I somras hittade jag äntligen den hakkopp jag länge velat pröva till fiolen. Alldeles av en slump när jag var hos min violinmakare för att få både min fiol och viola justerade. Jag mest chansade och frågade om han visste hur man kunde få tag på en sån hakkopp som jag länge varit sugen på att testa. Jag hade inte ens hittat någonstans där man kunde köpa den smidigt via nätet. Så döm om min förvåning när han säger vänta lite och börjar gräva i en massa lådor i en stor Pettson-byrå. Fram dyker han igen med en precis sån hakkopp som jag letat efter! Rätt höjd och allt! (De finns i alla möjliga höjder, det är en av de fantastiska sakerna med dem.)
Efter ett litet glädjerop från min sida fick jag den ditsatt på fiolen direkt och fick sedan testa den hemma i lugn och ro. Halleluja! Den var ungefär så fantastisk som jag hade hoppats på!
Om den var bra tänkte jag att han skulle få fixa fram en till violan också.
Bättre sent än aldrig
Av många anledningar har det dragit ut på tiden. Helt ärligt har violan inte fått så mycket kärlek alls det senaste halvåret. Ingen av fiolerna har fått ens i närheten av så mycket uppmärksamhet som de borde men det är en annan historia. Nu har det blivit ändring på detta! Före jul hörde han av sig och hade fått hem hakkoppen till violan. Ikväll fick jag äntligen tid och tummen ur att byta!
Det blev ungefär lika mycket halleluja på violan som det blev på fiolen! Tänk vad stor skillnad bra tillbehör kan göra! Och hur insnöad man är som musiker. Haha! När definitionen av lycka är en ny hakkopp.
Så för första gången på väldigt länge har kvällen ägnats åt att öva viola. Det var verkligen inte en dag för sent det heller.
