Lite mer brasilienuppdatering


10997617_10153193123829532_6864012977863110093_nJag måste verkligen bli bättre på att skriva lite mindre då och då, för att det ska slippa bli mastodontinlägg! Det där med att lära mig att vara kortfattad har jag inte lyckats med hittills så sannolikheten för att jag skulle lära mig det nu är minimal. 😛

Vad har hänt sedan sist då…? Den obefintliga introduktionsveckan behövdes ändå för en massa administrativt krångel här. En stor del av tiden har gått åt till att försöka reda ut allting med kurser, kursregistreringar och boende. Om vi säger så, det är inte lika självklart här hur det går till som hemma i Sverige. Framförallt tar allting så fruktansvärt lång tid då det alltid involverar en massa köande på olika sätt. Jag väntade i tre timmar på att få prata med kurskoordinatorn för att då få svaret att jag bara kunde bli registrerad på en av alla mina kurser då jag behövde tillstånd från lärarna först och de kurser som inte var motsvarande steg 1 här behövde administreras manuellt. Alltså gick jag därifrån med endast en kurs registrerad. Hurra…

I fredags fick jag äntligen allting färdigt med mitt riktiga boende här efter en hel del förvirring och krångel. Så vi åkte förbi och kollade hur det såg ut och fick veta att jag kommer att bo med tre afrikanska tjejer. De var inte där när vi var upp och kollade men jag fick se hur det ser ut i alla fall. Det är inte riktigt som våra svenska studentbostäder om vi säger så, här är det dela rum två och två som gäller. Men det fanns två toaletter, ett kök som såg helt okej ut och ett stort vardagsrum/allrum även om det kanske inte är den högsta standarden på det hela direkt. Skönt att ha någonting nära skolan ändå och jag kommer säkert att bo både där och hos Anco.

I lördags förmiddag var det dags för stråkprojektet igen och den här gången var jag med på suzukiundervisningen för de mindre barnen innan det var dags för orkester. Himla kul att spela orkester igen. Skönt och avkopplande att det inte är alltför svåra saker vi spelar och ett väldigt bra sätt för mig att lära mig portugisiska musiktermer. I fortsättningen är tanken att jag ska vara med de första två suzukigrupperna och hjälpa till och sedan spela i båda orkestrarna, även den tidigare för lite mindre barn.

11012989_10153189949164532_7429675572669867466_nNär Anco hämtade mig mitt på dagen åkte vi en sväng för att försöka hitta en nattsordin till min viola, något jag tänkt skaffa sedan jag började spela viola men det har aldrig blivit av. Den till fiolen (i bly!) sitter så dåligt att jag är rädd att den ska ramla av när jag spelar och skada violan. Så vi tog en tur till ett par musikaffärer utan större lycka att hitta någon sordin. När vi var inne i den andra affären öppnade sig himlen och världens åskväder med tillhörande skyfall började. Det är inte klokt hur snabbt vädret kan ändra sig här! Aldrig har bilen känts så långt borta när den var så nära…! När vi väl tagit oss till bilen och börjat åka i skyfallet hann vi åka ungefär 50 meter innan Anco stannade vid ett rödljus. Problemet var bara att bilen bakom inte stannade så han körde rätt in i oss. Som tur är hann Anco se att han kom och släppte på bromsen så det blev inte en alltför stor smäll ändå. Jag, som inte hade en aning om att bilen kom, blev himla skraj och kände mig lite konstig i nacken efteråt då jag smällde huvudet i nackstödet (som tur var fyllde det sin funktion ändå, vill inte tänka på hur det hade gått utan nackstöd!).
Det var en ung kille som hade lånat mammas bil och uppenbarligen inte hade lärt sig än att det är bra att köra långsamt i skyfall. Han försäkrade sig ordentligt om att vi var okej och undrade om jag ville åka till sjukhuset men jag kände att det hade varit nog med sjukhus för min del och valde att vänta och se. Det gjorde inte ont utan kändes mest lite konstigt. Bilen blev ganska tilltufsad baktill, hela kofångaren var spräckt längs med och när vi kom hem upptäckte Anco att bakluckan inte gick att stänga igen när han öppnat den. Men annars funkade bilen och killen har sagt att han ska betala så jag hoppas att det går smidigt att lösa allt sen.

11042672_10153190680144532_5566543709974610908_nEfter det här ofrivilliga äventyret kändes våra kvällsplaner än mer välkomna än innan: dricka vin och spela. Så efter lite mat och en tupplur blev det vin och en massa musik resten av kvällen. Precis vad jag behövde! 🙂 Fiol/viola och elbas är ganska spännande kombination måste jag säga, inte direkt det man hör varje dag. Men jag tror att vi kommer få ihop himla roliga och intressanta kombinationer både när det gäller brasiliansk musik, klassiskt och svensk folkmusik. 🙂 Och rebellen i mig njuter lite över att göra något man enligt många ”inte får göra”. Jag menar, spela klassisk musik med elbas…? För mig blir det en desto större anledning att göra det!

I måndags var det dags för första skoldagen och jag började med portugisiskalektion kl 8 på morgonen. Trots att vi var där i god tid kom jag försent då vi inte hittade till rätt klassrum, jag hade bara fått ett nummer utan de bokstäver före som behövs för att kunna veta var i dessa jättelånga hus det var någonstans. Kul…! Men det var egentligen mest bara ett första möte och ingen riktig lektion. Hälften av alla där var japaner och koreaner som pluggat portugisiska i två år och andra hälften var folk som jag som kan litegrann men inte alls tillräckligt. Så troligtvis blir det två grupper. Allt är lite oklart ännu men tydligen börjar vi ordentligt på måndag.

Efter det blev det ytterligare en del fixande med kursregistreringar hit och dit och efter mycket om och men var jag ändå registrerad på det mesta jag skulle vara. Efter att ha ätit lunch med Anco och en kompis till honom var det dags att träffa violaläraren och bestämma lektionstider. Jag kommer både ha viola och fiol med henne. Så himla kul och hon verkar himla bra. 🙂 Efter YTTERLIGARE lite krångel och fixande med kurser hade jag någon timme ledigt innan det var dags för första lektionen i pratica de conjunto. Den stunden behövde jag till att vila lite och hämta andan lite. Förkylningen som jag förträngt att jag dragits med av och till sedan jag kom hit (och egentligen innan jag åkte också) började på allvar göra sig påmind med mer och mer ont i bihålorna och tjockt neråt luftvägarna så jag behövde verkligen lite vila.

11042958_10153195656379532_3498834674060017831_nPratica de conjunto, som för mig är en ensemblekurs i choro, var minst sagt intressant. Efteråt visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Läraren (som jag som tur är känner litegrann sedan han var i Sverige och undervisade för ett år sedan) verkade förvänta sig att jag bara sådär skulle kunna både spela choros OCH kunna improvisera. För en klassisk musiker som mig som aldrig någonsin har sysslat med improvisation var det lite av en chock. Jag vill väldigt gärna lära mig men det är ju ingenting som kommer bara över en natt sådär. Anco har börjat lära mig en del om det men även han säger att det ju är en process. Pratade med läraren lite efteråt och jag känner mig väl fortfarande lite kluven till det hela men tror att det nog kommer bli bra i slutändan. Nu i början är ju allting kaos, precis som jag var inställd på att det skulle vara, så jag känner mig ändå inte alltför avskräckt och skraj. Bara en sådan enkel sak som att veta när och var jag har lektioner är inte alls självklart här. 😛 Men alla verkar vara vana vid att det är såhär den första veckan så det är ju bara att gilla läget helt enkelt. 🙂

Igår när jag vaknade kände jag direkt att nu jäklar, nu är förkylningen inte att leka med. Som tur är hade jag inget speciellt igår utan spenderade förmiddagen med att försöka sova och vila, vilket var lättare sagt än gjort då jag var så fruktansvärt täppt och snuvig både i bihålorna och luftvägarna. Så när Anco kom hem igårkväll blev det en tur till sjukhuset igen (ett annat den här gången) för att få hjälp med detta elände. Trots att jag tyckte att det var väldigt lite precis när läkaren lyssnade på mina lungor blev det ändå antibiotika direkt och väldigt stränga uppmaningar om vila och att jag måste komma tillbaka om det inte blir bättre för då blir det lungröntgen och fler undersökningar. Det var en bra läkare och hon verkade ändå ha lite koll på Addison och dubbelkollade med en annan läkare att antibiotikan inte skulle krocka med mina kortisontabletter. Så läkaren får verkligen tummen upp även om hon inte pratade någon engelska och jag har fått världens största piller att ta två gånger om dagen.

Så idag har jag istället för att gå på min första LEM-lektion (någon slags musikteori, främst gehör tror jag) spenderat större delen av dagen i sängen. Jag, som aldrig sover på dagarna i vanliga fall, har sovit i två omgångar och känner mig ändå trött och hängig. Tanken är att kunna sova bort denna sjukdom snabbt och hoppas på snabb hjälp från antibiotikan. Känns mindre kul att missa saker redan nu i början men samtidigt verkar det mest vara intro på det mesta den här veckan så jag missar nog egentligen inte så mycket. Den gemensamma fiol/violalektionen som skulle varit i eftermiddags blev flyttad till imorgon så om jag mår bättre då kanske jag kan gå på den.

Jag försöker att för en gångs skull faktiskt vila ordentligt nu så jag förhoppningsvis blir frisk ordentligt en gång för alla. För nu har jag fått nog med otur, sjukdomar och olyckor för en bra tid framöver! Matförgiftning med efterföljande addisonkris, krock med bilen OCH bihåle- och lunginflammation på mindre än två veckor, det får vara nog, och hör sen! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *