Jag har plockat fram violan igen efter lite för många års uppehåll och börjat försöka öva lite. Börjar ganska grundläggande med lite skalor, en etyd och en enkel konsert som jag spelade för många år sedan. Det känns väldigt dubbelt fortfarande. På ett sätt är det kul att komma igång lite igen samtidigt som det är så otroligt mycket ångest och negativa tankar kopplade just till violan. Men det går väl inte att komma över det jobbiga utan att faktiskt utsätta sig för det tänker jag, så det gäller nog att bita ihop och försöka fortsätta ändå även om det känns tufft.
I söndags blev det premiärtur med tåg för Mini. Det var inga problem alls, hon kröp in under bordet och la sig som om hon inte gjort något annat förut. Trots några andra hundar i vagnen låg hon lugnt hela resan.
Vi hade köpt med oss lunch att äta på tåget. Inte så dumt!
Målet med resan var ettårskalas utanför Gävle hos gemensamma vänner. Inte så dumt! Det var en hel del gamla vänner där som var kul att träffa igen. God mat fick vi också. Det var smörgåstårtor och en massa fika. Jag fick en helt egen tallrik med blandat plock som var riktigt gott. Kul att få komma bort på kalas!
Hemresan gick lite knaggligare. När vi åkt en bit med tåget ropade de ut att vi inte skulle komma hela vägen till Uppsala pga polisinsats på stationen. Så vi skulle stanna i Storvreta och blev hänvisade till att ta stadsbussen resten av vägen. Men att stationen i Uppsala var helt avstängd för tillfället. När pappa hörde om det erbjöd han sig att komma och hämta oss i Storvreta så vi slapp krånglet med stadsbussarna och tur var väl det. När vi åkte förbi busshållplatsen var bussen som stod där redan överfull och kön utanför var längre än hela bussen. Så det skulle nog tagit några timmar innan vi hade tagit oss hem den vägen.
Väl hemma kraschade vi på soffan. Både jag och Mini var väldigt trötta efter dagens utflykt. Men jag var nöjd ändå över hur bra jag hade orkat med allt trots mensvärk. Skönt att ha lite mer ork till att göra saker numera. Mini blir trött av att vara ute bland så mycket folk och framförallt en massa barn som vill leka. De är lite väl opålitliga för hennes smak så vi fick pausa lite en stund i mitten och gå ut och sniffa och springa på gräsmattan istället.
I måndags eftermiddag var det dags igen för besök hos min sjukgymnast på smärtrehab. Mini var såklart med och höll ställningarna och vaktade matte ordentligt efter bussresan dit. Det tar lite på krafterna fortfarande att åka buss även om det går bättre och bättre. Besöket hos honom blev bra som alltid. Han fungerar nog mer som terapeut för mig än som sjukgymnast men han är en så himla vettig och bra människa. Får bra stöd och tips om allt möjligt från honom, både när det gäller kroppen men även livet i allmänhet. Han är helt enkelt rätt person på rätt ställe!
Det blev ett ovanligt långt besök hos honom så klockan var mycket när vi väntade på bussen hem igen. Passade på att skicka bild till en kompis som bor där ute, att vi var i deras kvarter och hängde.
På vägen hem fick jag snouten i knät. Då tyckte nog Mini att det var hög tid att komma hem igen och vila för matte. Och mer än hög tid för middag för henne. Christian var ute på äventyr så vi hade en kväll själva. Mini har börjat bli så gnällig så fort Christian är borta. Ynkar och går och lägger sig på mattan i hallen och väntar på att han ska komma hem igen. Hon är som mest nöjd när vi båda två är hemma och sitter i soffan och inte gör någonting annat. Vi ska bara vara där.
Annars har veckan bjudit på en tur till veterinären igen för att kolla rumpan som krånglat några gånger. Men den här gången såg allt fint ut så det var skönt att det inte blivit krångel redan igen. Jag har varit så orimligt trött så det har blivit mycket vila och tupplurar för att orka med dagarna. Tror att kroppen börjar komma ikapp mig lite av allt stapplande på kryckor. Det tar på krafterna och sliter en hel del på armar och axlar. Har promenerat både till veterinären och till vårdcentralen den här veckan så det har nog gjort sitt till. Tror kanske kroppen helt enkelt är i stort behov av vila just nu för att komma lite mer på banan igen. Svårt att veta alltid när man ska vila och när man behöver bita ihop och ta tag i saker istället.
Låter trevligt med ett ettårs kalas, men lät besvärligt på hemvägen. Fint av din pappa att hjälpa till!
Skönt att det gick bra hos sjukgymnasten, även fast att det tog betydligt längre tid än tänkt.
Hoppas att du får en fin torsdag idag 🙂
Det var trevligt och hemresan gick ju bättre än väntat när pappa kunde hämta oss. Hoppas allt är bra med dig!
Så bra kämpat! Och detta med din känsla för violan är ju något att försöka komma över. Ibland är det bra att utsätta sig för sina rädslor.
Så fina bilder på Mini och hon ser alltid så belåten ut
Låter som en bra vecka men välfylld. Trevligt med turen till Gävle men sån otur med hemresan. Jättebra att din pappa kunde komma och hämta er.
Kan förstå att det är svårt att veta när du ska vila och när du inte ska det. Säkert är det också olika dagar.
Önskar dig nu ett bra veckoslut.
Tack! Ja, det är ju verkligen dubbelt med alla känslor kring violan. Det är så mycket ångest förknippat med det från när jag pluggade. Men det är nog att utsätta sig för det som är vägen förbi det precis som du säger.
Det är verkligen svårt att veta när det är vila som behövs och när det gäller att aktivera sig.
Så skönt för dig att det börjar gå åt rätt håll. Tur att du har lille Mini med dig, båd som sällskap och att hålla reda på dig.
Utflykter kan ta på allas krafter, men det verkar som att du var nöjd med dagen.
Ta hand om dig och du ska se att vilan kommer att bli ett kärt sällskap så småningom!
Mini är verkligen bra både som sällskap och som polis. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Det blev en fin dag och utflykt. 😊
Låter som ett äventyr för dig och Mini! Förstår om ni är trötta (och jag känner igen den där känslan av att man vill så mycket, mer än man kanske orkar ibland, och så blir det bakslag), ni får vila upp er ordentligt så ni är redo för nästa äventyr som väntar… 🙂
Ja, det tar på krafterna med utflykter även om det är roligt också. Det är så frustrerande när man vill mer än man orkar med.
Trevlig läsning! Heja dig som återupptagit violinspelandet.
(Sent) Svar: Tack för din kommentar!
Kram
Tack, det är en kamp att komma tillbaka till spelandet igen. Märkligt när det varit hela mitt liv förut.
Vad roligt att få åka tåg, och så fina bilder på Mini.
Ja, hon verkade gilla att åka tåg. Det var spännande. 😊
Men vilken sötis vovvis!!!!!
Och det kommer bli jättebra! Nervöst i början när man plockar upp något igen som man gjort så många gånger förr tex det med instrument. Men det går galant ska du se.
Kramis
Hon är fin, min Mini! 🥰 Det är märkligt hur nervöst och osäkert det kan kännas att plocka upp något igen sådär. Det var ju verkligen hela mitt liv förut.
Det där lät inte som någon vidare resa, förstår att ni var trötta. Antar att ni likt oss också har det ganska varmt nu? Älskar verkligen sushi, det åt vi igår :D.
Det gick ju bättre än väntat eftersom pappa kunde hämta oss. Annars hade det nog blivit en himla massa krångel. Jo, vi har fått det varmare här också. Skönt att det blivit lite sommar men så mycket varmare än såhär behöver det inte bli för min del. 😅
(Sent) Svar: Tack för din varma kommentar. Nu tycks vi alla i familjen äntligen vara friska. Jag uppskattar att ha del av familjen nära, det betyder mycket.
Kram
Skönt att ni är friska igen!