Tågutflykt, ettårskalas och sjukgymnastbesök

Jag har plockat fram violan igen efter lite för många års uppehåll och börjat försöka öva lite. Börjar ganska grundläggande med lite skalor, en etyd och en enkel konsert som jag spelade för många år sedan. Det känns väldigt dubbelt fortfarande. På ett sätt är det kul att komma igång lite igen samtidigt som det är så otroligt mycket ångest och negativa tankar kopplade just till violan. Men det går väl inte att komma över det jobbiga utan att faktiskt utsätta sig för det tänker jag, så det gäller nog att bita ihop och försöka fortsätta ändå även om det känns tufft.

I söndags blev det premiärtur med tåg för Mini. Det var inga problem alls, hon kröp in under bordet och la sig som om hon inte gjort något annat förut. Trots några andra hundar i vagnen låg hon lugnt hela resan.

Vi hade köpt med oss lunch att äta på tåget. Inte så dumt!

Målet med resan var ettårskalas utanför Gävle hos gemensamma vänner. Inte så dumt! Det var en hel del gamla vänner där som var kul att träffa igen. God mat fick vi också. Det var smörgåstårtor och en massa fika. Jag fick en helt egen tallrik med blandat plock som var riktigt gott. Kul att få komma bort på kalas!

Hemresan gick lite knaggligare. När vi åkt en bit med tåget ropade de ut att vi inte skulle komma hela vägen till Uppsala pga polisinsats på stationen. Så vi skulle stanna i Storvreta och blev hänvisade till att ta stadsbussen resten av vägen. Men att stationen i Uppsala var helt avstängd för tillfället. När pappa hörde om det erbjöd han sig att komma och hämta oss i Storvreta så vi slapp krånglet med stadsbussarna och tur var väl det. När vi åkte förbi busshållplatsen var bussen som stod där redan överfull och kön utanför var längre än hela bussen. Så det skulle nog tagit några timmar innan vi hade tagit oss hem den vägen.
Väl hemma kraschade vi på soffan. Både jag och Mini var väldigt trötta efter dagens utflykt. Men jag var nöjd ändå över hur bra jag hade orkat med allt trots mensvärk. Skönt att ha lite mer ork till att göra saker numera. Mini blir trött av att vara ute bland så mycket folk och framförallt en massa barn som vill leka. De är lite väl opålitliga för hennes smak så vi fick pausa lite en stund i mitten och gå ut och sniffa och springa på gräsmattan istället.

I måndags eftermiddag var det dags igen för besök hos min sjukgymnast på smärtrehab. Mini var såklart med och höll ställningarna och vaktade matte ordentligt efter bussresan dit. Det tar lite på krafterna fortfarande att åka buss även om det går bättre och bättre. Besöket hos honom blev bra som alltid. Han fungerar nog mer som terapeut för mig än som sjukgymnast men han är en så himla vettig och bra människa. Får bra stöd och tips om allt möjligt från honom, både när det gäller kroppen men även livet i allmänhet. Han är helt enkelt rätt person på rätt ställe!

Det blev ett ovanligt långt besök hos honom så klockan var mycket när vi väntade på bussen hem igen. Passade på att skicka bild till en kompis som bor där ute, att vi var i deras kvarter och hängde.

På vägen hem fick jag snouten i knät. Då tyckte nog Mini att det var hög tid att komma hem igen och vila för matte. Och mer än hög tid för middag för henne. Christian var ute på äventyr så vi hade en kväll själva. Mini har börjat bli så gnällig så fort Christian är borta. Ynkar och går och lägger sig på mattan i hallen och väntar på att han ska komma hem igen. Hon är som mest nöjd när vi båda två är hemma och sitter i soffan och inte gör någonting annat. Vi ska bara vara där.

Annars har veckan bjudit på en tur till veterinären igen för att kolla rumpan som krånglat några gånger. Men den här gången såg allt fint ut så det var skönt att det inte blivit krångel redan igen. Jag har varit så orimligt trött så det har blivit mycket vila och tupplurar för att orka med dagarna. Tror att kroppen börjar komma ikapp mig lite av allt stapplande på kryckor. Det tar på krafterna och sliter en hel del på armar och axlar. Har promenerat både till veterinären och till vårdcentralen den här veckan så det har nog gjort sitt till. Tror kanske kroppen helt enkelt är i stort behov av vila just nu för att komma lite mer på banan igen. Svårt att veta alltid när man ska vila och när man behöver bita ihop och ta tag i saker istället.

Tankar kring övning och en trött hund

Det är mycket som händer den här veckan. Mycket som tar på krafterna för både mig och Mini. Flera år av sjukskrivning och pandemi gör verkligen sitt till för hur man klarar av sociala aktiviteter. Jag känner att jag har så svårt för att avgöra vad som är mycket och lite aktiviteter. På mitt förra inlägg fick jag många kommentarer om att jag har mycket saker på gång den här veckan. Jag borde nog försöka lära mig att tänka om kring vad som är mycket och lite aktiviteter och vad som faktiskt räknas som aktivitet.

Jag har ju en dålig vana att ”inte räkna” till exempel övning som en aktivitet då det är nåt jag tycker att jag borde få in och göra varje dag ändå. Förut kunde jag utan större problem öva fyra timmar om dagen. Nu är förutsättningarna helt andra och jag och min sjukgymnast har lagt upp en plan för hur jag förhoppningsvis ska kunna komma tillbaka till övningen igen på ett mer hållbart sätt. Utan att få ont och överanstränga mig. Jag fick lära mig den hårda vägen att 3*15 minuters fiolövning två dagar i rad i förra veckan blev för mycket. Jag fick ont. Så nu har vi backat ännu mer men lagt till lite mer fysisk träning för axlar och kroppen. Varannan dag med 3*10 minuters övning på olika instrument plus träningspasset och varannan dag vila och utvärdera hur det har gått.

Det stressar mig lite att ”bara” få öva 10 minuter på varje instrument och varannan dag. Jag hade blivit mindre stressad om han hade sagt att jag skulle öva fyra timmar. Så konstigt tänker jag kring allting. Men nu gäller det att hitta ett hållbart sätt att komma tillbaka. Något som funkar varje (eller varannan) dag utan att överanstränga mig. Det är svårt när man har en kropp som inte fungerar riktigt som den borde. Vi hoppas att ha hittat en nivå som ska funka men är båda medvetna om att det är risk för att det blir för mycket. Otåligheten i mig vill såklart köra minst det tredubbla av allting och det är svårt att tygla.

Nu blev det här inlägget mest om övning och träning. Här är i alla fall en trött Mini-hög på soffan i måndags efter att vi både varit på hembesök med diakonen, fikat hos föräldrarna och varit hos sjukgymnasten. Då blev det en trött hund. Och en trött matte.

Hon var med och hjälpte till att svara lite på mail och fixa med datorgrejer. Den lilla själpredan.

Igår blev det en tur till Ikea igen efter att jag varit på Mikaelsgården med diakonen. Märks det att vi är nyinflyttade och har mycket att fixa med? Vi började med att lämna tillbaka en spegel som vi köpt som var skev och hade konstigt glas. Sen blev det lunch innan vi tog en snabbtur genom varuhuset för att köpa ny spegel, en skrivbordsskiva till Christian och några andra småsaker.

Efteråt var jag trött. Mini också. Så vi hängde på soffan resten av eftermiddagen. Jag tror att jag slumrade en stund också men det var nog välbehövt. För sen lyckades jag ta tag i och fixa med en del adminsaker före middagen som jag skjutit upp. Efter middagen lyckades jag faktiskt ta tag i resten av sakerna jag behövde fixa med också trots tröttheten. Jag spelade igenom psalmerna inför andakten idag, gjorde träningen och duschade. Sen parkerade jag mig på soffan i pyjamas med kvällsfika och bok.

Jag var lite rädd för att orken idag inte skulle räcka till om jag tog tag i alla sakerna igårkväll istället för att vila men än så länge verkar det gå ganska okej ändå. Det är svårt det där, att balansera orken och energin för att lyckas göra det som behövs. Jag hade inte kunnat vara med och spela idag om jag inte hade tittat på psalmerna igår. Nu ska jag nog spela igenom dem lite snabbt igen för att vara förberedd ordentligt, och bestämma mig för vad jag ska spela själv också. Jag väljer mellan två olika låtar.

Hur ser eran onsdag ut? Gör ni något kul?

Ny vecka, nya tag och uppladdning inför hösten

Vecka 34

Nu ni, är det nästan höst!

Lite så känns det i alla fall när både jobb och planering inför hösten drar igång på riktigt. Att det börjar bli mörkt så tidigt om kvällarna också gör ju inte saken bättre heller. Jag har egentligen ingenting emot hösten annars men jag älskar verkligen de ljusa sommarnätterna i juni. Det är helt klart det värsta med hösten och vintern tycker jag, bristen på ljus.

Annars njuter jag verkligen av det svalare vädret! Så otroligt välbehövt! Även om jag gärna hade kunnat vara utan de galna stormarna som varit några svängar här i Uppsala. Häromdagen kom det en helt galen hagel- och åskstorm, bland det mer brutala jag nånsin varit med om tror jag. Så glad att jag var inomhus då och inte behövde gå ut!

Vecka 34

Det var länge sedan jag la upp och visade någon veckoplanering från min bullet journal så det är väl på tiden nu! Lagom till jobbstart och allt. Det har blivit mitt sätt att få in lite mer kreativitet i vardagen. Våga testa och låtsas att jag faktiskt kan göra tjusiga saker. Haha! Det är betydligt snyggare nu än när jag började i höstas så övning ger färdighet. Sen övar jag mest på att saker inte alltid behöver vara perfekta och felfria. Det är viktigare att det gör gott för själen och att det är roligt.

Idag fick det bli lite musikinspirerat tema på veckan just för att jobbet drar igång igen, även om det bara är planering den här veckan. Sen är min förhoppning att komma igång lite bättre med övning och spelande. Det är på tiden efter den här sommaren!

Min bullet journal har blivit mitt sätt att hålla ordning på livet och få struktur på saker och ting när hjärncellerna inte alltid är på topp. Nu tänker jag att det är dags att ta tag i livet ordentligt. När vädret är svalare och medicinerna långsamt verkar börja ha lite effekt. Många bäckar små helt enkelt och babysteg i rätt riktning. Herregud, idag har jag ju till och med lite mascara på ögonfransarna! (Visserligen enbart för att jag skulle fixa nytt pass och tänkte att jag i alla fall skulle försöka se lite anständig ut. Men det sprack fullständigt, den som uppfann de där fotomaskinerna hos polisen kan inte ha något estetiskt sinne överhuvudtaget!)

Den riktiga 30-årsdagen

Det var ju inte i lördags jag fyllde år även om jag hade pizzakalaset då. I måndags var min riktiga födelsedag och den måste vi ju passa på att kika lite på också tycker jag. Även om det är genom mobilen och instastories.

Jag började med födelsedagsfrukost! Det måste man ju även om man bor själv! Kaffe, omelett och två smörgåsar med vegopastej och saltgurka. (Saltgurka är för övrigt min senaste craving, äter det till allt känns det som!)

Även om det var en tom dag i kalendern så fanns det en massa jobb att fixa med. Så är livet som fiollärare, musiker och egen företagare. Framåt lunchtid hade jag planerat veckans lektioner och fixat med lite annat som behövde fixas med. Så skönt att ha fått in vanan att planera hela veckans undervisning i tid och slippa sitta med det i panik strax innan lektionerna.

Efter lunch blev det ett teknikpass. Skalor behöver spelas oavsett födelsedag eller inte! Kanske snarare blir viktigare med åren! Haha!

Jag lyxade till det med kärleksmums (gluten- och mjölkfri som jag hittade i frysdisken på Ica! Så god!) som jag piffade till med rester av tårtingredienser. Dessutom fuskade jag med en andra kopp kaffe. Jag blir nog aldrig vuxen på riktigt, även om jag tror att det nog har slutat att överraska folk vid det här lagen.

Efter lite mer övning var det dags att hoppa i andra kläder för då kom mamma och pappa för att fira mig.

Jag bjöd på bubbel och de kom med paket. Bra fördelning måste jag säga!

Efter att ha druckit upp bubblet och öppnat paketen var det dags att åka neråt stan i spöregnet. För Uppsala bjöd verkligen inte på sin finaste sida direkt. Spöregn och bara ett par grader varmt. Blä! Vi åkte i alla fall ner till Bishops Arms för att äta middag!

Jag åt pulled pork som var så himla god! Den nästan smälte i munnen.

Vi hade missat att måndagar tydligen är quiz-kväll så vi hamnade mitt uppe i någon slags quiztävling och kvällens tema var dryck. Vi kom på en övertygande och delad sistaplats! Haha!

Som avslutning blev det lite Xanté och en kopp te innan det var dags att åka hemåt igen i regnrusket.

När jag kom hem kröp jag ner i sängen med en kopp te. Typ det bästa sättet att avsluta dagen på. En lugn och bra födelsedag helt enkelt!

Vad det var i paketen?

Jo! Ett fint kort, långa teskedar (vilket är typ det enda jag faktiskt behövde i köksväg) och en soffa! Mamma hade letat fram den lilla soffan som fanns i mitt dockskåp så jag fick den inlindad i ett paket. Väldigt fint! Men den riktiga presenten är ju såklart en riktig soffa! Så himla bra present! Behöver verkligen byta ut min slitna soffa! Nu gäller det bara att hitta en som jag gillar…!


Jag fick de här fina blommorna också! De står fortfarande på mitt köksbord och är nästan ännu finare nu. Älskar rosor! Borde kanske byta vatten på dem nu? Jag har så himla dålig koll på allt som har med blommor att göra…

Notfunderingar, fredagsfika och övning

Som fiolfröken vet man aldrig riktigt vad som väntar på jobbet. Igår fick jag träffa fyra nya elever som jag ska ha under vårterminen. Det är alltid lika spännande när det kommer nya elever. Ingen är den andra lik och det är ju det som gör det roligt att jobba med barn. Och ibland lite svårt. Jag tycker att det är viktigt att alltid försöka svara så bra det går på elevernas frågor. Det värsta jag visste när jag var liten var att få svaret att jag inte behövde bry mig om det eller att jag inte skulle förstå så jag försöker verkligen se till att inte ge sådanna svar.

Med gårdagens sista elev blev det mer teori än spelande och det slutade med det här tjusiga på tavlan. Väldigt rolig tjej men oj vad förvirrat det kan bli ibland när man ska försöka reda ut lite kluriga saker.

Hur lång är en punkterad fjärdedelsnot? ”Öh, typ tre?” Tre vaddå? ”Jag vet inte, slag kanske?”

Vi fick börja med att reda ut hur allting hänger ihop med de vanliga noterna. Hur matten hänger ihop helt enkelt. Mer än så hann vi inte med igår och tur var nog det med tanke på hur mycket skratt och rörigheter vi hann med på de där 25 minuterna. Haha!
Är inte mina noter och krumelurer fantastiskt tjusiga förresten?

(Och till alla musiker med lite för bra syn: jag vet, det slank med en punkt för mycket på halvnoten till höger när jag pratade och skrev samtidigt innan hon skulle springa till bussen.)

Förmiddagsövning

Idag är första fredagen på ett bra tag nu som jag inte var hängig halva dagen för att kroppen fått för sig att en ”ledig” dag innebär att det är okej att säcka ihop. En ledig dag som musiker är ju inte så ledig i praktiken, det finns alltid övning att ta tag i och annat att fixa med. Det är helt klart väldigt opraktiskt när alla dagar som inte har något viktigt inbokat blir komadagar för att kroppen inte hänger med. Det är ju lite sånt jag hoppas att det ska bli ändring på nu när jag får hjälp till andra vanor och sätt att hantera saker på via smärtrehabprogrammet.

Det är skönt och motiverande när det redan nu märks skillnad med de förändringar jag börjat med. Det är lite stelbent och väldigt mycket planerande såhär i början. Men jag tror att det kommer att bli bra i längden och ge mer tid och energi. Jag har redan nu märkt att jag fått lite mer tid och mer struktur på tillvaron. Och det är ändå bara några dagar in på allt nytt.

Rent allmänt måste jag lära mig att lyssna på kroppen och inte pressa mig för hårt. Veta när det är läge att vila istället för att köra på. Men ibland är det viktigt att komma iväg på saker också även om det är dagar med mer ont. Nu är det troligtvis mens på gång snart så jag har dragits med mer ont de senaste dagarna och imorse tog det såklart i ännu mer. Bara för att jag hade bestämt träff med Carol. Det fick bli lite extra vila vid frukostbordet och sen medicin och koppla på tens-apparaten för att lyckas komma iväg ändå. För att komma på andra tankar, och dessutom var det planen enligt dagsschemat, fick det bli ett kort övningspass innan jag skulle iväg. Idag behövdes det sociala mer än vilan.

Snöslask och fika

Sen var det hög tid att trotsa snön och promenera iväg till bussen mot stan. Konstigt väder idag. Ena stunden har det snöat och andra regnat. Mest bara grått och slaskigt överallt, framförallt lite senare på dagen. Här var det fortfarande mer snö än slask. 

Jag skulle ner på stan för att möta upp Carol här på Moe Joe’s för förmiddagsfika och prata ikapp lite om livet. Det är bra med fina vänner som man kan prata om allt och ingenting med. Så himla bra att få ha henne här i Uppsala nu. Hur oväntat är inte det med tanke på att vi träffades första gången i Örebro och blev bra kompisar när jag var i Brasilien? Jag gillar att gå till ställen där de har koll på specialkost. Där jag inte behöver fundera över om jag får något som jag kan äta eller inte. Han har stenkoll på skillnaden mellan mjölkfritt och laktosfritt och jag har fått både goda smörgåsar och god sallad där vid olika tillfällen. Idag blev det en liten sojalatte och en glutenfri smörgås med skinka och avokado på. Väldigt gott!

Kamerafunderingar och en lugn kväll

När jag ändå var på stan passade jag på att ta en sväng till nya favoritapoteket och beställa lite mediciner som det är lite special och krångel med. Lika bra service där idag som förra gången! En vända på Åhléns för att köpa några småsaker också och lyxade till det med att köpa lite god choklad på hälsokosten. Sen avslutade jag med en vända in på fotoaffären för att spana lite på kameror igen. Jag blir nog mer osäker på vad jag vill ha ju mer jag kollar. Men killen jag varit in och bollat funderingar med är väldigt trevlig och bra. Nu velar jag nog mest mellan en Sony och en Lumix. Tänk om det gick att kombinera dem, att ta det bästa från båda och slå ihop till en… Haha!

Eftermiddagen ägnades efter en sen lunch och lite vila åt lite träning och sedan blev det ett par korta övningspass till. Sen var det dags för middag och efter det har det mest blivit vila i soffan. Glass, en kopp te och en biskvi har fått bli kvällsfikat. Jag knappar på datorn och föräldrarna tittar på Doktorn kan komma som jag också slötittar på med ena ögat. Typsikt lugn och skön fredagkväll! Har ni haft en fin fredag? 

Veckoplanering – vecka 3

Vi kör en veckoplanering igen för att hålla lite ordning på veckan som kommer!

Måndag: Svara på mail och fixa med lite planering. Få in en del tid för övning också. På kvällen är det första tillfället med Loud Grrrl-projektet som jag är med och ordnar. Det ska bli spännande!

Tisdag: Planering av lektioner, övning och sedan tisdagsundervisning på Kulturskolan på eftermiddagen.

Onsdag: Antingen är det stråkklass som gäller hela förmiddagen och en bit efter lunch eller så blir det planering. Lite beroende på hur vi lägger upp det hela. Planeringen med min kollega som vi skulle haft förra veckan blev inställd för att hon låg sjuk i influensan. Sen mer övning! Behöver verkligen få in mycket övning den här veckan.

Torsdag: Torsdag innebär ju nu från och med vårterminen jobb på Kulturskolan så det blir undervisning på eftermiddagen. Förhoppningsvis med några fler elever än förra veckan.

Fredag: Det är dags att packa väskan och elfiolen igen för att åka till Örebro över helgen. Det är dags för spexhelg och fredagen går åt till att rodda och fixa inför provföreställningen som är på lördag.

Helgen: Spexgrejer hela helgen! Sen är det dags att åka tillbaka till Uppsala igen på söndagen. Det blir lite fläng när man bor på två ställen och egentligen skulle behöva vara på två ställen samtidigt lite för ofta.

När barnen får bestämma...
En så himla fin lapp jag såg på en promenad häromveckan.

Veckans punkter

Veckans jobb: Jobba tisdag-torsdag på Kulturskolan.
Veckans övning:
Prio ett, och som det är lite bråttom med nu, är verkligen spexgrejerna! En del saker där är rätt knepiga måste jag säga. Både kul och utmanande att få svåra och viktiga stämmor. Några ordentliga solon blir det för mig, bland annat ett smörigt fiolsolo och ett ”gitarrsolo”. Kul! 
Veckans måste: 
Lite för många! Arra färdigt den där jäkla sista spexlåten som blev lidande av att jag inte mått så bra under helgen. Hitta tid att öva. Öva mycket! Fixa färdigt schemat inför vårterminen på Kulturskolan och få in nya elever.
Veckans önskning: Att jag ska få må bra och vara pigg. Mer energi för att orka med allt helt enkelt utan krascher.
Veckans mål: Försöka göra allting strukturerat, lugnt och sansat. Tid för rekreation.
Veckans oro: Att kroppen och orken inte ska räcka till allt.
Veckans pepp: Loud Grrrl-projektet som drar igång idag! Och att få krama på Örebro-folk i helgen.
Veckans fokus: Att försöka hitta tid till rekreation mellan allt som behöver hinnas med.

Veckans planering i min bullet journal

Ska ni göra något roligt under veckan? 

Spexarrangering och rebellövning

Man ska inte skjuta upp saker. Det får man alltid äta upp i efterhand. Till exempel nu när jag får sitta och turbo-arrangera låtarna till spexet som jag måste fixa. Så går det när man skjutit upp det under alldeles för lång tid. Visserligen beror det till stor del på att jag faktiskt inte riktigt har orkat ta tag i det tidigare för att jag inte varit så pigg. Men nu måste det verkligen göras så det är bara att ta tag i det helt enkelt. Dagen har därför till stor del spenderats vid datorn med arrande och annat datorjobb. Det var tur att jag hade julgodis kvar. Bra motivation!

Idag har jag i alla fall fått färdigt en av dem och den andra är på gång. Jag fick lite hjälp från Ante som bidrog med sin kunskap när det kommer till blåsinstrumenten. Väldigt välbehövt med lite assistans! Det är ju dessutom alltid kul att kunna sammarbeta och ta hjälp av varandra. Det är ju lite det som hela grejen med spextraditionen. Att man jobbar tillsammans och hjälps åt.

Jag är för tredje året med i Örebrospexet och för andra året är jag en av två bandchefer. Så kommande månader kommer nog handla ganska mycket om spexgrejer. Lite pyssel för mig att få ihop bara, när jag blev bandchef i våras hade jag inte en tanke på att jag helt plötsligt skulle ha jobb på halvtid i Uppsala när det väl skulle bli dags. Men det är bara att göra det bästa av situationen helt enkelt. Det är tur att vi är två bandchefer!

Har du hört talas om spex innan? 

Spexarrande och datorjobb

Rebellövning

Framåt middagstid gav hjärncellerna upp av att ha suttit framför datorn lite för lång tid i sträck. Trötthet, mensvärk, stress och lite allmänt rebelliskt humör gjorde att det fick bli lite övning istället för att rensa huvudet. Vad passar bättre en söndagkväll än att öva skalor på elfiol? Bara för att det är så härligt förbjudet. Jag älskar verkligen att spela sånt som man inte ”får” spela.

Jag tror att jag har kommit in i någon slags försenad trotsålder. Som barn var jag ganska väluppfostrad och skötte mig rätt bra ändå. Inga utbrott i leksaksaffärer eller våldsamma protester när jag inte fick som jag ville. Det behöver jag nog ta igen nu genom att göra sånt som man inte riktigt får eller borde göra. Eller kanske snarare en försenad tonårstrots?

Rebellövning ska nog få bli mitt nya ord för året. Jag känner att det passar så bra in på mig och vart jag vill ta mitt musicerande nu. Varför ska man inte få öva teknik på elfiol? Eller spela hårdrock med effekter?
Mer rebellövning helt enkelt!

Rebellövning

En lite bättre lördag

Idag har jag varit lite piggare igen. Även om det varit tempo långsamt på det mesta så har jag ändå fått en hel del gjort. En ganska produktiv och bättre lördag än gårdagen helt enkelt. Det var sol och lite ljust ute för första gången på så himla länge. Så efter lunch tog jag kameran med mig på en liten promenad. Så skönt att komma ut och få frisk luft och lite dagsljus! Får jag bara tummen ur imorgon så dyker det förhoppningsvis upp några foton.

Annars har jag äntligen fått upp den nya designen på bloggen/hemsidan som jag fixat med den sista veckan. Det är en del småfixande kvar men jag var så trött på den gamla sidan som bara var långsam och konstig. Så nu hoppas jag på nystart ordentligt med bloggandet! Nu när sidan funkar lite bättre känns det mer motiverande att försöka få besökare att hitta hit.
Ny design

Övning en lördagkväll

Efter diverse datorjobbande under dagen fick det bli lite tid med fiolerna före och efter middagen. Jag försöker komma igång ordentligt med övning igen. Det är verkligen på tiden nu att komma i ordentlig spelform igen. Den här gången är det för min egen skull och inte för att någon säger åt mig som jag övar teknik. Skalor och etyder, övningar som jag själv har valt. Ja, nästan bara sånt som jag själv har valt i alla fall.

Det är verkligen skillnad på vad inställningen gör till hur övningen går. Hur man lär sig och tar till sig saker. Hur man tänker och känner påverkar verkligen allting. Nu har jag blivit mer motiverad än på länge att lära mig sådant som jag själv vill. För min skull. Teknik för att få grunderna och en stabil bas att faktiskt kunna spela det jag vill. Det jag vill lära mig nu på riktigt är rock/pop och improvisation. Kanske lite jazz och blues. Spela mer folkmusik också. Elfiolen ska få komma igång och jobba mer också, hon har fått alldeles för lite kärlek sen jag köpte henne.

Ja, egentligen allt sånt där som man inte ”får” spela på fiol vill jag spela. Sånt som är så himla roligt att spela!

Kvällsövning

Ny hakkopp till violan

I somras hittade jag äntligen den hakkopp jag länge velat pröva till fiolen. Alldeles av en slump när jag var hos min violinmakare för att få både min fiol och viola justerade. Jag mest chansade och frågade om han visste hur man kunde få tag på en sån hakkopp som jag länge varit sugen på att testa. Jag hade inte ens hittat någonstans där man kunde köpa den smidigt via nätet. Så döm om min förvåning när han säger vänta lite och börjar gräva i en massa lådor i en stor Pettson-byrå. Fram dyker han igen med en precis sån hakkopp som jag letat efter! Rätt höjd och allt! (De finns i alla möjliga höjder, det är en av de fantastiska sakerna med dem.)

Efter ett litet glädjerop från min sida fick jag den ditsatt på fiolen direkt och fick sedan testa den hemma i lugn och ro. Halleluja! Den var ungefär så fantastisk som jag hade hoppats på!
Om den var bra tänkte jag att han skulle få fixa fram en till violan också.

Bättre sent än aldrig

Av många anledningar har det dragit ut på tiden. Helt ärligt har violan inte fått så mycket kärlek alls det senaste halvåret. Ingen av fiolerna har fått ens i närheten av så mycket uppmärksamhet som de borde men det är en annan historia. Nu har det blivit ändring på detta! Före jul hörde han av sig och hade fått hem hakkoppen till violan. Ikväll fick jag äntligen tid och tummen ur att byta!

Det blev ungefär lika mycket halleluja på violan som det blev på fiolen! Tänk vad stor skillnad bra tillbehör kan göra! Och hur insnöad man är som musiker. Haha! När definitionen av lycka är en ny hakkopp.
Så för första gången på väldigt länge har kvällen ägnats åt att öva viola. Det var verkligen inte en dag för sent det heller.

Nytt år, ny hakkopp, nya tag och nya tider helt enkelt!
Ny hakkopp till violan