I lördags var det Valborg och den första Valborg som på flera år inte var inställd. Inget Valborgsfirande i Uppsala har ju varit minst sagt konstigt. Men i år var det firande som vanligt. Fast för min del blev det inte så ambitiöst som det var förr om åren. Då var det firande från tidig morgon till sen kväll, och gärna flera dagar i rad också. Hej och hå, hur jag orkade flänga runt då!

I år var planen att möta upp lite kompisar i Engelska parken och umgås. Det är datavetarnas tradition att lunch-hänga i Engelska parken men i år var det lite manfall pga att många var förkylda. Det var på gränsen att vi inte tog oss iväg heller för i fredags efter ett läkarbesök fick Mini ett av sina spattryck och lyckades tackla omkull mig när vi var ute på förmiddagen. Hon skulle få springa av sig lite i parken och sprang gjorde hon allt. I full fart rätt in i mig som inte hann hoppa åt sidan, så jag flög och gjorde en riktig praktvurpa. Min första tanke var att knät hade hoppat ur led men som tur var hade det inte gjort det. Men jag blev alldeles matt och kallsvettig och fick lite svimningskänslor så Christian fick släpa mig till närmsta bänk för att återhämta mig lite. Knät och foten mår väl sådär efteråt måste jag erkänna men det gick ändå att ta bussen till Engelska parken för lite lugnt Valborgsfirande.

På vägen till bussen gick vi förbi de här fina blommande körsbärsbuskarna. Nu är det väl ändå vår på riktigt?

I parken gjorde Mini ett riktigt fynd tyckte hon. En pinne! Den låg hon länge och tuggade på. Smaskens!

Vi hade köpt med oss plocksallad från Ica på torget här innan vi tog bussen till parken. Inte lika ambitiöst och uppstyrt som förr om åren då det var både champagnefrukost och sillunch som stod på schemat. Men det här gick bra det också.

Klockan tre försvann alla. Några skulle hem, några gick till Carolinabacken för mösspåtagning och några försvann av oklar anledning. Så vi blev kvar och vaktade grejer. Christian passade på att gå bort på toaletten i andra änden av parken och Mini satt och vaktade och väntade på att han skulle komma tillbaka igen. Det är ju höjden av svek att bara försvinna sådär tycker hon!

Han kom tillbaka igen sen och det gjorde lite annat folk också. Men hon var lite svartsjuk och klängig efter att jag hade lekt och gosat lite med bebis och barn tidigare. Så rätt som det var hoppade hon först upp i knät på mig och sen till Christian. Hon skulle också vara med!

När klockan började närma sig fem var det dags för oss att röra oss hemåt. Det började bli lite kyligt och vi hade varit ute länge ändå. Jag var imponerad över hur bra jag ändå orkade med allting. Väl hemma parkerade vi oss på soffan och Mini var nog den som var tröttast efter alla dagens intryck. Vi hängde mest i soffan resten av kvällen och tittade på Let’s Dance och åt godis. Ganska bra avslut på Valborgsfirandet.

Första maj firades som bäst med att hitta en boll i parken. Det var otroligt kul hälsar Mini! Oj vad hon sprang efter den!

Annars blev det en ganska lugn första maj. Vi hängde i soffan, vilade mitt knä och vaktade bollen hemma. Det blev lite stökande hemma till slut också. Jag fixade lite inne på mitt rum och Christian och jag sorterande och rensade en del bland sladdar, glödlampor och liknande. Slog ihop våra olika samlingar och slängde det överflödiga. Vissa saker får man orimligt mycket av när man flyttar ihop. Till exempel grendosor, påsklämmor och usb-sladdar.