En jobbdag på sjukhuset

Publicerat den av Anna-Maria 16 kommentarer

I onsdags var det dags för heldagsjobb för Mini och en heldag på sjukhuset för mig. De skulle ta prover för att kolla hur jag tar upp kortisonet som jag tar så vi skulle vara där hela dagen. Ni får följa med Mini på hennes jobbdag tänkte jag. Ja, vad kul!

Vi började med att åka buss dit lite för tidigt. Mini är alltid lite fundersam när vi åker buss och sitter helst med huvudet i mitt knä och tittar på mig.

Här fick vi ett eget krypin att husera i under dagen. Inte det mysigaste och mest bekväma men jag var ändå inställd på värre. Typ en pinnstol i väntrummet. Mini var måttligt imponerad.

Jag skulle vara där kl 8 för första provtagningen och hade hoppat över kl fyra-dosen med kortison för att de ska se hur jag tar upp den första dosen som jag tog kl 7. Jag var ganska trött och mosig, både av de ändrade kortisondoserna och av att behöva gå upp så tidigt. Så jag hade med mig frukost som jag åt där för att spara lite tid hemma innan jag skulle iväg. Macka och kaffe, inte så dumt tidsfördriv.

Mini var måttligt förtjust över att ligga nere på golvet. Hon tyckte det var bättre att trängas med mig uppe på min stol.

Där skulle hon ligga och trängas med mina fötter. Knashunden! <3

Sen blev det dags för lunch. Vi hade matlåda med oss båda två. Smaskens tyckte Mini!

Efter det gick vi ut en sväng och kissade och sniffade på omgivningarna. Det är mycket sniff i den där nosen när hon får lite ledigt från jobbet en stund.

Annars småslumrade vi mest i den där stolen. Jag varvade med att läsa lite och fippla med mobilen för att få tiden att gå. Men jag var ganska tröttig så det blev försök till en hel del vila. Mini larmade några gånger och visade på att livet var lite svajigt när jag inte tagit det första kortisonet för dagen. Ska bli spännande att se vad resultatet blir av den här mätningen.

När klockan närmade sig fyra blev det äntligen dags att ta den sista vändan prover, stoppa i mig lite mer kortison och sen röra oss hemåt. Äntligen tyckte nog både jag och Mini! Hon hade fullt upp med att vakta mig på bussen hem igen.

Väl hemma igen så fixade jag lite fika med de sista av krafterna för att sen krokna lite och knappt orka äta det. Inte så smart kanske. Mini yllarmade trots att det låg en morot och väntade på henne på soffbordet. Efter sjukhusjobb brukar oftast resultera i morot till henne. Smaskens tycker hon!

Vi hängde mest på soffan sen resten av kvällen för att vila. Trots att jag inte gjorde så mycket under dagen så tar det på krafterna att vara så länge på sjukhuset. Mini blev också lite trött av allt jobbande så det passade bra med vila för oss båda då.

Soffhäng, diverse stökande och menskrämpor

Publicerat den av Anna-Maria 22 kommentarer

Nu blir det ett sånt här ”det här har vi gjort de sista dagarna”-inlägg igen. Det verkar vara lite så jag jobbar när det kommer till bloggandet just nu så det får väl vara okej tänker jag. Appropå bloggen så är det något jag stör mig på att jag inte kan lägga till min blogg på Bloglovin’. Jag har försökt kontakta deras support flera gånger utan att få svar och jag vet inte vad som är felet. Den dyker helt enkelt inte upp hos dem när man söker efter den. Jag förstår inte varför när jag verkar ha ett fungerande RSS-feed. Någon som är bekant med problemet och vet hur man löser det? Kan det ha med wordpress-temat att göra? Jag kanske får testa med ett annat tema och se om det blir skillnad då? Använder folk Bloglovin’ fortfarande eller är det utdött?

Den här nosen har hållit mig sällskap i soffan. Tröttaste hunden när vi söndagsslappade i soffan. Vi var nog båda trötta efter dopet i lördags.

Jag hade PMS och kurerade mig med detta. Kaffe, chokladboll (den ena var till Christian) och choklad. Inte så dumt en tröttig söndag.

Annars hängde vi inne på golvet i Christians rum. Mini, Igelkotten och jag var support och moraliskt stöd när det pysslades.

Christian höll nämligen på att bygga ihop sitt nya skrivbord. Det var lite pyssel men nu är det färdigt. Det blev en riktig rotering av bord här. Det skrivbord jag hade monterades ner, jag fick Christians gamla höj- och sänkbara bord och han fick ett nytt. Win-win helt enkelt! Så nu har jag ett vitt och fint höj- och sänkbart bord inne på mitt rum istället för det gamla svarta, slitna. Inte så dumt! Men det är inte riktigt färdigt där än så jag håller lite på att visa hur det blev ett tag till.

Mini var med och vaktade så det gick rätt till med alla skruvar och allt monterande. Eller så vaktade hon mig så jag inte skulle stöka för mycket när jag hade en tröttig dag. Eller så var hon mests sällskapssjuk och ville vara nära.

Det bästa när det monteras möbler måste ju ändå vara allt förpackningsmaterial hälsar Mini. Hon hjälpte till att ta rätt på all papp och for runt och rullade runt på golvet.

Måndagen såg mycket ut som söndagen men den här gången var det fika för att kurera menskrämpor. Det blev soffläge och varva bok och slumra nästan hela dagen och idag har varit samma. Det är kämpigt när kroppen får för sig att syssla med mens igen. Först pms i en vecka och sen influensakänslor och mensvärk när eländet väl börjar. Tjohoo för att vara tjej… Men det är ju bara att försöka acceptera läget och vila när kroppen säger vila. Igårkväll började jag titta på Charmed som jag såg fanns på Prime att titta på. Lagom avancerat att småslumra till så det blir nog kanske samma ikväll. Christian håller på och stökar för att komma i ordning på sitt rum när han inte jobbar så jag har haft fri tillgång till tvn.

Jag har sällskap i soffan av Mini. Hon låg ihoprullad till en kringla och sov större delen av eftermiddagen igår och idag gör hon samma sak. Men hon vill inte ligga riktigt så nära som hon brukar göra så jag vet inte vad som är felet riktigt. Om hon bara behöver få lite utrymme eller om hon känner sig lite åsidosatt och bortglömd kanske. Eller så blir hon helt enkelt bara trött hon också av att vi gjort en del saker den sista tiden så hon också behöver få vila. Hon verkar bli trött och slö när jag har tröttare perioder så vårt mående går ganska mycket hand i hand.

Stadsutflykt och dopkalas

Publicerat den av Anna-Maria 18 kommentarer

Igår tog vi bussen ner på stan på eftermiddagen när Christian hade slutat jobba för dagen. Jag hade slumrat lite på soffan (och först vid köksbordet efter frukosten) så jag var lite mosig men vi tog bussen ner på stan ändå. Vi hade några saker att fixa med inför helgen när vi var bjudna på dop. Då behövde det införskaffas både doppresent och en skjorta till Christian.

Mini skötte sig bra som alltid. Här låg hon under mina ben vid busshållplatsen i väntan på att åka hem. Vi behöver träna lite mer på ”under”-kommandot, det var verkligen superlänge sen vi gjorde det. Men hon kom ihåg det ganska bra ändå tycker jag, även om rumpan stack ut lite.

Den här sötnosen fick följa med oss hem och skulle få bli Valters nya kompis. Jag provkramade på honom i affären och han fick godkänt. Alla barn behöver en ordentlig nalle! Så är det bara!

Vi köpte en liten röd bil till storebror Alfred också. Jag tänkte att det kunde vara bra när lillebror kommer få massor av presenter. Den blev en hit! Det var nog kul för honom att få sig ett litet paket också.

Idag var det dags för dop och strax före lunchtid åkte vi iväg till kyrkan. Mini följde såklart med och låg lugnt vid mina fötter under hela dopet. Hon slog sig till ro ordentligt mellan mig och Christian och reste sig inte förrän alltihopa var slut, trots att vi ställde oss upp i mitten under ceremonin.

Om jag inte minns fel sa prästen (som även är morfar till dopbarnet) att det var 50 vuxna, 10 barn och en hund där. Ganska överväldigande efter dessa år av pandemiisolering.

Efteråt var det dopkaffe i församlingshemmet och det bjöds på mackor och fika. Och en massa gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Det här var många gemensamma vänner till mig och Christian från när vi pluggade på universitetet här i Uppsala. När jag fortfarande skulle bli datavetare, innan jag flyttade från stan och fick för mig att bli musiker. Lite roligt att träffa dem igen nu men tillsammans med Christian. Så det kan gå va? Nu är det betydligt fler par och framförallt betydligt fler barn med. Det har hunnit hända en del under mina år borta plus pandemin.

Det är skönt att det fungerar så bra att vara ute på saker nu. Både med Mini men även med hur det fungerar för mig. Det är nog en kombination av att jag har både Christian och Mini med mig som stöd. Det gör att jag kan hålla nere stirret lite mer och då räcker orken längre. Jag känner mig lugnare och tryggare när jag har dem vid min sida. Det känns fint.

Men så ovan man är vid sociala situationer nu! Jag vet knappt hur man ska hälsa på folk längre. Kramas man? Tar man i hand? Vinkar man lite obekvämt? Hoppas verkligen att det inte ska dröja 2.5 år igen tills det går att ses nästa gång. Förhoppningsvis blir det redan till Valborg med några. Det vore inte så dumt!

Årsprov och morot i soffan

Publicerat den av Anna-Maria 30 kommentarer

Idag var det dags. Dagen som jag haft lite ångest inför rätt länge nu: årsprovet för mig och Mini. För att få vara ett assistanshundsekipage är det först en examination man behöver klara och sedan är det årsprov efter det för att följa upp att kunskaperna fortfarande sitter i. På grund av pandemin har vi inte behövt göra prov förrän nu, det id-kort vi har är giltigt fram till juni men det här var enda chansen att få göra det i Uppsala. Så idag var det alltså dags!

Provet var på ett hotell i utkanten av stan och vi satt inne i lobbyn och väntade när två damer kom från SBK. De var väldigt trevliga och vi satt och pratade en stund. Den andra som vi skulle gjort provet tillsammans med hade ställt in så vi var själva. De frågade lite om hennes larmande, jag visade upp både dagboken och filmerna jag hade och de kollade veterinärsintyg och vaccinationskort.

Sen gick vi ut på en gräsmatta och där fick jag göra några små övningar. Vi fick gå iväg en liten bit, sätta Mini och lämna henne och gå iväg en bit för att sedan gå tillbaka till henne igen. Inga problem, det tränar vi på nästan varje morgonpromenad! Sen fick hon sitta okopplad och jag gick iväg för att sedan kalla in henne. Det klarade hon galant! Sista testet var att jag skulle använda mitt bryt-kommando när jag kallat in henne och de slängde en snusdosa framför henne som hon då skulle låta bli att ta. Även det klarade hon utan några problem alls. Sen var provet slut och vi fick massor av beröm över hur duktiga vi är och hur bra vi samarbetar. De tittar ju på allting runtomkring också från det att de kom dit. Hur vi är tillsammans, går i koppel när vi promenerade till gräsmattan och att hon var passiv när vi satt och pratade och sånt.

Så himla skönt att ha provet avklarat! Det var betydligt mer avslappnat och enklare än jag hade väntat mig så det var skönt. Det kändes inte som ett prov riktigt överhuvudtaget. Mest vardagslydnad och allmänt hundhyfs typ. Efteråt stod vi och pratade lite med damerna och sen promenerade vi hemåt och åt lunch. Sen parkerade vi oss på soffan.

Jag hade lovat Mini morot när vi kom hem när hon var så duktig. Smaskens tycker hon!

Sen har vi mest hängt på soffan och vilat. Tröttheten kom ikapp mig lite efter provet så jag känner mig halvt överkörd av en ångvält. Har varvat att slumra lite och läsa. Dessutom är jag ganska orolig över pappa som opereras idag. Vi har fortfarande inte hört hur det gått för honom. Jag ringde nyss och frågade och då verkar han vara på väg upp på avdelningen igen i alla fall. Hoppas på att få positiva besked snart!

Påsken i några bilder

Publicerat den av Anna-Maria 14 kommentarer

Glad påsk!
Jag vet att det har hunnit bli annandag påsk men man måste väl kunna säga glad påsk ändå tycker jag. Jag tänkte att vi kan kika på hur påskhelgen varit i några bilder. Det har inte blivit så mycket fotande men en hel del trevliga saker ändå.

Vi hittade en fyrkantig pinne på morgonpromenaden på påskafton. Den behövde såklart tuggas på och kastas lite med.

Jag fick ett glad påsk-meddelande från Annie och skickade tillbaka den här bilden. Det var vad hade bredvid mig i soffan just då. Hon tyckte att Mini var en riktig fotomodell.

Sen promenerade vi till mamma och pappa för att äta påskmiddag. Pappa hade precis fått permission från sjukhuset efter att ha legat inne flera dagar pga problem med gallan och bukspottkörteln. Skönt att se att han i alla fall var lite på benen även om han inte mådde så bra.
Massor av god mat fick vi! Mamma som bara skulle ha litegrann… Det viktigaste är ändå mammas inlagda sill. Utan det är det inte påsk på riktigt.

Det hör ju till att måla lite ägg. Såhär tjusiga blev dem!

Vi avslutade med kladdkaka, glass och te. Mums!

Mini roade sig med att mörda tomten som hon fick av mamma i julas. Den blev massakrerad och fick hål i magen när hon hade ruskat lite på den. Men Mini spelade oskyldig och tyckte inte alls att hon var skyldig.

Det var vår påskafton. Inte så dumt ändå! Sen fick vi en promenad hem också för det var alldeles för lång väntetid på färdtjänst. Efter det var jag trött!

Igår piffade vi till oss lite och åkte ut till min morbror som bjöd på påskmiddag. Men där blev det inte av att jag tog några bilder alls så det fick bli en bild på oss när vi kom hem istället. Väldigt trevlig påskmiddag blev det i alla fall. Kul att träffa släkten lite mer igen efter flera års pandemi då vi inte kunnat fira tillsammans. Lite konstigt bara att mamma och pappa inte var med.

Idag har vi varit på ikea-utflykt men det får vi kika närmare på en annan dag.

Hur har er påsk varit?

Två gånger spelning

Publicerat den av Anna-Maria 16 kommentarer

Det har blivit lite spelande nu under sista veckan även om jag inte orkade med allt som var inbokat. Andakten i onsdags fick jag hoppa över för orken fanns inte där efter att ha varit på ett läkarbesök före. Men att orka med två av tre saker får ändå vara godkänt tycker jag. Annars har det mest blivit vilande den här veckan, orken har inte riktigt funnits där. Men vi kikar på det jag har varit med på tycker jag!

I tisdags tog jag fiolen med mig och åkte till Mikaelsgården. Det är ett ställe för hemlösa där de kan få fika, lunch och sällskap. Det var andakt före lunchen och jag var med och spelade två låtar. Lite ovant fortfarande att vara ute och spela bland folk igen såhär men det verkar ha varit väldigt uppskattat ändå. Det verkar sprida sig lite så troligtvis blir det fler ställen jag ska vara med och spela på. Men jag är lite kluven till att vara ute och spela såhär. Det känns inte helt bra att göra det ideellt, det gör att det blir ännu svårare för andra musiker att faktiskt få betalt för sitt jobb. Och även för mig i framtiden när jag förhoppningsvis ska kunna jobba igen.

Igår tog jag nyckelharpan med mig och åkte ner till V-dala nation. Där var det dags för rep med spelmanslaget och ett första rep med Väsen inför konserten vi ska ha med dem i mitten av maj. Himla kul och spännande! Häftigt att få spela med så duktiga musiker och jag måste erkänna att jag nästan blev lite starstruck.

Mini var med och övervakade det hela noggrant. Jag fick nosen i knät och en granskande blick innan hon larmade två gånger. Sen la hon sig till ro och vilade resten av repet. Trots att orken inte var på topp blev det ett himla trevligt rep.

Idag kom en gammal vän och fikade på eftermiddagen och vi pratade ikapp om livet under några timmar. Väldigt kul att träffa henne igen. Vi kom fram till att det nog måste vara fem år sedan vi träffades sist. Inte klokt vad tiden går fort!

Nu har jag, Christian och Mini parkerat oss framför tvn och tittar på Masked Singer och äter påskgodis. Det tar en del på krafterna att vara social även om det är väldigt trevligt. Resten av helgen ska ägnas åt att äta påskmat med släkten. Imorgon blir det middag hos mamma och på söndag blir det middag hos min morbror.

En försenad födelsedagspresent

Publicerat den av Anna-Maria 28 kommentarer

Igår kom det äntligen. Det hemliga paketet som Christian har gått och muttrat över i en vecka. Paketet som nog har krånglat på alla sätt det går för ett paket att krångla.

Såhär fint var det när jag fick det efter att han slagit in det. Han kom med en hel hög ursäkter om att det inte var fint inslaget men jag tycker det var ett himla fint paket. Det är tanken och ansträngningen bakom som räknas!

I paketet låg det här! En polaroidkamera! Jag har drömt om att ha en polaroidkamera sedan jag var liten! Trodde inte det fanns längre. Nu har jag alltså den här kompisen som jag ska utforska och se vad det går att ta för häftiga foton med! Så himla häftigt!

Idag tog jag första fotot för att testa. Självklart blev det på fröken Mini. Tycker det är något väldigt charmigt och mysigt över det operfekta med polaroidfoton.

Nu återstår bara att komma på vad jag ska göra med fotona jag tar. Funderar lite på att hänga upp dem på ett snöre på väggen någonstans. Det gjorde jag när jag bodde i Örebro och fick tummen ur och framkallade en hel hög med mobilfoton.

Vecka 15

Publicerat den av Anna-Maria 18 kommentarer

Måndag igen och dags för en ny veckoplanering. Det här blir en såndär fullbokad vecka igen. Hej och hå!

Måndag: Veterinärsbesiktning av Mini på eftermiddagen inför årsprovet. Ska till en ny veterinär som ligger bara några kvarter härifrån. Hoppas att Mini inte blir lika orolig som hon oftast blir hos veterinären. Har bokat in en videodate med en kompis på kvällen också för att prata ikapp om livet.

Tisdag: På förmiddagen kommer de troligtvis och gör någon efterbesiktning på lägenheten efter att de hållit på och pålat för huset bredvid som byggs. Jag ska till Mikaelsgården igen på förmiddagen och den här gången ska jag vara med och spela på en andakt där. Min moster fyller år så jag räknar med att följa med föräldrarna dit för att fira henne.

Onsdag: Har läkarbesök på lungmottagningen före lunch. Då får inte Mini följa med så hon får vara hemma med Christian. Ovant att jag ska iväg ensam! På eftermiddagen är det andakt på ett äldreboende som jag ska spela på.

Torsdag: Boendestöd på eftermiddagen och spelmanslag på kvällen som vanligt trots att det är skärtorsdag. Jag tror att Väsen kommer på repet så det blir spännande! Det är konsert tillsammans med dem i maj som spelmanslaget ska vara med och spela på så det är rep inför det.

Fredag: Ledig långfredag som det ser ut nu.

Lördag: Påskmiddag hos mamma och pappa. Det är inte påsk utan att få äta mammas inlagda sill!

Söndag: Påskfirande hos min morbror med släkten. Det blir kul! Var länge sedan det var ordentligt släktkalas nu pga pandemin.

Jag bäddade ner Mini i sängen imorse när hon bestämt låg i vägen när jag skulle bädda.

En födelsedag med lite födelsedagskalas

Publicerat den av Anna-Maria 12 kommentarer

Hipp hipp hurra på födelsedagen till mig! Igår var det min födelsedag och jag skulle för första gången på flera år fira med lite kalas. Några saker fastnade på bild och jag tänkte att vi kunde titta på det.

Hej hej, jag hade piffat till mig lite med smink och en klänning. Mirakel kan ske!

Jag fick en hög med paket! Inte så dumt!

Jag gjorde det enkelt för mig och bjöd på frysta bullar, chokladbollar, dammsugare och glass med chokladsås, maränger och strössel. Lite barnkalas över det hela vilket passade mig alldeles utmärkt! BigPack är ju växtbaserat numera så jag var tvungen att pröva den. Den smakade som jag minns den från när jag var liten. Inte så dumt! Mini fick en morot.

Det blev kalas med föräldrarna, moster & morbror, kusin, faster & farbror och ett kusinbarn. Ja, och Christian och Mini då såklart! När alla hade gått igen parkerade vi oss på soffan och var nog lika trötta båda två, Mini och jag.

Jag fick massor av fina blommor. Två orkidéer och en stor bukett med rosor. Väldigt vårigt och fint!

Av min moster fick jag den här snyggingen! Hon brukar ofta ge nåt skojigt och plojigt och den här gången blev det den här tuppen(?) lagom till påsk.

Av föräldrarna fick jag en assiett till (fick sju stycken i julklapp för det fanns inte fler då) och skålar i serien från Marimekko som jag samlar på och fler bestick. Inte så dumt! Kul att ha full uppsättning av allting. Jag gillar verkligen porslinet från Marimekko, tycker det är så kul att det är olika mönster på dem men att de matchar ändå.

Kvällen spenderades i pyjamas på soffan. Vi beställde mat och jag åt röd curry och vi tittade på Let’s Dance. Okej, jag kan ha slumrat mig igenom en del av det liggandes i Christians knä. Skön avslutning på en bra födelsedag.

Idag är jag trött. Så otroligt trött. Har inte fått mycket gjort alls, mest suttit i soffan. Men det får kanske vara en sån dag idag helt enkelt. Christian stökar en del här hemma och fixar inne på sitt rum. Jag har någon förhoppning om att jag ska orka öva mina små pass och göra träningen. Får se om det blir så eller om det blir vilodag idag. Svårt att avgöra om jag ska ge efter och vila eller om jag ska försöka skrapa ihop mig och göra något vettigt.

Hur har er helg varit?

Snöslask och att göra lista

Publicerat den av Anna-Maria 12 kommentarer

Idag blev en ledig dag som ändå har kört ihop sig lite känns det som. Eller så är det bara mitt dåliga planerande och att jag blir lite överambitiös som gör att det blev mycket. Vi var i alla fall ute på en långpromenad imorse i snöslasket. Fast som tur var hade inte det värsta snöandet börjat då. Mini verkar gilla att snön har kommit tillbaka igen. Hon hoppar och nosar och springer och har även börjat med den lite dåliga vanan att äta snö. Mindre bra tycker jag. Smaskens tycker hon!

Jag försökte få in en stunds vila på förmiddagen men det gjorde att jag nästan blev ännu tröttare och fastnade och kom inte igång igen förrän till lunch. Svårt det där att vila på ett bra sätt. Jag passade på att träna Mini lite i att ligga nära under tiden. Hon är bra på att vara nära men det ska vara på hennes villkor alltid. Så jag tänkte börja träna på att hon ska ligga mer ovanpå mig. Det är bra när jag behöver vila också, att få tyngden från henne på mig för att stirra ner lite.

Efter mitt-på-dagen-kissningen skrev jag ner allt som behöver fixas med inför imorgon. Jag fyller år och har i ett svagt ögonblick fått för mig att jag kan ha födelsedagskalas. Just nu känns det lite som ett önsketänkande och något som kanske var lite väl överambitiöst. Listan blev lång och det känns lite motigt att hinna få allting fixat. Då borde jag inte sitta vid datorn och fippla, men jag behövde en stunds vila i allt också för att orka. Ett försök att stirra ner stirret litegrann, men det lyckas nog inte så bra. Christian säger att han ska hjälpa till när han slutat jobba så det är ju bra. Även om jag är lite fast i mitt ”kan själv”-läge just nu när jag är lite stressad.

Jaja, det blir som det blir imorgon. De får väl använda flyttlådor som bord i värsta fall antar jag. Det viktigaste är ju att träffas och ha trevligt. I alla fall tänkte jag så när jag bjöd in till kalas. Jag har nog bara fått lite trötthetshjärnspöken. För det är för tidigt för pms igen tycker jag.

Visst har jag fin handstil? Pluspoäng till den som lyckas läsa allt…