inbokade den här veckan. Igår vaknade jag med feber men covid-test var negativt så det är ”bara” min vanliga överansträngning som spökar. Mini har attack-yl-larmat både i måndags och igår så när hon började med det igen på lunchen fick jag erkänna mig besegrad och lämna återbud till hembesöket jag skulle följa med diakonen på. Istället blev det sängen och försöka vila kroppen lugn, vilket inte gick sådär jättebra. Klockan larmade ungefär var 20e minut för hög vilopuls och jag hade så himla svårt att komma till ro.
Det är himla fint och bra att jag kan vara några dagar hos föräldrarna nu mellan allt flyttstök men är det något jag saknar när vi är här så är det min lite större säng. Mini kan vara väldigt mycket hund när hon breder ut sig tvärs över sängen mitt i natten. Hon ligger utsträckt på diagonalen och jag får ligga hopkrupen i övre halvan av sängen.
Annars tror jag att Mini trivs ganska bra med att vara här. Det är inte en massa flyttstök som det varit både hos mig och hos Christian utan mer lugnt och skönt. Dessutom går det att hitta solfläckar att ligga och njuta av. Det har vi inte haft nere hos oss på markplan. Både här och hos Christian tar hon varje chans hon får till att ligga i solen.
Annars har jag mest försökt vila och komma ikapp mig själv, även om det har gått lite sådär. Det har blivit mycket knappande på datorn och pysslande. Jag har börjat med twitter igen efter många års uppehåll så en del av tiden har gått åt till att sätta mig in i det igen. Följ mig här om du vill! Det där med sociala medier har helt plötsligt blivit riktigt skoj igen efter flera års stiltje. När jag inte fipplat med dator och mobil har jag stickat på mina restgarnsbenvärmare. De är nästan klara nu och Mini fick pröva dem.
Hon var inte helt övertygad men när råttan fick vara med också var det lite mer okej.
Efter vår lilla fotosession fick jag flärpen lite försynt där hon låg på soffan. Först gav hon mig råttan och då började jag ana oråd. Sen, efter lite ynkande, fick jag flärpen och då kom jag på att jag bara hade tagit den vanliga dosen kortison en halvtimme tidigare istället för dubbel dos som jag står på just nu pga feber och livet. Tur att jag har fröken polis som håller rätt på mig när hjärnan inte riktigt är med.
Idag är planen annars att jag ska vara med och spela på en andakt på ett äldreboende på eftermiddagen så jag hoppas verkligen att orken ska räcka till det. Pappa tog långpromenaden med Mini så jag kunde vila och spara lite på krafterna. Nu ska jag spela igenom psalmerna en gång till och hoppas att jag inte kroknar idag också som jag gjorde igår. Efteråt ska jag parkera mig på soffan hos Christian och krama på honom.
En sak jag verkligen är dålig på är att vila. Jag tycker det är orimligt svårt och blir alltid så himla rastlös. Jag lever med en kropp som just nu kräver mycket vila, och då pratar vi bra vila. Oftast blir det halvdan vila som inte gör varken från eller till. Jag trött-fastnar och dumscrollar på mobilen eller fastnar i något annat halvdant som varken ger återhämtning eller något produktivt. Det försöker jag bli bättre på. Att vilan ska vara ett aktivt val och inte bara något som halvdant råkar blir.
Min sjukgymnast pratade sist om att jag behöver se det som mitt jobb just nu, att ta hand om mig och kroppen. Att ge den vad den behöver i form av mat, rörelse och återhämtning. Bra återhämtning och inte bara det där scrolla-på-facebook-fastnandet. Jag försöker få in bättre och mer hållbara rutiner igen för att få mer grepp om tiden, framförallt på förmiddagarna. Det är lättare sagt än gjort. Men efter lite blandning av hårda ord och pepp från sjukgymnasten så försöker jag att vara lite snällare mot mig själv. Just nu behöver jag prioritera vila för att förhoppningsvis på det sättet få mer tid över till annat sen.
Helgen har ägnats åt en blandning av diverse välbehövd återhämtning. Christian smygfotade mig och Mini när vi slumrade på soffan med en bok. Officiellt la jag mig för att läsa men det blev nog mer slumrande än läsning. Men det fick vara okej då för det var vilotid. Helgen har annars mest ägnats åt lugna återhämtande aktiviteter. Jag har spelat lite och varit ute på promenader. Knappat på datorn och hejat på Christian som har flyttpackat.
Vad är vila och återhämtning för dig? Ge mig dina bästa vilotips!
Vi var uppe ganska tidigt idag för att vara lördag så efter frukost tog jag med mig hunden och pojkvännen ut på promenad i det fina vädret. Det var riktigt vårväder ute idag, alldeles stilla och solen värmde. Härligt att det börjar finnas lite hopp om vår nu.
Mini njöt av att få springa fritt och sniffa på allting. Det är livet som liten labrador, att få springa och sniffa.
Vi pausade ett tag på en bänk. Mini blev inte nöjd förrän hon också fick sitta på bänken mellan oss. Lilla fröken som alltid ska vara med.
Hon kan vara den finaste hunden i världen. Men jag kanske är en aning partisk i den frågan… 🙈
Jag kommer sakna att ha nära att gå ut här i Håga när vi flyttat. Det är fina promenadstråk på lagom avstånd från Christian. Men vi hittar förhoppningsvis nya promenadvägar i nya området.
Nu ligger jag på soffan med datorn i knät och Mini vid mina fötter. Christian håller på att flyttstöka och kommer då och då och visar saker han hittar. Lite foton från när han var liten och en massa andra saker som dyker upp. Så mysigt och fint att han kommer och vill dela med sig av sina saker med mig.
Jag blev nästan klar med allt mitt flyttpackande igår med föräldrarnas hjälp. Det är bara lite småsaker kvar att fixa i ordning med nu, annars är allt stort klart. Köket är packat, alla kläder är nerpackade och allt jag äger står staplat i flyttlådor. Jag har flyttat det viktigaste för att mellanlanda hos mina föräldrar fram till flytten går och nu över helgen är jag hos Christian. Så jag bor verkligen i resväskor för tillfället och känner mig lite vilsen och hemlös för stunden. Men det är väldigt skönt att ha bra med marginal och få lite tid nu innan flytten går för att kunna vila ikapp lite. Det behövs verkligen!
I helgen tog jag lite ledigt från mitt eget flyttstök och var hos Christian och tittade på när han flyttstökade istället. Jag satt och pillade och fixade med nya bloggen och alla ändringar. Praktiskt att ha egen it-support som kan hjälpa till när det behövs. På söndagen tog vi paus i allt fixande och gick ut på promenad med Mini i Håga. Väldigt härligt väder att promenera i.
Vi träffade på hästar borta vid stallet. Jag kommer att sakna närheten till Håga och promenadstråken som är där när vi flyttat!
Jag hade sällskap av Mini på soffan. Bästa nosen att kunna klappa på emellanåt. <3
Annars har veckan gått åt till flyttstök och möten så tiden har mest sprungit iväg känns det som. Hade ett bra besök hos min sjukgymnast i tisdags. Han är bra. Lite brutal ibland i sitt direkta sätt men det är nog vad jag behöver få höra ibland för att få mig en tankeställare. Han fungerar nästan mer som psykolog än sjukgymnast men det är nog vad jag behöver. Få mer perspektiv på hur jag ska ransonera med krafterna och vad som är viktigt att prioritera. Vila är något jag måste bli bättre på att aktivt få till. Det är alltför ofta som jag mest blir trött-sittandes utan att få något vettigt gjort men heller ingen ordentlig vila vilket stör mig. Han har förhoppningsvis rätt i att jag kommer orka mer i längden om jag prioriterar in bra vila på rätt ställen. Men det är ju det där med att ha bra rutiner och struktur… Så orimligt svårt!
Idag hade jag otroligt svårt att komma upp och igång. Så trött efter att ha flyttpackat hela eftermiddagen igår med hjälp av både föräldrarna och moster och morbror. Så vi blev sena ut på vad som nog är den sista riktiga morgonpromenaden här innan flytten. Ganska galet! På slutet träffade vi Sigge och hans husse så Sigge och Mini fick leka en stund. Grannhunden Sigge är en av få hundar som Mini får hälsa på och leka med. Men hon är mest intresserad av husse som har godis. Fast idag verkade det vara ganska kul ändå att springa och kasta boll så hon kanske lär sig att leka med andra hundar så småningom om hon får fortsätta med det. Skulle gärna hitta en hundkompis i området dit vi ska flytta.
Annars ser mitt hem mest ut såhär just nu. Flyttlådor överallt och tomma skåp. Ganska opraktiskt och bökigt att bo såhär, så imorgon räknar jag med vara sista dagen här. Då ska förhoppningsvis allt det sista fixas och packas ner och sen tar jag det mest nödvändiga och bosätter mig hos föräldrarna fram till flytten går. Dels för att jag har en del saker inbokat i nästa vecka så tiden inte riktigt finns för flyttstök och dels för att hinna få några dagars ordentlig vila sen innan själva flytten drar igång. Jag försöker i alla fall att vara lite klok och ransonera på krafterna men jag tror att det kommer bli mycket ändå i slutändan.
Jag tänkte att vi kan testa med en liten veckoplanering. Det är ju trots allt måndag idag och det är en del saker som händer just nu. Framförallt har jag fått igång den här bloggen igen på nygamla adressen som legat och vilat länge nu. Det känns lite mer relevant att ha det här som blogg och att fixa i ordning Amoll som mer hemsida/portfolio.
Måndag: Gå hem från Christian i snöstormen och flyttstök med tillsammans med föräldrarna.
Tisdag: Telefontid med närvårdsteamet och besök hos min sjukgymnast. Sen blir det nog en lugn kväll hos Christian.
Onsdag: Flyttstök med mamma och moster.
Torsdag: Boendestöd och spelmanslag på kvällen.
Fredag: Lämna prover på sjukhuset tidigt på morgonen och förhoppningsvis det sista flyttstöket.
Helg: Vara med Christian. Skulle tro att vi är hos honom större delen av helgen så han kan flyttpacka en del.
Är det någon som har hittat tillbaka hit? Eller någon ny? 🙂 Vad har ni för planer för veckan?
Det är mycket som händer just nu. Många förändringar som tar både tid och ork. Om lite mindre än tre veckor går flyttlasset. Då blir vi sambos. Lite smått galet för en sån som mig som levt största delen av mitt vuxna liv själv. Men det ska bli så fint och bra att inte längre vara ensam med allt. Nu är vi två. Eller tre, om man räknar med Mini som alltid är med på ett hörn.
Just nu går all ledig tid åt till att flyttpacka. Har jag något annat inbokat samma dag räcker orken oftast inte riktigt till något mer fixande. Det gäller att hushålla med orken. Men alla för övrigt lediga dagar går åt till att packa och fixa med allt inför flytten. Min plan är att försöka vara färdig en vecka tidigt så jag kan ta några dagar och ligga på soffan hos föräldrarna och vila upp mig lite. Ladda om för att orka fixa på det nya stället sen.
Jag längtar mest efter att få komma dit och vara på plats. Få det viktigaste i ordning. Köket och soffan. Sen kan vi stöka och fixa med allt annat i lugn och ro. Men då bor vi där. Då är vi sambos och kan på riktigt börja vårt liv tillsammans. Slippa allt fläng fram och tillbaka mellan varann.
Tills dess är det många saker att fixa med. Mycket att komma ihåg att ordna med inför en flytt och inför att bli sambos. Det ska ordnas med avtal hit och räntepapper dit. Många saker att hålla rätt på och det blir lätt lite rörigt och stökigt i mitt huvud. Det är lite pyssel att få två hem att bli ett gemensamt. Vems kaffekokare ska användas och vilket piano ska stå framme? Dubbla uppsättningar av det mesta i köket. Men jag längtar! Snart är vi där och kan dela på allt.
Förutom ett inlägg med lite bilder på Mini så är det bokstavligt talat flera år sedan jag uppdaterade något här. Orken och lusten har helt enkelt inte funnits där. Allting känns lite knaggligt och ringrostigt och jag vet inte hur flitigt uppdaterat det kommer bli nu heller men lusten och viljan har börjat komma tillbaka igen. Det är mycket som har hänt och många förändringar i livet. Både som varit och som kommer.
Just nu sitter jag i skrivande stund i soffan hos min pojkvän. En pojkvän som om exakt tre veckor kommer bli min sambo istället. Pojkvännen är ny i livet. Hunden är ny och den väldigt stundande flytten är också nytt. Likaså att jag börjat med någon lättare egenbyggd form av arbetsträning via kyrkan som en del i att komma tillbaka till livet lite mer. Tanken är att jag ska få någon mer regelrätt arbetsträning men allt sånt där som försäkringskassan ska hålla på att peta med är krångligt och tar tid.
Jag känner att jag saknar skrivandet. Saknar att ha någonstans att ventilera lite om livet och tankar så jag tänker att det kan vara på sin plats med ett nytt försök till bloggande igen. I vilken form det blir återstår att se. Så även vilken frekvens det kommer att bli på det hela. Men jag har ju en hel del stora saker att uppdatera ikapp om och jag har ett helt annat liv nu när jag delar livet med Mini. Dit jag går, går hon också. Så har livet blivit med tillsammans med en assistanshund. Väldigt annorlunda men väldigt mycket bättre.
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
