Två veckor i Brasilien 1


IMG_5012IMG_5020IMG_5034IMG_5036IMG_5043IMG_5061(Fler apfoton finns att hitta på min flickr)

Nu har jag varit här i Brasilien i hela två veckor och inte kommit mig för med att lägga upp varken något på bloggen eller på flickr men jag lever och har haft två väldigt annorlunda men bra första veckor här! 🙂 Vissa saker såklart bättre och sämre än andra.

Resan gick bra även om den bitvis kändes väldigt lång och det var väldigt skönt att komma fram och få träffa Anco på flygplatsen. Alla väskor kom fram och jag klarade mig genom tullen med mediciner, kamera, fioler och allting utan några som helst problem. Efter en natts mycket välbehövd vila följde jag med Anco som hade ett lunchgig på en restaurang där han brukar spela. Väldigt fint ställe precis vid sjön och vi åt god mat och jag fick höra härlig sambamusik. Verkligen overkligt att helt plötsligt vara framme och här mitt i allt som var så brasilianskt det bara kunde vara. 🙂

Annars har vi tagit det ganska lugnt ändå vilket har passat mig väldigt bra, skönt att få komma in i allting här i lite lagom tempo. 🙂 Jag har fotat apor i trädgården hemma hos Anco och tittat på papegojorna som bygger bo på deras hus. Luftfuktigheten är nog det som är mest ovant för mig här, mätaren i fiollådan visar på mellan 60-70% och både jag och fiolerna känner av det! Första dagarna svettades jag bara av att andas…!

Jag har lärt mig den hårda vägen att när folk sagt till mig innan jag åkte hit att ingen pratar engelska här så betyder det verkligen att INGEN pratar NÅGON engelska alls (såklart med några få undantag). På stället där vi fixade ett brasilianskt mobilnummer till mig; ingen som kunde någon engelska alls, på restauranger vi varit på; ingen engelska alls, på sjukhuset (ja, jag återkommer till det snart); ingen engelska alls. Så jag hoppas verkligen att det släpper snart med min portugisiska så jag kan börja kommunicera lite lättare med folk här. Jag förstår ändå mer och mer men har fortfarande förbaskat svårt att prata själv. Hjärnan blir ett svart hål så fort jag behöver säga något.

Anco har förberett en del inför ett inspelningsprojekt han har så jag har hängt med och fixat lite grejer inför det och i torsdags och fredags var det dags för inspelningen. Jag var med och fotade, han har utsett mig till den officiella (stillbilds)fotografen för projektet, det finns en annan som filmar själva musikvideon. Himla kul att få vara med på ett hörn och se lite hur det går till med allt runtomkring. Det blir nog väldigt bra när det är färdigt! 🙂

Det har egentligen inte hänt jättemycket saker de här två veckorna, för mig är de små vardagssakerna fortfarande väldigt exotiska så jag är nöjd utan alltför mycket äventyr hittills. 🙂 En tur på zoo har det blivit och jag har nästan för mycket foton därifrån att gå igenom. Så det lär nog dyka upp ett eller två inlägg fullproppade med diverse zoo- och djurbilder. 🙂 En del praktiskt ordnande har det också blivit, CPF är fixat (typ som ett personnummer här) och lite annat sånt byråkratiskt som inte är så kul att läsa om men som behöver ordnas.

I lördags var jag med i ett stråkprojekt som jag troligtvis kommer att kunna fortsätta vara med och jobba med här på universitetet. Ett projekt för barn och ungdomar, så i lördags var jag med i en av orkestrarna och spelade och nästa vecka ska jag troligtvis vara med hela förmiddagen då de har suzukiundervisning och orkester för yngre barn också. Kan nog vara både väldigt roligt och lärorikt! 🙂 Kul att få spela orkester också!

Det enda jag väl hittills är mindre nöjd med efter två annars väldigt bra, om än väldigt annorlunda, veckor är att jag igår fick mig en tur till sjukhuset. Ja, jag måste ju kolla så de sköter sitt jobb även här på andra sidan jorden… Skämt och sido, så vaknade både jag och Anco igår morse med något som vi tror är någon slags matförgiftning, riktigt från vad är oklart. Jag trodde först att jag skulle klara det hemma med extra kortisontabletter (ja jag hade ju inte vett nog att ta till sprutorna som jag har just för sånna här tillfällen) men efter att inte ha fått behålla andra omgången tabletter jag stoppade i mig var det bara att ge mig och åka till sjukhuset. Tur i oturen att Anco inte var lika sjuk som jag var. Han var helt fantastisk och skötte allting jättebra när jag behövde hjälp och inte kunde klara mig själv (ja, jag blir så dålig när jag inte får i mig kortison). Han lyckades efter lite språk- och kommunikationssvårigheter ändå få dem att inse att jag behövde kortison utöver vätskedroppet och den magiska magmedicinen (det kändes som att hela magen blev full med bomull!) som jag fick intravenöst så efter det piggade jag på mig ganska snabbt ändå. Jag har nog aldrig sett honom så glad över att han knappt förstod min (vanliga) snabba engelska igen. Nu pratade jag ju faktiskt igen vilket jag knappt hade gjort på hela dagen, först för att jag mådde så fruktansvärt illa och sedan för att jag inte kunde knåpa ihop hela meningar med min kortisonlåga hjärna.

Oroa er inte, idag lever jag och mår ändå ganska bra. Trött och sliten är jag men får behålla både den mat jag försiktigt försökt mig på att äta och mina kortisontabletter. Jag väljer att se det positivt, det är ju bra att veta såhär direkt i ett nytt land att det går att klara magsjuka här också, utan både mamma (och pappa såklart) och sjukvård som pratar samma språk! 🙂 Men nu tänkte jag försöka hålla mig borta från sjukvård resten av tiden här om det är möjligt, en gång är mer än tillräckligt! 🙂

Jag kan sammanfatta första veckorna med att jag hittills trivs bra i allt det nya och tror att det kommer bli en himla bra tid här! 🙂 Det är fortfarande en hel del frågetecken kring boende, studier och liknande men jag räknar med att allting kommer att lösa sig. Skönt att jag har Anco här nu när det trasslar lite med boende så jag slipper bo på dyrt hotell eller på en parkbänk! Så jag ser med spänning fram emot när skolan börjar om en vecka. Introveckan som jag trodde började idag fanns tydligen inte… 😛


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En tanke om “Två veckor i Brasilien

  • Maria

    Kul att höra att det mesta har funkat bra iaf! Hoppas verkligen att du klarar dig ifrån mer sjukhusbesök! Aporna är ju fantastiska btw!