Uppbrott, förtvivlan, förändring, förväntan och förhoppning


20130601-141024.jpg
Det är med en enorm känsla av vemod, sorg och tomhet som jag just nu håller på att packa ner allt jag äger här uppe i Bollnäs. Två helt fantastiska år är slut och det känns så otroligt konstigt. Senaste veckan har jag ägnat åt att krama och umgås med alla fantastiskt fina människor som finns här uppe, sova alldeles för lite och dricka vin. Därav min frånvaro här, tiden ute i verkligheten har känts viktigast just nu.

Att livet kan ta märkliga vändningar är jag ganska van vid vid det här laget och även att förändringar och förnyelser ibland kan vara tuffa. Men förändringen nu och känslan av att lämna allting här uppe är värre än jag någonsin kunnat tänka mig. Det känns som ett stort, svart hål i hela bröstet på mig och jag är lite rädd inför det här uppbrottet och vad framtiden har att ge. Samtidigt som jag är förväntansfull och och förhoppningsfull. Så märklig kombination av känslor.

Nu ska jag slita mig från min fikapaus och fortsätta med packningen. Vi hörs igen när jag är Uppsalabo igen för sommaren. De dyrbara, sista timmarna som är kvar här uppe som inte tvunget måste ägnas åt packning och städning vill jag spendera med några av de finaste människor jag känner.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *