Stadsutflykt och dopkalas

Igår tog vi bussen ner på stan på eftermiddagen när Christian hade slutat jobba för dagen. Jag hade slumrat lite på soffan (och först vid köksbordet efter frukosten) så jag var lite mosig men vi tog bussen ner på stan ändå. Vi hade några saker att fixa med inför helgen när vi var bjudna på dop. Då behövde det införskaffas både doppresent och en skjorta till Christian.

Mini skötte sig bra som alltid. Här låg hon under mina ben vid busshållplatsen i väntan på att åka hem. Vi behöver träna lite mer på ”under”-kommandot, det var verkligen superlänge sen vi gjorde det. Men hon kom ihåg det ganska bra ändå tycker jag, även om rumpan stack ut lite.

Den här sötnosen fick följa med oss hem och skulle få bli Valters nya kompis. Jag provkramade på honom i affären och han fick godkänt. Alla barn behöver en ordentlig nalle! Så är det bara!

Vi köpte en liten röd bil till storebror Alfred också. Jag tänkte att det kunde vara bra när lillebror kommer få massor av presenter. Den blev en hit! Det var nog kul för honom att få sig ett litet paket också.

Idag var det dags för dop och strax före lunchtid åkte vi iväg till kyrkan. Mini följde såklart med och låg lugnt vid mina fötter under hela dopet. Hon slog sig till ro ordentligt mellan mig och Christian och reste sig inte förrän alltihopa var slut, trots att vi ställde oss upp i mitten under ceremonin.

Om jag inte minns fel sa prästen (som även är morfar till dopbarnet) att det var 50 vuxna, 10 barn och en hund där. Ganska överväldigande efter dessa år av pandemiisolering.

Efteråt var det dopkaffe i församlingshemmet och det bjöds på mackor och fika. Och en massa gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Det här var många gemensamma vänner till mig och Christian från när vi pluggade på universitetet här i Uppsala. När jag fortfarande skulle bli datavetare, innan jag flyttade från stan och fick för mig att bli musiker. Lite roligt att träffa dem igen nu men tillsammans med Christian. Så det kan gå va? Nu är det betydligt fler par och framförallt betydligt fler barn med. Det har hunnit hända en del under mina år borta plus pandemin.

Det är skönt att det fungerar så bra att vara ute på saker nu. Både med Mini men även med hur det fungerar för mig. Det är nog en kombination av att jag har både Christian och Mini med mig som stöd. Det gör att jag kan hålla nere stirret lite mer och då räcker orken längre. Jag känner mig lugnare och tryggare när jag har dem vid min sida. Det känns fint.

Men så ovan man är vid sociala situationer nu! Jag vet knappt hur man ska hälsa på folk längre. Kramas man? Tar man i hand? Vinkar man lite obekvämt? Hoppas verkligen att det inte ska dröja 2.5 år igen tills det går att ses nästa gång. Förhoppningsvis blir det redan till Valborg med några. Det vore inte så dumt!

En eftermiddag på Ikea

I tisdags bestämde vi oss för att ge oss iväg på äventyr. Vi packade ihop oss och tog bussen. Mini fick tränga ihop sig mellan mina ben och använde mig som huvudstöd.

Lite trångt men hon finner sig ganska bra ändå när vi åker buss.

Det var Ikea som var målet för utflykten. Vi ville framförallt titta på en del möbler som vi kikat på och se hur de såg ut i verkligheten innan vi skulle beställa. Mini storshoppade en Ikearåtta och bar stolt runt på den en stund inne i varuhuset. Hon skötte sig väldigt bra trots att det var en del folk, bland annat personal där, som försökte hälsa och locka på henne.

Vi tog en välbehövd fikapaus och vilade fötterna lite. Det behövdes för att orka med hela vändan genom varuhuset. Det blir en bit att gå!

När vi var klara kom vi ut till den här fantastiska solnedgången! Inte illa!

Mini la sig till rätta på bussen hem igen. Hon slumrade hela vägen hem.

Sen sov hon hela kvällen i soffan. Det var ansträngande för oss allihopa tror jag. En tur på Ikea är verkligen som ett träningspass.

Vi köpte lite småsaker som gick att få med på bussen hem. Bland annat nya gardiner till kök och vardagsrum. Sen blev det en ny badrumsmatta till gästtoan, en liten hylla med låda att ha datorskärmen på på skrivbordet och några hyllor till duschen att ha schampoo och tvål på. Lite allmänt smått och gott.

Annars var målet främst att titta på lite andra saker som vi tänkte beställa hem. Den stora leveransen knappade vi iväg i förmiddags och nu håller de precis på att bära in allting. Himla smidigt med inburen hemleverans så snabbt! Bra för oss som inte har bil och vill köpa stora saker. Det är framförallt en ny tv-bänk och hyllor till Christians rum som stod på handlarlistan. Så nu har vi att göra under helgen! Bygga Ikeamöbler kan ju helt klart vara ett spännande projekt.

Vi tittade en del på skrivbord också. Jag skulle gärna vilja ha ett större höj- och sänkbart till mitt rum. Men vi avvaktar lite med det för Christian tänkte byta ut det han har till ett bättre så då skulle jag kunna ta hans gamla. Det borde duga bra åt mig. Det gäller bara för fröken otålig att ha lite is i magen och avvakta lite istället för att fixa allt på en gång. Lättare sagt än gjort ibland för mig.

Veckans guldskedar – vecka 32

  • Ett bra och, som alltid, motiverande besök hos min sjukgymnast på smärtrehab.
  • Jag redigerade lite foton. Så länge sen sist! Hoppas att den lusten och energin kommer tillbaka på riktigt snart igen!
  • Jag spelade fiol en sväng igen och det kändes så bra i själen! Det blev en lite för lång sväng för vad kroppen riktigt klarade av bara men fy vad härligt det var att spela igen!
  • En utflykt till Ikea med föräldrarna ”för att titta på några småsaker”. 6 timmar, ett par platta paket och två kassar senare var jag hemma och helt slut! Men det gick ändå över förväntan och var en trevlig utflykt.
  • Äntligen lyckats hämta ut mer kortison (viktigt!!) som strulat och krånglat i flera veckor! (Licensmedicin + namnbyte hos tillverkare = massor av krångel!!)
  • Känslan att hämta en trave med reserverade böcker på biblioteket! <3
  • Hittade en liten loungesoffa på rea på Jysk som blev helt perfekt på min balkong! Där ska jag ligga och läsa resten av sommaren och hösten! Bara det slutar regna…
  • Trevlig kräftskivemiddag med föräldrarna hemma hos mig. Goda kräftor, god mat och gott fika. Bra lördagkväll!
  • Att låta kroppen vila en söndag efter att ha gjort alldeles för mycket i flera dagar. Läsa och sova på soffan och tillåta mig att vara nöjd i det.

Några flitiga och trevliga dagar med borttappat ”lagom”

Jag glömmer bort mig ibland med det där med ”lagom” och hur mycket denna kropp faktiskt orkar med. Blir extra knepigt efter en längre period med mindre ork i kombination med mer vilja att göra saker. Så fröken Alfons blev lite väl övermodig och får betala för det med råge idag. Men det får det vara värt.

I torsdags hängde jag med fiolen lite för länge. Men fy vad bra det var för själen! Det var så himla skönt och roligt att spela igen. Hjärncellerna kändes (innan jag totalkroknade lite senare på kvällen) lite klarare och framförallt mycket gladare. Däremot var kroppen mindre glad över att helt plötsligt spela i över en timme, eller om det blev närmare två. Trappa upp långsamt är nog ett mer hållbart koncept även där.

I fredags fick jag med mig föräldrarna till Ikea. Tanken var lunch och en liten vända för att kolla några saker. Jahaja. 6 timmar, två platta paket och två kassar senare var jag hemma. Helt slut! Haha! Men det gick ändå förvånansvärt bra.

Påsarna med handlade grejer fick vänta på bättre tider. Det borde ingå uppackning och montering av allt man handlar också!

En ny griskompis fick jag med mig hem också. Eller två snarare, en stor och en liten. Eller, de är snarare tänkta till Voffen när hen kommer. Frågan är om jag kommer att lämna ifrån mig den stora grisen sen, vi har blivit lite för bra kompisar!

Soffa på balkongen

I lördags blev det en utflyktsvända till. För att hämta kortison på apoteket (krånglat i flera veckor med beställning = panik!), lämna och hämta låneböcker på biblioteket och en vända till Jysk. Jag hade spanat in en loungesoffa på rea som blev alldeles perfekt på min balkong! Så himla mycket bättre för min trötta och slitna kropp än de där rangliga stolarna! Där räknar jag med att kunna ligga och läsa med en kopp te långt in på hösten! Ja, bara det slutar regna nu då…

Kräftor

Efter att ha fixat och stökat i ordning en hel del här hemma med föräldrarnas hjälp så var det dags för middag! Kräftor och alkoholfritt bubbel! Mums!

Ryggbiff, rotfrukter i ugn och sparris

Som varmrätt blev det ryggbiff, ugnsgrönsaker och sparris.

Efter lite kvällsfika var det verkligen tack och godnatt för min del. Så när föräldrarna promenerade hemåt parkerade jag mig i sängen och läste bort den värsta stirrigheten och övertröttheten för att så småningom kunna sova. Idag är bakis-heten enorm och jag kan knappt röra mig. Så det är vila, läsa, halvsova och hänga på soffan som gäller.

Miniveckouppdatering och veckans guldskedar – vecka 27

Nu har det varit tyst här igen ett tag. Hjärncellerna har inte riktigt räckt till för att komma ihåg och orka med att uppdatera något. Men det har inte varit en innehållslös och dålig vecka för det. Mest att energin till stor del har gått åt till annat och till att vara hemma hos mig själv igen. I tisdags plockade jag ihop mina saker igen och åkte hem till mig efter ett par veckor hos föräldrarna. Borta bra, och toppen med lite hjälp från mamma och pappa vid behov, men hemma bäst!
Annars börjar jag nog landa lite mer i att det inte blir Nova och jag känner att det är rätt ändå. Även om det såklart fortfarande känns väldigt tråkigt. Jag fortsätter att hoppas och intalar mig att de snart har en vovve till mig som blir helt perfekt.

Jag tänkte försöka börja med en sammanfattning av de saker jag är glad och nöjd över att ha orkat med under veckan. De bra sakerna som har hänt och sånt som varit värt att lägga min energi på. För att samla på positiva och bra saker helt enkelt. Det är ju ett ganska fint sätt att avsluta varje vecka på. Den här veckan får det också fungera som en miniveckouppdatering.

  • Ett bra besök hos nya husläkaren. Han verkar kunna ha potential att bli bra, det vore verkligen skönt! Vi hann i lugn och ro igenom det som behövdes och när försäkringskassan direkt krånglade med den nya sjukskrivningen hann jag inte ens se det innan han hade skickat in nytt intyg.
  • Jag kunde åka hem till mig igen i tisdags efter ett par veckor hos föräldrarna. Dessutom räckte krafterna (nästan och med lite envishet) till att gå ut och äta med mamma och pappa.
  • Min bebisbästis och mamman kom hit för att leka och fika och det slutade med att pappan dök upp också. Väldigt kul och välbehövt att få träffa dem!
  • Det ska äntligen göras några fler tester för att utesluta andra muskelsjukdomar. (Tyvärr blev det pga det ingen mer botox i axeln som jag hade trott).
  • Det blev en trevlig shoppingtur med mamma och pappa till elgiganten och secondhandbutik. Så skönt att orka och klara av att göra lite mer saker igen!
  • Jag har stora förhoppningar om att Apple Watch:en som jag efter en hel del funderande valde att köpa kommer att underlätta på så himla många sätt för mig i vardagen. Många bäckar små!
  • Jag orkade promenera hem efter en trevlig lördagsmiddag hos föräldrarna och söndagspromenaden idag gick lättare än väntat. Hurra för att orken ändå långsamt blir bättre!
  • Jag hittade två par jeans som förhoppningsvis fungerar med min trotsiga magen som lätt svullnar upp. Det har fungerat att ha det ena paret idag trots mensvärk! Så skönt att kunna använda lite vettigare byxor ibland!

Men vaddå guldskedar, kanske ni tänker? Skedteorin, eller the spoon theory som det heter på engelska, är en väldigt bra beskrivning och mått på hur mycket energi någon som lever med kronisk sjukdom har att disponera under en dag. Man mäter helt enkelt allt man gör i antalet skedar och beroende på dagsformen har man bara ett visst antal skedar att använda sig av. Med guldskedar menar jag de där skedarna som ägnas åt till de lite extra fina och bra sakerna helt enkelt. Inte bara det nödvändiga, tråkiga som behöver göras.
Jag har tänkt länge att jag ska skriva ett mer utförligt inlägg som förklarar skedteorin lite bättre. Men skedarna har inte riktigt räckt till hittills. Haha!

Långhelgen i några bilder

Hej och hå vad tröttheten har kommit ikapp mig de sista dagarna! Att jag aldrig riktigt lär mig! Fast krascherna är betydligt mindre nu än tidigare så det är helt klart ett steg i rätt riktning ändå.

Det var ju långhelg nyss och jag la mest märke till det genom att det var så läskigt många parkeringsplatser lediga nedanför mitt hus i torsdags. Haha!

I fredags åkte jag ner på stan med föräldrarna för att äntligen fixa ett par nya skor. Verkligen på tiden, de gamla gympaskorna har nog mer hål i sig än sko vid det här laget så jag var i desperat behov av ersättare till dem. Fick toppenbra hjälp på Löplabbet! Efter fika och fixa några andra småsaker på stan blev det middag hos dem som avslutning på en trevlig dag. Inte så tokigt!

I lördags åkte jag och hälsade på ett par kompisar som jag inte träffat på alldeles för lång tid. Den här kompisen fick följa med till dem som present till det lilla krypet som bor och växer i hennes mage. Kaninen passade alldeles utmärkt för att testa babyskyddet de fått låna till bilen!

Söndag skulle bli en ganska lugn dag och jag passade på att provgå en sväng i mina nya skor. Rosa och tjusiga är de dessutom, utöver att förhoppningsvis ge bra stöd på rätt ställen åt mina dåliga fötter. I rosa skor måste man ju helt enkelt gå lite lättare och bättre tänker jag! Haha!

Efter promenaden blev det lite välbehövd vila på soffan och en bok medan Stuart dammsög av köket åt mig. Av flera anledningar har det blivit så att Bob, min gamla robotdammsugare, har fått flytta till mina föräldrar och Stuart, deras dammsugare, har fått flytta hit till mig istället.

Det där med att jag skulle vila ordentligt i söndags gick inte sådär jättebra. Det var för många saker jag ville göra och hade inte riktigt vett att låta bli helt enkelt. Det fick jag igen i måndags, och egentligen hela den här veckan hittills. Jaja, det är sånt som händer antar jag. Är huvudet dumt får kroppen lida. Men fiolen fick komma fram en sväng igen och det var både roligt och bra för oss båda.

I måndags var livet tungt. Eller kroppen snarare. Efter en långsam förmiddag då jag försökte mota bort mördarhuvudvärk med mängder av hemmagjord vätskeersättning var det dags att åka till Enköping för röntgen av bihålorna. Tänk om de nån gång skulle vilja fota utsidan av mig som omväxling…! Haha! Knöligt att behöva åka hela vägen dit men så skönt att slippa väntetider. Både väntan på själva undersökningen (de ringde i fredags och jag fick tid i måndags!) och slippa förseningar. Varje gång jag gjort något i Enköping så har jag fått komma in FÖRE utsatt tid. Hur ofta händer det liksom?

Nu är det snart dags för nästa långhelg igen. Hej och hå vad tiden går snabbt! Men just nu gillar jag det. 5 dagar till Nova! Galet!

En lugn helg

Den här helgen har gått i väldigt lugnt tempo. Sista veckan har kroppen haft åsikter om något oklart men de sista dagarna har jag ändå i långsamt tempo orkat göra lite saker. I fredags kom Sara hit med sushi till lunch. Det var alldeles för länge sen vi sågs ordentligt nu så det var verkligen på tiden! Bra att få prata ikapp lite om livet och umgås.

Efter en lugn förmiddag promenerade jag igår eftermiddag iväg hem till föräldrarna. Trots dubbar på skorna var det riktigt otäckt att gå i halkan. Det är helt galet vad halt och knaggligt det är här på gatorna just nu! Väl framme bjöds det på fika för min faster och farbror var där för att gratta mamma som fyllde år för en vecka sedan. Vi hade redan haft ordentligt kalas för henne förra lördagen men de var upptagna då så det blev fika igår istället. Bra anledning för mig att komma ut en sväng och jag fick middag också innan pappa skjutsade hem mig. En trevlig lördag helt enkelt!

Ny kalender

Idag testade jag orken lite med att åka en sväng till Gränby centrum. Jag har levt de här första 13 dagarna på året utan någon kalender så det var verkligen på tiden att det åtgärdades. De hade lite för många att välja på i bokaffären men det fick bli något lite skojigare än de tråkiga svartvita. Rosa känns ju helt klart som min grej så kommande år får vara rosa! Lite annat nödvändigt lyckades jag med att köpa också i form av ett par favoritpennor, lite ansiktsprylar och resorb.

Det blev en ganska yrslig vända med flera vilopauser men jag fixade det! Tjohoo! Livet blir ganska spännande när det känns som att man är kalasfull hela tiden. Det känns mycket mer befogat om man faktiskt har druckit vin. Haha! Men det var bra att komma ut en sväng och jag fick det viktigaste fixat ändå.

Ny kalender

Resten av eftermiddagen och kvällen har jag jag mest hängt på soffan, duschat och ätit middag. Helgen har kantats av mensvärk så nu har jag bäddat ner mig på soffan med vetepåse, te och Så ska det låta på tv. Trevlig och lugn söndagkväll.

Jag försöker att ta vara på de bra sakerna och hitta fungerande sätt och lösningar på saker nu istället för att bara vara bitter över att jag inte mår bra. Det gör ändå ganska stor skillnad och är nog en viktig del i att försöka hitta vägen till ett bättre fungerande liv. Jag tänkte också försöka att dela med mig lite mer av livet som numera kanske ser lite annorlunda ut än förut. Men det betyder inte att det måste vara dåligt.

Glad flyttstök, påsk och allt sånt!

Glad påsk!

Nu är det visserligen en vecka sent, men glad påsk måste man väl ändå kunna säga när det är sista helgen på påsklovet? Haha! Lyxen med att jobba som fiolfröken: man får påsklov! Väldigt passande såhär mitt allt flyttstök måste jag säga.

Sista veckorna har verkligen rullat på i en himla fart. Det blir ju så när det är mycket nytt som händer. För att komma ikapp lite kan vi ju ta en titt på i alla fall några foton från min mobil så ni får hänga med litegrann i allt som hänt. Här bor jag ju numera. Så häftig och märklig känsla! ↓ 
Som musiker behöver man öva. Även om det bra notstället fortfarande är hos föräldrarna och det hopvikbara inte var hittat ännu i flyttkartongerna från Örebro. Jag löste problemet genom att flytta in i bokhyllan! Praktisk nödlösning! (Faktiskt bättre för iPaden än det rangliga, hopvikbara notstället. Haha!) Nu har hyllan blivit bättre inflyttad i och ordnad men det får fortsätta vara en eller två hyllor tomma att kunna lägga ifrån mig fioler på.
Hur glada grannarna är över att få tillbaka sin nygamla musikergranne återstår att se…

Första dagarna, eller veckan till och med, jag bodde här var det så himla fint väder! Strålande sol och Uppsala visade sig verkligen från sin bästa sida. Det var nästan helt vindstilla på min balkong så det gick att sitta där ute kortare stunder. Tänk bara när det blir vår på riktigt….!  
Så blev det ju påsk också! Påsken är verkligen en familjehögtid för mig. Träffa släkten och äta sill, det är bra grejer. Så det är ungefär det jag ägnat mig åt. Det blev skärtorsdagsmiddag hos föräldrarna efter jobbet. Det var väl kanske hälften av alla elever som dök upp på fiollektion på skärtorsdagen.
På långfredagen hoppade jag på bussen till min moster där det bjöds på släktmiddag med (nästan) hela mammas sida av släkten. Himla trevligt och massor av god mat. Att dessutom få med en påse med rester till lunch är ju inte helt fel!

På påskafton åkte jag med mamma och pappa till Gränby centrum för att leta efter en ny jacka. Min vinterjacka har blivit alldeles för varm nu när det håller sig kring 0-5 grader varmt så jag behövde desperat en ny vårjacka. Efter lite letande åkte jag därifrån med en tunn täckjacka som var på rea, en jeansjacka (för 199kr på H&M!!) och tre toppar. Mirakel kan ske, jag som avskyr att köpa kläder! Sen blev det påskmiddag hos föräldrarna. För det måste ju ätas en massa påskmat även på påskafton!

Jag fick påskägg också! Bra att mamma och pappa har insett att jag aldrig kommer att bli vuxen på riktigt. Lösgodis, lyxchoklad och ett nattlinne var det i det stora påskägget. Tjohoo!

Efter att ha ätit lite för mycket mat (det där med sill och lax och sånt, det går liksom inte att äta lite av!) la jag mig på soffan. Shoppa kläder och äta en massa mat tar på krafterna! Vi tittade på Stjärnornas stjärna, fikade och sen promenerade jag hem till mig. Skönt att det bara är 10-15 minuters promenad hem. Det är ganska lagom när det börjar bli sent och kroppen är lite trött.

Både söndag och måndag eftermiddag kom mamma och pappa hit och hjälpte mig med en hel del flyttstök. Kommer ni ihåg alla flyttkaronger från förra inlägget? Nu är faktiskt ALLA kartonger uppackade! Dessutom har jag gått igenom allting eftersom jag inte hann med det när det packades ner i Örebro. Det hann bli flera smärre kaos under tiden allt sorterades och oj vad jag har slängt grejer. Men fy vad skönt det är nu när det är gjort! Jag har några kartonger kvar nere i förråden i källaren som är från innan jag flyttade härifrån för snart sju år sedan men de får bli en annan vända. Allt viktigt och brådskande är uppackat och sorterat. Noterna är till och med ordnade efter både instrument och genre i bokhyllan!

Mamma hade med sig påskrester så det blev en riktig lyxmiddag mitt i allt flyttstök på söndagkvällen. Och jag fick rester att äta av i flera dagar. Märks det att jag är otroligt lättflirtad när det kommer till att få matlådor och rester? Haha!

Efter att ha bott här i nästan två veckor fick jag äntligen tummen ur att klistra dit en ny lapp med mitt namn på brevlådan. Av någon anledning hade min gamla rivits bort. Jag kunde inte hålla mig så det fick bli rosa penna. Antingen får det fortsätta vara tjusigt och färgglatt tänker jag eller så kanske föreningen förstår hinten och sätter dit en printad lapp som matchar alla andras. Jag hoppas på det första. 
Nu sitter jag vid mitt köksbord i en nystädad och faktiskt ganska så vettigt iordningfixad lägenhet och har ätit lördagsfrukost. Det är lite tavlor och grejer kvar som det ska fixas med och en del småstök såklart men det är helt klart godkänt här nu tycker jag. Tur är väl det för ikväll vankas det 30årskalas med släkten!
Det är inte klokt att jag fyller 30 på måndag! Hur gick det till?! 
Jag har laddat med bubbel, ballonger, öl, förbeställt pizza och mamma fixar tårta. Inget avancerat men det passar mig. Det viktigaste är att få fira och träffa släkten, inte att det måste vara någon femrätters lyxmiddag. Det är inte riktigt min grej ändå. Hur vi ska få plats allihopa återstår att se. Men finns det hjärterum så finns det sjärterum är min filosofi. Lite inflyttningskalas passar ju bra i samma veva.

Trevlig helg på er! 

Nya fotodrömmar

Det har börjat klia i fotofingrarna igen nu efter ett väldigt långt uppehåll från fotografering. Av flera anledningar är jag lite sugen på en mindre, smidigare kamera. Dels skulle jag gärna vilja ha en kamera som lätt går att ha med mig i väskan. Den bästa kameran är ju faktiskt den man har med sig. Sen skulle det vara skönt att ha en mindre och lättare kamera med tanke på de problem jag ändå har med kroppen. Jag har mycket ont i både kroppen och händerna och att då handskas med en stor, tung systemkamera är lite kämpigt. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att jag kommit av mig med fotandet, att jag faktiskt inte mår så bra av den tunga kameran.

Vad borde jag ha?

Jag har börjat kika lite på vad som finns och oj vad mycket nytt, spännande det kommit de senaste åren! Jag har fastnat lite för Canon M6 och ha ett 22mm objektiv till som är smidigt att ha med. Sen går det att med en adapter använda alla de andra objektiv jag redan har. Eventuellt kanske det lutar lite mer åt en M5a för att få en sökare också.

Bilder lånade från Cyberphoto

Efter att ha bollat lite idéer med en kompis också kring det hela så blev jag nyfiken på en Sony A7. Så mycket kamera i så litet format! Och det går att använda Canon-objektiv på den också med en adapter. När jag träffar honom och hans sambo på fredag ska jag passa på att klämma lite på hans Sony. Kanske till och med pröva om mitt Tamron-objektiv fungerar med adapter.

Vad jag inte kan förstå är hur Sony har lyckats få in en fullformatsensor i en så liten kamera?! Så häftigt!

Bild lånad från Cyberphoto

Separationsångest

Men jag har lite separationsångest från att göra mig av med min Canon 6D som jag ändå tycker himla bra om. Så frågan är väl om jag ska tänka mig en kamera som kompletterar den jag redan har eller någon en som ska ersätta den.

Det roligaste och viktigaste skulle ändå vara att komma igång med fotografering igen. Det börjar klia mer och mer i fingrarna när det kommer till att syssla med allt möjligt kreativt igen vilket känns roligt.

Julspelning, jobb och äntligen jullov

I måndags hade jag och Christoffer en himla trevlig och mysig spelning med vår duo Dur & Moll på en träffpunkt för pensionärer här i Uppsala. Jag gillar att spela på äldreboenden och liknande ställen, det är verkligen uppskattat och det är oftast så avslappnat och härlig stämning. Härligt när de sjunger med lite, fnissar när man skojar med dem och ställer frågor. Vi passade på att spela alla möjliga smöriga jullåtar som passar in såhär sista veckan före jul. Väldigt roligt! Både jag och fiolen hade tomteluva dagen till ära, något som roade många av tanterna. 

Efter spelningen blev det vila resten av eftermiddagen framför en julfilm på Netflix och försöka vila bort förkylningen som envisas med mig fortfarande. Sen sushi till middag som avslutning på en ändå himla bra dag.
Tisdagen var ännu mer förkyld och otroligt trött, mindre lyckat då jag skulle jobba på eftermiddagen och dessutom inte hade hunnit med att förbereda lektionerna. Men det fungerade ändå och det blev trevliga sista lektioner före jul.

 

Onsdagen var fullspäckad, gick i ett kör, och sa bara swish så var den otroligt långa dagen över. Först genrep kl 8 med stråkklasserna inför julavslutningen, sedan hem och äta lite lunch och ordna med en hel del praktiska saker, mail och sånt (mycket spännande förändringar på gång inför våren!). Sen var det dags att åka ner på stan för att möta upp Carol igen för möte, fika och sen en första träff med ett väldigt spännande projekt vi ska vara en del i under våren. Mer om det får bli ett eget inlägg, det är helt enkelt för häftigt för att inte få sin egen plats i rampljuset.

Idag var det julavslutning på skolan som stod på jobbschemat. Det är lite pyssel med allt kring det. Stämma 26 fioler, hålla ordning på tre omgångar med 7-åringar som ska upp på scen efter varandra och få fiol, stråke och komma på plats och sedan spela samma sak samtidigt. Hej och hå! Men det gick bra och de skötte sig verkligen över förväntan måste jag säga! Stolt fiolfröken!
Vi fick vara med och spela lite jullåtar till allsång lite spontant på slutet också i otroligt icke-fiol-vänliga tonarter. Väldigt roligt!

Sen var det bara pysslet kvar med att packa ihop alla fioler igen innan nästa avslutning skulle börja. Rätt storlek på fiol skulle hamna i rätt låda, rätt fiollåda skulle hamna i rätt hög för att fraktas tillbaka till rätt ställe och helt plötsligt stod vi där med en fiol utan låda. Har man inte tillräckligt med jobb så kan man ju alltid göra sig lite extra, haha! Men till slut fick vi ihop allting och både rektor och musiklärare på skolan var nöjda med elevernas (och vårt!) jobb så det var kul.

Efter jobbet åkte jag ner på stan för att inse att ungefär halva Uppsala måste ha tänkt samma sak som mig, att det är julafton snart och allt det sista måste panikhandlas. Efter en tidig lunch blev det några vändor i affärer, sedan en tur för att snoffsa till ögonfransar och ögonbryn (helt klart värt det för en sån som mig som annars har totalt genomskinliga ögonfransar!) och sedan fortsätta med julklappsletandet. Efter några vändor i diverse affärer lyckades jag ändå få alla julklappar färdiga och dessutom hitta en outfit inför julafton. Jag som inte i första taget frivilligt shoppar kläder, eller använder ordet outfit för den delen. Men outfit känns som en passande beskrivning, mer skojigt än fint kanske. Har man inte så mycket julkänslor får man helt enkelt skapa sig dem den drastiska vägen! Ni får se på julafton.

 

Nu firar jag jullov och att julklapparna är fixade med vila på soffan och titta på Ensam Hemma. Det var verkligen hur länge sen som helst jag såg den filmen så det var på tiden nu när den går på tv. Praktiskt med inspelningsbox så det går att titta senare och sedan spola i reklampauserna.