Om det är något man får öva rejält på som fiolfröken ibland så är det tålamodet. Ibland gäller det vissa lite knepigare elever men alltför ofta nästan tycker jag att det som kräver mest tålamod är föräldrarna.
Arbetsdagen idag startade med att jag en kvart innan jag skulle börja undervisa fick veta att den första eleven inte skulle komma. Eleven efter har inte dykt upp på hela terminen och jag fick veta igår att hon har slutat. Det innebar alltså att jag var en timme tidig. Tjohoo! Dessutom hade jag glömt pennfodralet hemma med alla blyertspennor (för att kunna anteckna i elevernas noter) och de andra pennorna för att kunna planera färdigt december i min buller journal när jag fick extra tid över.
Det finns också föräldrar som är med på lektionerna och kanske har lite väl mycket åsikter om saker. Det är en väldigt fin balansgång att hantera på bra sätt. Sen finns det såklart de föräldrar som är helt fantastiska också att ha med på lektion och stöttar och peppar.
Nu ska jag i alla fall låta kropp och huvud vila resten av kvällen och ladda inför en väldigt tidig morgon imorgon. Fiollektioner med förstaklassare står på schemat. I grupp. Ca 10 stycken sjuåringar med varsin fiol på samma gång. Det blir ungefär så galet som det låter. Haha! 