Nu är vi sambos!

Publicerat den av Anna-Maria 22 kommentarer

Tjohoo, nu är vi äntligen sambos! Det känns så himla fint och bra tycker jag. Trots allt kaos med flyttlådor precis överallt så känner jag ett lugn här. Det här är vårt hem nu. 💖

Nyblivna sambos!
Vi firade första kvällen med att beställa mat och dricka alkoholfritt bubbel. Röd curry slår aldrig fel!
Skål!
Mini slog sig till ro ganska bra efter allt stök under dagen. Hon är tröttaste hunden just nu pga allt som händer.
Vi utforskar våra nya kvarter på morgonkissningen.

Igår fick vi hjälp med att packa upp och fixa av min moster och morbror som kom efter lunch. Jag och moster ägnade oss åt att packa upp alla köks- och städgrejer. Så himla skönt att få bort de kartongerna! Det blev stor skillnad och så bra att få det fixat! Christian och min morbror monterade ner en stor garderob som stod i hans rum som mest bara var i vägen och inte passade våra behov. Passande nog vill hans mamma ha den så vi slipper slänga den.

Christians mamma och man kom framåt kvällen. Vi åt mat och funderade lite över hur man kan möblera och fixa här. De kom främst upp från Skåne för att hjälpa till med att köra en del av Christians möbler som vi inte ska ha till hans bror i Örebro så de håller på att fixa med det nu på förmiddagen. Jag ska fortsätta fixa och stöka här men satte mig en stund i soffan med datorn och en kopp kaffe till först.
Så galet att vi äntligen är här nu. Nu bor vi här tillsammans!

Mitt i flyttkaoset

Publicerat den av Anna-Maria 12 kommentarer

Nu är det mitt uppe i flyttkaoset här. Igår gick mitt flyttlass och just nu sitter jag i soffan och pausar lite under tiden flyttgubbarna hämtar det sista av Christians saker. De hade tagit för liten bil idag så de får åka två vändor.

Mini och jag blev upplurade i stora flyttbilen för att kolla på allting av en av flyttgubbarna.
Mini hade fullt upp igår med att hålla koll på mig. Här är efter-larmet-vaktande av matte. 🥰
Tur att de hade den stora bilen igår!

Det blir verkligen fullt här när vi får in alla saker! Men trots att det står lådor överallt och är ett smärre kaos så känner jag ändå ett lugn här. Det känns som att det kommer bli bra bara vi får ordning på allt. 😊

Hela köket är fullt med lådor.
Nånstans där innanför finns ett köksbord.

Här ska vi bo!

Publicerat den av Anna-Maria 25 kommentarer

Idag var det äntligen dags! Dagen för tillträdesmötet. Nu är det klart och lägenheten är vår! Tjohoo så spännande! Vi åkte såklart dit på eftermiddagen för att kolla hur allting ser ut. Jag tänkte att vi kunde kika lite på hur det ser ut i vår nya lägenhet.

Mini och jag passade på att pussas lite i bilen för att fira att papperna var påskrivna, lägenheten köpt på riktigt och att vi var på väg för att hämta nycklarna.

Christian och jag firade lite att allt såhär långt är klart nu! Bara det sista med försäljningen av min lägenhet som är kvar och det blir fixat nästa torsdag. Tjohoo, nu har vi gemensam lägenhet! 😁 (Han var gladare än han ser ut. 😅)

Här är hallen med garderober till vänster.

Det lilla badrummet som nog främst kommer vara gästtoa.

Vårt sovrum med utgång till ena balkongen.

Balkongen från sovrummet i söderläge.

Mitt blivande rum där jag får husera med alla mina instrument och skrivbord och sånt.

Stora badrummet med både tvättmaskin, torktumlare och rejält med skåp uppe till vänster.

Vardagsrummet med utgång till andra balkongen och matplatsen till höger i anslutning till köket.

Köket sett från vardagsrummet. Jag missade att fota köket mer ordentligt. 🙈

Christians arbets- och hobbyrum. Den stora garderoben som står där ska inte vara kvar.

Vi pausade lite på golvet där Mini hade sina hundbäddar. Hon hade fullt upp med att nosa en massa och kolla vart hon hade hamnat. Det var nog bra att ha med några av hennes sängar så hon kände att hon hade en plats där.

Mini hade tumstocken i högsta hugg för att kunna mäta och inspektera.

Nu har Christian åkt hem till sig för att fortsätta packa och jag har parkerat mig på föräldrarnas soffa för att attackvila inför imorgon. Då kommer flyttgubbarna kl 7 på morgonen till min gamla lägenhet så det blir till att gå upp tidigt. Sen blir det full fart hela dagen. Ska bli spännande att få dit möbler och se hur allting blir då. Jag är mest rädd för att vi har alldeles för mycket saker som ska få plats. Ganska galet att det är nu det händer. Det här som vi har väntat så länge på. På torsdag blir vi sambos! 😁💖

Vecka 10

Publicerat den av Anna-Maria 4 kommentarer

Jag missade ju helt i förra veckan att göra någon veckoplanering. Jag skyller på att det är mycket just nu med allt flyttstök. Så vi testar nu igen helt enkelt inför veckan som kommer, även om hela måndagen redan har gått vid det här laget. Jag kan nog behöva lite struktur på tillvaron mitt i allt stök.

Måndag: Hjälpa Christian lite med flyttpackning, maila och fixa med en del bankgrejer, ett långt och oväntat samtal som tog mycket på krafterna samt fixa det sista i min lägenhet och sen vila hos föräldrarna.

Tisdag: Tillträdesmöte kl 10! Då blir nya lägenheten äntligen vår och vi kan åka och hämta nycklarna. Efter en lunch hos föräldrarna ska vi hämta blommor i min gamla lägenhet och sen åka och kolla på den nya! Spännande!

Onsdag: Kl 7.00 kommer flyttgubbarna för att hämta alla mina saker. Hej och hå! Det kommer bli fullt upp hela förmiddagen skulle jag tro. Beroende på hur orken är på eftermiddagen blir det nog en del fixande på nya stället. Troligtvis sover jag nog hos föräldrarna en sista natt för att slippa stresspacka upp det viktigaste.

Torsdag: Kl 7.00 igen (vad är det med flyttgubbar och vara överdrivet morgonpigga?!) kommer flyttgubbarna men den här gången för att hämta Christians saker. Jag tror att tanken är att jag ska vara nere på nya stället för att ta emot allting. Sen lär det bli fixande och stökande hela dagen för att förhoppningsvis kunna sova en första natt där. Hurra, då blir vi sambos!

Fredag: Min förhoppning är att få köket uppackat och fixat under fredagen. Köket är en sån sak som jag tycker är viktigt att få ordning på snabbt. Förhoppningsvis får jag hjälp av mamma och moster. Christians mamma och man kommer upp från Skåne för att hjälpa till att köra lite överblivna möbler till Örebro och fixa lite. Det blir en snabbvisit.

Helg: Helgen lär helt gå åt till att försöka komma i ordning så gott det går i nya lägenheten. För mig är det viktigast att få i ordning kök, sovrum och soffhörna. Sen kan allt annat få komma allt eftersom i lugn och ro. För Christian är det viktigt att få ordning på arbetsrummet så han kan jobba på måndag. Hans mamma är kvar och ska åka vidare mot Örebro ganska tidigt om jag förstått det hela rätt.

Mini var pigg och glad som alltid på morgonpromenaden imorse. Visst vill man bara pussa på den där nosen? 💖

Men hon tycker att allting är bra konstigt just nu. Ingenting är som det ska vara någonstans. Det är tur att man i alla fall kan hitta några solfläckar att lägga sig och mysa i hos Christian bland alla flyttlådor! Soldyrkarhunden!

En missnöjd Mini

Publicerat den av Anna-Maria 6 kommentarer

Mini är lite missnöjd med livet just nu tror jag. Det är för mycket flyttstök vart vi än är och ingenting är riktigt som det ska vara. Dessutom är matte lite överansträngd och ligger halvt utslagen med mensvärk så det blir inte så mycket roligheter att distrahera oss med heller. Jag som inte ens brukar ha mens har lyckats pricka in rätt tajming mitt i flytten.

Helgen har mest ägnats åt att försöka vila och ta det lugnt för min del medan Christian har flyttpackat och stökat. Det blev en kortare promenad både igår och idag så Mini fick springa av sig lite men jag orkade inte gå alltför långt. Det börjar kännas att det är lite mer vår ute nu. Verkligen skönt och välbehövt. Hoppas att all is försvinner snart också så det går lite lättare att vara ute och promenera. Jag är så trött på all halka överallt.

Nu ska jag fortsätta att klappa på lilla fröken missnöjd som ligger bredvid mig i soffan och dricka te. Ladda upp inför veckan som kommer. Det kommer bli en spännande och intensiv vecka!

De dubbla känslorna med att flytta

Publicerat den av Anna-Maria 4 kommentarer

Jag är mitt uppe i en flytt. Verkligen mitt uppe i. Allt jag äger är nerpackat på ett eller annat sätt, jag sover på olika ställen nästan varje natt och jag bara räknar dagarna innan vi får tillträde till vårt nya boende. För nu är det helt plötsligt inte bara jag längre utan vi. Och då menar jag inte vi som jag och Mini utan vi som jag och Christian. Jag ska bli ett vi för första gången. Det känns både spännande, fantastiskt och läskigt på samma gång.

Tänk vad dubbelt allt känns när man är mitt uppe i en flytt. Jag längtar verkligen efter att få komma till vår nya lägenhet och att på riktigt få börja vårt liv tillsammans. Att inte längre behöva välja om vi ska ses hos honom eller hos mig utan att vi på riktigt kan ha en vardag tillsammans. Men samtidigt så känns det väldigt tråkigt och vemodigt att lämna mitt lilla radhus som jag har trivts så bra i. Mitt lilla radhus som har varit min trygga plats under de senaste två åren och som fått vara med om några ganska stora livsförändringar. Det var där jag fick Mini och började började vända livet åt rätt håll. Det var där jag börjat lite lätt med arbetsträning och det var där jag träffade Christian.

Men nu är det dags för nya äventyr. Det är dags att slå ihop våra liv och bygga något nytt tillsammans. Det ska bli fint. Fint att ha hittat någon att dela livet med och fint att ha någon att känna trygghet tillsammans med. En person som förstår mig, ibland bättre än jag förstår mig själv, och som har blivit min stabila punkt i livet. Han som ger mig lugn. Han och Mini. Tillsammans tror jag att vi tre kommer få det bra där på det nya stället. På vårt nya ställe. Tillsammans.

En platsad dag

Publicerat den av Anna-Maria 7 kommentarer

Idag tar Mini sitt jobb som fröken Polis på största allvar. Hon tar varje chans hon får att platsa mig, kanske som hämnd för alla gånger som jag har platsat henne?

Hon började redan på förmiddagen med att vara plåster på mig. Jag passade på att borra in näsan i den där mjukaste pälsen uppepå huvudet. Det kan vara bland det bästa.

Hon fortsatte med att lunchlarma och det räckte inte med att jag la mig på soffan med datorn. Det passade inte för fröken så hon kom demonstrativt och skulle vara med. Det slutade med att hon ålade upp och la sig på min högerarm så jag fick helt enkelt lägga ifrån mig datorn och vila mer ordentligt istället. Det var väl kanske det jag behövde.

Efter att ha vilat lite och hjälpt mamma med en grej så satte jag mig än en gång i soffan för att knappa lite på datorn. Eller kanske sticka lite. Eller i alla fall dricka teet som stod på bordet. Men Mini var av annan åsikt och la sig tvärs över mig i soffan. Så mycket för det fipplandet. Nyss ålade hon ner, gick några sniff-varv och slutade med att larma. Igen.

Kroppen och Mini är ganska överens om att livet inte riktigt är som det ska just nu. Så hon har väl rätt i att jag behöver vila. Det är bara så himla frustrerande att inte kunna göra det jag vill. Så mycket för att jag skulle öva en sväng idag. Jag har i alla fall duschat och varit ute på en långpromenad med Mini före frukost. Alltid nåt.

Hur är er fredag?

När livet kommer ikapp en

Publicerat den av Anna-Maria 2 kommentarer

Kanske inte helt oväntat så har livet kommit ikapp mig litegrann nu efter allt flyttstök. Trots att jag har försökt att ransonera på krafterna så har det nog ändå blivit lite för mycket, lite för många dagar. Det får jag igen nu. Men det hade jag räknat med, även om det kom några dagar tidigare än väntat. Nu har jag nästan en vecka på mig att försöka vila ikapp och få kroppen lite mer på min sida igen inför tillträdet på tisdag och flyttlassen som går om en vecka.

Det jag inte hade räknat med var att jag skulle krokna redan innan aktiviteterna med kyrkan som jag hade inbokade den här veckan. Igår vaknade jag med feber men covid-test var negativt så det är ”bara” min vanliga överansträngning som spökar. Mini har attack-yl-larmat både i måndags och igår så när hon började med det igen på lunchen fick jag erkänna mig besegrad och lämna återbud till hembesöket jag skulle följa med diakonen på. Istället blev det sängen och försöka vila kroppen lugn, vilket inte gick sådär jättebra. Klockan larmade ungefär var 20e minut för hög vilopuls och jag hade så himla svårt att komma till ro.

Det är himla fint och bra att jag kan vara några dagar hos föräldrarna nu mellan allt flyttstök men är det något jag saknar när vi är här så är det min lite större säng. Mini kan vara väldigt mycket hund när hon breder ut sig tvärs över sängen mitt i natten. Hon ligger utsträckt på diagonalen och jag får ligga hopkrupen i övre halvan av sängen.

Annars tror jag att Mini trivs ganska bra med att vara här. Det är inte en massa flyttstök som det varit både hos mig och hos Christian utan mer lugnt och skönt. Dessutom går det att hitta solfläckar att ligga och njuta av. Det har vi inte haft nere hos oss på markplan. Både här och hos Christian tar hon varje chans hon får till att ligga i solen.

Annars har jag mest försökt vila och komma ikapp mig själv, även om det har gått lite sådär. Det har blivit mycket knappande på datorn och pysslande. Jag har börjat med twitter igen efter många års uppehåll så en del av tiden har gått åt till att sätta mig in i det igen. Följ mig här om du vill! Det där med sociala medier har helt plötsligt blivit riktigt skoj igen efter flera års stiltje. När jag inte fipplat med dator och mobil har jag stickat på mina restgarnsbenvärmare. De är nästan klara nu och Mini fick pröva dem.

Hon var inte helt övertygad men när råttan fick vara med också var det lite mer okej.

Efter vår lilla fotosession fick jag flärpen lite försynt där hon låg på soffan. Först gav hon mig råttan och då började jag ana oråd. Sen, efter lite ynkande, fick jag flärpen och då kom jag på att jag bara hade tagit den vanliga dosen kortison en halvtimme tidigare istället för dubbel dos som jag står på just nu pga feber och livet. Tur att jag har fröken polis som håller rätt på mig när hjärnan inte riktigt är med.

Idag är planen annars att jag ska vara med och spela på en andakt på ett äldreboende på eftermiddagen så jag hoppas verkligen att orken ska räcka till det. Pappa tog långpromenaden med Mini så jag kunde vila och spara lite på krafterna. Nu ska jag spela igenom psalmerna en gång till och hoppas att jag inte kroknar idag också som jag gjorde igår. Efteråt ska jag parkera mig på soffan hos Christian och krama på honom.